Om jag arbetar för att växa och utvecklas, bli mer kompetent, lägga mer energi på mina styrkor, söka mening, leva i kontakt med något större och allt annat utan att det påverkar kvalitén på mitt äktenskap så gör jag något fel. På något sätt så måste människorna som är närmast mig märka av en positiv utveckling. Det kan komma perioder av förvirring, osäkerhet och inre turbulens, perioder där vårt växande ger oss lite mer utmaning än vad vi känner att vi klarar av. Men dessa perioder kan inte vara kroniska. Förr eller senare måste någon form av positiv effekt märkas.
Att tänka relationellt
Inom buddhismen säger man att ingenting har självständig existens. Ingenting är oberoende av allt annat, utan allting hänger ihop och vilar på ett större sammanhang. Ett liknande synsätt lyfts fram i modern fysik där man istället för enskilda atomer snarare ser relationer mellan olika subatomära partiklar som grunden materien. Inom kristendomen är relationen mellan människorna och Gud den centrala aspekten och Gud är kärlek manifesterad i en relation till just dig.
Olika perspektiv, både religiösa och vetenskapliga, pekar mot att tillvaron är relationell till sin natur. Modern psykologi har också gått ifrån en enpersonspsykologi, med fokus på individen och hennes inre konflikter, till en tvåpersonspsykologi, där vi förstår människans inre som präglat av våra relationer från allra första början.
Det är inte bara rimligt, utan snarare ofrånkomligt, att tänka på sig själv i ett relationellt sammanhang. Ingen kan undgå relationer.
Hur är Du mot Dina närmaste, Din familj och Dina vänner?
Hur är Du mot människor Du arbetar med?
Hur är Du mot människor Du möter i livet?
Vi kan också sägas ha en relation till vår omvärld i form av naturen.
Hur påverkar Du miljön, vilket arv lämnar Du efter Dig?
Hur kommer Du bli ihågkommen av de som mött Dig?
Det kan ge intressanta perspektiv när vi använder relationen som alltings mått. Och särskilt intressant är det att se den mest intima, långsiktiga och betydande relationens kvalité som mått på vår egen utveckling. Ja, kanske till och med som ett mått på kvalitén på vårt liv.
Att utvärdera oss själva utan att döma
Relationer kan ta slut, vi växer isär och kärleken kan dö utan att det betyder att vi är ”misslyckade”. Att använda relationen som alltings mått är inte ett instrument för att avgöra hur duktig eller bra Du är. Det är inte ett sätt att döma Dig själv eller Din partner. Vi, varken Du eller jag, kommer att bli perfekta. Särskilt inte i våra nära relationer. Vi kommer misslyckas och kämpa med motgångar.
Även om del relationer tar slut så kan vi ändå stanna upp och se vad vi lärt om oss själva. Vi kan ställa oss frågan om hur vi är mot de vi älskar utan att behöva döma oss för våra brister. Snarare än att ha rigida ideal om hur vi ska vara så kan vi se på oss själva i relation och ställa frågor som: växer jag, växer vi tillsammans, ger jag min närvaro, lyssnar jag, uttrycker jag mitt innersta, ser jag min partner, är jag pålitlig? Vi kommer alltid hitta brister, och det är som det ska.