För att börja på den ljusa sidan vill Sebastian Stjern, pr-konsult på Westander, peka på Metros journalister. Flera har lämnat redaktionen i protest. Men de många som stannat har tillsammans med facklubben gjort det bra ur ett krisperspektiv. De har varit tydliga med sitt budskap.
Många journalister har valt att stanna kvar för att de bryr sig om läsarna och känner att de har ett journalistiskt uppdrag gentemot dem. Men där har de inte fått hjälp från ledningen att försvara det, säger Sebastian Stjernberg.
Han säger att Christen Ager-Hanssen och Mats Qviberg, den senare sålde sitt innehav härom dagen, inte verkar ha kontroll på att mediedebatten sker på flera plattformar.
Ägarna har varit tillgängliga i traditionella medier och svarat på frågor där, men på sociala medier har de anställda journalisterna hängts ut. De har lämnats vind för våg.
Sebastian Stjern tycker att ägarna sagt en sak till medierna, men på sociala medier har de visat upp en annan image. Mest negativ publicitet har Mats Qviberg dragit till sig genom att twittra om att rensa bort stalinister och bråka med Svenska Dagbladet.
Hur kunde de ha gjort?
De borde ha varit aktiva i sociala medier också och visat tydligt, för till exempel Cissi Wallin, att man stöttar dem. De kunde ha gått ut och sagt att de är glada att de är kvar och motivera varför.
Sebastian Stjern anser att ägarna gjort många konstiga saker. Intervjun med Nyheter Idag är den första.
Christen Ager-Hanssen har förstås bett om ursäkt, men de borde så klart ha haft koll innan. Misstaget de gjort är att de inte bett om någon annans hjälp. De har känt litegrann att det här fixar vi. Det är intrycket som Qviberg ger igenom hela processen, att "det här kan jag fixa själv". Men har man inte koll på världen man ger sig in i så måste man be om hjälp.
Dagen efter publiceringen av intervjun där Mats Qviberg kallar en Metro-krönikör en stalinist som borde få sparken lät han sig intervjuas på nytt, i Gomorron Sverige i Sveriges Television. Men där grävdes gropen ännu djupare. Han fick ännu mer kritik.
Sedan dess har Svenska Dagbladet hunnit rapportera om Christen Ager-Hanssens skatteskuld på 17 miljoner kronor.
Man bör vara öppna om allt från början. I går kom det fram om de stora skatteskulderna också och det gör saken värre om journalister själva hittar det. Det är illa att man har skatteskulder, men det är mycket värre om man inte avslöjar dem själv först. Nu behöver de lägga alla kort på bordet. Om de har något i bagaget som media inte har skrivit om redan så måste de redovisa det nu. Sedan måste de förklara vad de ska göra för att upprätta förtroendet igen.
Hur ska de få stopp på skriverierna?
För att få stopp på det måste de vara ärliga och lägga fram alla sina kort. Men det man kan fundera kring är om de ens vill det. Det har inte på många år pratats så mycket om Metro och det kanske slutar med att journalisternas integritet stärker Metros varumärke, vilket i slutändan leder till att ägarna tjänar mer pengar.
Har ägarna gjort medvetna utspel eller vet de inte vad de gör?
Jag tror att de inte har kontroll. Men det är också erfarna finansmänniskor som skulle kunna ha en dold agenda. Det går inte att utesluta än. Man måste vänta och se hur framtiden utvecklar sig.
Vilket råd skulle Du ge Metros ägare?
Fortsätt vara tillgänglig för media. Qviberg har dragit sig undan nu, han känner att han är färdig. Men det är ärligt talat lite fegt. Han har satt många människor i en besvärlig situation och sedan lämnar han dem i sticket. Man behöver ta ansvar.
Men de har satt Metro på agendan. I slutändan kan det faktiskt leda till något positivt för Metro. Att de står upp för den fria journalistiken.
Sebastian Stjern säger att TV 4 använde försiktighetsprincipen när de avslutade samarbetet med Metros Viralgranskaren.
Då fanns det inget som tydde på att Qviberg skulle påverka redaktionen, men de ville inte riskera att det kom längre fram.
Både ägarna och chefredaktören Staffan Erfors har sagt att det inte utövas påverkan på redaktionen.
Vad mer måste de göra för att bli trodda?
De måste nog visa upp en mer långsiktig plan och vara öppna om hur det fungerar på redaktionen. I nuläget kommer det alltid finnas en misstanke så länge som ägaren är kvar.
Var det ett taktiskt drag att ta Mats Qviberg ur ekvationen?
Det var nog en nödvändighet att plocka ut honom. Han hade gjort sig omöjlig som ägare till Metro. Då tror jag att de hade tappat i princip alla sina journalister till slut.
Primes kanske främste expert på krishantering, Charlie Stjernberg, har också hängt med i följetongen.
Det är svårt att att undvika att hänga med i turerna för det har onekligen fått stor exponering.Charlie Stjernberg tycker att Metro är ett intressant "case" på flera sätt. Dels för att det för första gången på länge finns en diskussion om medieägarskap. Men att allt är Mats Qvibergs fel tycker Stjernberg är en för enkel förklaring.
Men jag tror att massavhoppen föregicks även av en del andra förändringar på redaktionen, som ny chefredaktör och att Jenny Hedelin som skrev boken tillsammans med Ager-Hanssen blev affärsutvecklare. Jag är inte helt säker på att allt berodde på att Mats Qviberg sagt dumma saker. Styrelseordföranden Christen Ager-Hanssens mediestrategi är intressant.
Jag förstår strategin att tydligt utmåla Qviberg som syndabocken i det här, men jag är inte helt säker på att vi kommer att köpa det som publik. Han var också med i den här intervjun med Nyheter Idag. Christen Ager-Hanssen har sedan tidigare uppgett att han inte visste vad Nyheter Idag är för en sajt, men att han hade tittat på sajtens trafiksiffror.
Charlie Stjernberg tror sig också se att en trend från USA spridit till Sverige. Där rika människor, med en "romantisk" bild av medieägande, intresserar sig för att köpa medier. Som Jeff Bezos köp av anrika Washington Post.
Nu ser vi en svensk viking som kliver in i mediabranschen med sannolikt en ganska romantisk syn på vad det innebär att vara medieägare. Hade Mats Qviberg haft en något nyktrare syn på verksamheten tror jag inte att han hade sagt de här dumheterna och jag tror inte heller att han hade sålt sitt innehav för en krona efter bara några månader. Vad behöver göras för att återupprätta förtroendet?
Det är en svår fråga för att det kvarstår en del frågetecken. Att sälja till sin kompis som var med på samma belastande intervju är ju inte riktigt att starta om maskinen. Det är känslan av en nystart man ofta vill åstadkomma med en kriskommunikation och den effekten har uteblivit.
Det de behöver är ett rejält scoop så att de kommer på banan igen med sin journalistik. För det egentligen ingen som har pratat om journalistiken under den här tiden. Christen Ager-Hanssen svarar att hans och Mats Qvibergs agerande har blandats ihop och att hans egen strategi är att inte uttala sig på sociala medier överhuvudtaget, utöver att dela artiklar.
Jag har aldrig uttalat mig på sociala medier och jag tar aldrig debatt på sociala medier. Jag svarar alltid. Det är
Mats Qviberg som har uttalat sig på sociala medier.
Det finns så mycket hatyttringar på sociala medier och jag är inte intresserad av att ta debatt där. Jag uttalar mig genom tidningarna och traditionella medier. Enligt Kronofogden har Christen Ager-Hanssen tre aktiva skatteskulder på
17,1 miljoner kronor. Två från 2003 och en från 2004, som Kronofogden kallat honom till förhör om. Han har dock inte dykt upp. Men när det gäller skatteskulden hävdar Christen Ager-Hanssen att han varit helt transparent. Han tänker inte betala och tycker att den förlängning som gjorts är felaktig.
Det är en snart 20 år gammal skatteskuld som har varit en tvist, inte är en skatteskuld och skulle ha preskriberats för många år sedan. Han har sagt att han bor i London och inte äger någonting i Sverige.
Det har varit offentligt i många år och är inget konstigt. Man kan inte säga att det inte varit transparent.
Christen Ager-Hanssen har även synpunkter på åsikterna om Mats Qvibergs slut som Metro-ägare. Han säger att uttalanden som gjordes är "helt oförlåtliga" och "inte okej".
Det var jag som tog initiativet till att vi skulle skiljas åt. Jag tog initiativet för att jag stod upp och försvarade redaktionen och det tycker jag att jag har gjort. Mats har tagit sitt ansvar på ett hedervärt sätt och tagit konsekvenserna för den skada han orsakat bolaget. Men jag vill inte ta ansvar för de uttalandena.
Nu vill jag bara titta framåt, gå vidare i utvecklingen av bolaget och ge vår redaktion arbetsverktyg för att göra ett bättre och bättre jobb. Jag är stolt över organisationen som jag har. Vi gnetar på, är vana vid att bli hackade på. Det har varit så i hela Metros historia.