Ordet självrannsakan kan missuppfattas som ett ensidigt fokus på oss själva, men vi kan inte undersöka oss själva om vi inte också undersöker oss själva i relation till andra.
Självrannsakan innebär att vi står kvar och möter även besvärliga delar av oss själva och andra, att vi känner på obekväma känslor, att vi väljer att stå ut med att vi gjort fel och att vi står i skuld, eller att någon annan gjort fel och står i skuld gentemot oss.
Självrannsakan skulle bli självanklagelse om inte dess utgångspunkt var att rätta det som blivit fel. Självrannsakan bygger på ansvarstagande och dess yttersta mål är att avveckla behovet av sig självt.
Personlig dialektik och introspektion är till självrannsakan nära hörande begrepp.