Kanske har Du ibland lyssnat på otacksamma vänner som verkar ha det ganska bra i livet, men ändå ständigt klagar över att aldrig ha tillräckligt? De kanske klagar över att deras partner inte är hemma tillräckligt mycket, att deras välbetalda arbete egentligen inte är tillfredsställande, att de inte är tillräckligt smala, att semester inte är tillräckligt lång och så vidare. De klagar helt enkelt ständigt över allt som är mindre eller sämre än det borde vara. De lever med ett glas som är halvtomt och ägnar livet åt att klaga bittert över sin situation. Har Du lagt märke till ditt inre gensvar på all denna otacksamhet och alla dessa klagomål, att Du känner Dig tömd på energi, oinspirerad och håglös och att det till slut känns lite frånstötande?
Och har Du någonsin upplevt det motsatta? Till exempel en god vän som ser ut att leva ganska enkelt och som berättar om känslan av att vara priviligerad, gåvan att ha en underbar partner, ett arbete för att kunna betala räkningarna, lyckan i att ha fina barn och känslan av att vara priviligierad över att ha ett eget hem? Hur känns ditt inre gensvar då? Blev Du berörd eller kanske till och med kände dig berikad och upplyft av denna oskuldsfulla tacksamhet? Lade Du kanske märke till att Du önskade att livet skulle ge den här personen ännu mer av allt det goda?
Det finns ytterligare en positiv effekt av att Du öppnar Dig för allt Du har att vara tacksam över i livet. När hjärtat svämmar över av tacksamhet, när det finns en djup uppskattning av det som livet gett, märker Du hur hel och tillfreds Du känner Dig. Ingenting saknas, ingenting behövs. Du har frid i sinnet, och till och med egot vilar och söker inte längre efter yttre ting. När hjärtat flödar över, när ingenting behövs och ingenting saknas, är Du redan hel.
Däremot, när Du känner att Du absolut måste ha något, när Du känner att Du är i desperat behov av det, kommer Din upplevelse av brist att hålla det Du vill ha på ännu större avstånd från Dig. Känslan av brist har en polariserande, repellerande inverkan.
Om Du någon gång haft en relation med någon som behövde Dig alldeles desperat, som krävde Din fulla uppmärksamhet dag och natt och ständigt ville ha kärlek, tillgivenhet och beröm från Dig, kände Du Dig då naturligt lockad att överösa personen med mer komplimanger, vänliga ord och uppmuntran och därigenom uppfylla behovet? Eller kände Du efter ett tag att det var frånstötande? Upptäckte Du till slut att Du började dra Dig undan den personen?
Att vara desperat och behövande kommunicerar till livet att vi inte litat på att det ska ta hand om oss, att vi inte litar på att livet kommer att förse oss med välstånd och överflöd, att vi aldrig blir hörda, sedda eller försedda med det vi önskar. Det brukar vara så att vi manifesterar det vi tror! Samtidigt som vi försöker tvinga livet att uppfylla våra begär och kräver att det ska uppfylla våra behov, skjuter vi det vi önskar oss allt längre ifrån oss, så att det till slut undflyr oss helt.
Det mest effektiva sättet att försäkra Dig om att Du inte får något är i själva verket att kräva att få det, att insistera på att Du skall ha det. Livet är inte ett universellt beställningssystem, och om Du behandlar det som ett sådant, är det så gott som garanterat att Dina egobaserade behov kommer att driva bort sunt och äkta välstånd och överflöd ur Ditt liv. Men när Du simmar i ett hav av tacksamhet, överväldigad av livets gåvor, då är allting möjligt. Med en attityd av tacksamhet blir Du en magnet för livets rikedom, och det är utifrån den känslan som Du kan sända ut Dina avsikter.
Tacksamhet innebär också att man unnar sina medmänniskor livets goda. Avundsjuka är kanske den svåraste formen när det gäller känsla av brist/otacksamhet. Om Du är medveten om att Du lätt drabbas av avundsjuka, bör Du arbeta på att träna bort denna känsla.