Det sätt, som hundar visar tänderna mot varandra, är likt det sätt vissa människor uppträder mot varandra. Varför gör dom så? Svaret är att dessa människor bara är intresserade av sina kroppsliga behov och sin egen existens på denna jord och saker, som hör ihop med deras existens på jorden. Vad är ett djur intresserat av?
Ett djur har inga andliga behov. Inget djur i världen tänker på Gud. Du hittar aldrig en religiös apa eller en religiös hund, som knäböjer någonstans eller gör handlingar i tillbedjan.
När det gäller människan, så har även barbarer ute i djungeln, som inte vet något om någon religion och som inte blivit undervisade, en känsla av att det finns en gud, som de har misshagat på något sätt. Det är därför som dom offrar och tillber solen, något träd eller någon annan skapad sak i en känsla av att dem är ansvariga inför en högre varelse.
Inget djur har detta beteende. Vad är ett djur intresserat av; mat, sömn, sexuell tillfredsställelse och att ta hand om sina ungar. Det är allt. Man ser att djuren alltid har sitt huvud vänt ned mot den här jorden. De är bara intresserade av jordiska saker. Det finns ingen framtid för dem. När dom dör blir dom jord. Det är allt.
Människan är skapad ursprungligen för att bli Guds barn. Vi har förstås en kropp. Vi behöver mat. Gud har skapat oss med sexuella önskningar. Vi behöver sova. Alla dessa saker är okej. Det är inget fel med någon av dessa saker förutsatt att de sker på ett legitimt sätt. Om vi är hungriga skall vi inte stjäla för att få äta. Det finns legitima sätt att tjäna vårt uppehälle. Det är rätt att sova men otillbörligt när man är i tjänst och gör något viktigt. På samma sätt är det med sexuell tillfredsställelse. Gud har ordinerat äktenskap för uppfyllelsen av detta. Det finns legitima sätt, som Gud har planerat för människan, att uppfylla dessa legitima behov av mat, sömn och sexuell tillfredsställelse.
Djuren tänker inte på det här sättet. Dem försöker att tillfredsställa sina behov på alla sätt som är möjliga, även om det innebär slagsmål med andra djur och att slita dem i stycken. Det gör ingen skillnad. När en människa uppträder på det här sättet kan man säga att hon har reducerats till ett djurs nivå. När hon inte har några andliga värden, utan bara jordiska, kan man säga att hon har sjunkit till djurens nivå.
Men Gud har inte skapat oss för detta. Han har skapat oss för att bli likt honom, moraliska, rättfärdiga, med karaktär och självkontroll och inte för att vara slavar under djuriska passioner.
Bara detta faktum att vi är intelligentare än djuren, att vi är utbildade, att vi kan lösa matematiska problem till skillnad från en hund eller en apa, gör oss nödvändigtvis inte bättre än dem. Det är stor skillnad på att vara klokare och att vara bättre.
Vi ser att även kloka och bildade människor ofta är slavar under girighet, sexuellalustar, vrede, bitterhet och själviskhet. Ofta är deras beteende, trots att de är intelligenta och smarta, exakt likt ett djurs. Vet Du varför?
De har inte tagit itu med det viktigaste problemet i sina liv, och det är synden. Det finns något i människan, som är mycket djupare än förståndet. Många tänker sig människan som bara kropp och och själ och själen som bestående av våra sinnen, känslor, vilja och vår personlighet. - men nej. Människan är djupare än så. Det finns en del av människan, som är djupare än kropp och själ. Det är vad bibeln kallar vår ande.
Vår ande är det, som gör oss medvetna om, att det finns en Gud. Inget djur har en ande. All kaos, förvirring, all sjukdom och allt ont i denna värld är ett direkt resultat av att människan inte lyder Gud utan ignorerar vad anden uppmanar henne till, det vill säga att lyssna till Guds röst och inte till djävulens.
I ett tidigare studium konstaterade vi, att Gud gav människan en fri vilja. Om vi inte hade en fri vilja, sa jag i detta studium, så skulle vi vara som robotar. Vi skulle kunna lyda Gud automatiskt, som en robot, men vi skulle inte kunna bli Guds barn, liksom en robot inte kan bli ditt barn. Vi kan säga, att Gud tog den risken att människan skulle var olydig mot honom och bringa kaos och förvirring in i världen, genom att inte lyda honom och istället lyssna till djävulen, att bli lurad av djävulen. Gud var villig att ta den risken, därför att han ville ha barn. Han ville ha sådana, som var villiga att lyda honom utifrån ett frivilligt val och inte utifrån tvång.
Den första mannen och kvinnan som Gud skapade var Adam och Eva, säger bibeln. De var skapade oskyldiga, men dom måste göra ett val, om dem skulle kunna bli heliga. De hade en fri vilja. För att göra detta val, måste dem bli frestade. Hur vet Du till exempel, om Ditt barn skulle lyda Dig, om Du satte honom i ett rum och sa, ”Du kan göra allt vad Du vill”. Tänk Dig att Du lämnar Din lille pojke ensam hemma och säger, ”Du får göra vad Du vill under tiden vi är borta”. Du kommer då aldrig att upptäcka om han är lydig eller inte.
Om Du skall få veta, om Din pojke är lydig eller inte, måste Du säga något likt detta,
”Du får göra vad Du vill utom en sak. Du får inte öppna den där burken med kakor och äta några kakor medan mamma och pappa är borta”. När Du ger en restriktion likt denna kan Du få vet, om han är lydig. Han kan leka, han kan läsa böcker, göra vad han vill, men det är en sak, som Du har sagt, att han inte får göra. När du kommer tillbaka och upptäcker, att han har gjort det som Du förbjöd honom att göra så har Du fått veta om han är lydig eller inte.
Det är därför, som frestelsen är nödvändig. Den är nödvändig för att människan skall bevisa att hon är lydig och kan säga nej till frestelsen och ja till Gud. Det är därför som Gud placerade Adam och Eva i lustgården när han skapade dem. Där fanns det massor av vackra träd och mängder av härlig frukt på dem och Gud sa, ”Ni får äta av alla träd utom ett enda”. Gud sa,
”Det finns ett speciellt träd här, som jag inte vill att Ni skall äta av” Det var inte särskilt svårt. Där fanns tusen träd som hade utmärkt frukt, som dom kunde välja istället. Det här är samma sak, som när Du säger till Din son, "Du får göra vad Du vill utom en sak".
Där fanns ett annat träd, livets träd, som dem också kunde ha ätit av. Det var inte så att Gud planterade tusen träd, och sa till dem att inte äta av 999 och äta bara av ett. Då skulle det ha varit svårt. Jag menar, att det vore som om Du lämnade Din son hemma och sa till honom 999 saker han inte fick göra. Det skulle vara svårt.
Nu förstår vi avsikten med frestelsen, att människan skulle bli helig, om hon sa nej till denna frestelse, men om hon sa ja till frestelsen skulle hon synda. Detta val var nödvändigt.
Adam var oskuldsfull men inte helig. Det är en väldig skillnad mellan att vara oskyldig och att vara oskyldig och helig. Oskuld ser Du hos en baby. Den vet inte vad som är ont och gott och är varken helig eller perfekt. Om den här babyn skall växa upp och bli en man med karaktär, så måste han göra val. Adam, fastän han i en mening var en vuxen man, var oskyldig som en baby. Han måste göra ett val att vägra det onda och välja Gud, för att kunna bli en mogen andlig man, som Gud ville att han skulle bli.
Här förstår vi orsaken till att Gud tillåter att vi frestas av våra passioner och av saker vi vet är fel, och varför Gud tillåter Satan att komma och fresta oss. När vi vägrar att falla för frestelsen i våra sinnen, så skall Du veta att varje gång vi säger nej till en frestelse, så utvecklar vi karaktären. Den typ av människa du är idag är resultatet av alla de beslut, Du har gjort hittills i Ditt liv.
Om andra runt omkring dig är bättre, är det för att de har gjort bättre val. Om du är ond, är det för att Dina val har varit onda. Vi kan inte göra något åt det förgångna, men vi kan göra något åt framtiden. Att välja det onda är synd. Helighet är att välja Gud.
Jesus har kommit för att visa oss detta, så att vi skall veta vad som är gott för oss. Han har inte kommit bara för att visa oss vad som är rätt utan också för att hjälpa oss. Vill du be en liten bön just nu och säga;
”Herre jag kan inte göra något åt de år, som har passerat i mitt liv, men jag vill göra något åt framtiden. Jag vill välja det som behagar Dig. Herre Jesus hjälp mig”.