Att vara för sig själv behöver inte betyda att man känner sig ensam. Att vara bland många människor behöver inte heller betyda att man känner gemenskap.
Man kan känna sig otroligt ensam bland en grupp människor om man inte känner tillhörighet och acceptans, kanske för att man på något sätt sticker ut ”lite för mycket” genom hur man är eller ser ut, hur man tänker eller presterar i jämförelse med övriga i gruppen.
Upplevelsen av ensamhet präglas av våra erfarenheterHur vi upplever ensamhet beror i stor utsträckning på vilka erfarenheter vi bär med oss ifrån det förflutna, särskilt starkt formas vi av upplevelser från barndomen. Om vi har känt oss sedda och älskade som barn får ensamheten en annan kvalité och vi drar inte så lätt slutsatsen att ensamheten beror på att det är något fel på oss, att vi inte duger eller räcker till.
Men om vi under uppväxten känt oss oälskade, separerats från eller förlorat någon viktig person, blivit mobbade eller har andra jobbiga erfarenheter, då finns det en risk att man i vuxen ålder drar sig undan trots längtan efter gemenskap. Då kan ensamheten lätt tolkas på samma sätt som man gjorde i det förflutna; som att den är ett bevis på att man är oönskad och mindre värd. Då får ensamheten en helt annan prägel; den kopplas samman med en känsla av utsatthet, utanförskap och mindervärde. Då blir ensamheten betydligt mer ångestladdad.
Ett visst mått av ensamhet kan vara berikande. Det kan hjälpa oss att möta och lära känna oss själva och höra vår egen inre röst. Det kan underlätta för oss att komma i kontakt med vår egen kreativitet och att få insikter vi behöver för att kunna ta beslut i viktiga frågor som gäller våra liv.
Om man inte har så mycket obearbetade negativa erfarenheter av ensamhet i det förflutna blir det inte lika stor skillnad mellan påtvingad och självvald ensamhet. Det är en praktisk situation att förhålla sig till som inte nödvändigtvis behöver vara laddad med jobbiga känslor. Då är det också lättare att själv ta sig ur ensamheten.
Vad Du kan göra åt Din ensamhet
Om Du ser att ensamhet är negativt laddat för dig. försök att möta känslan istället för att fly undan genom att göra något som får känslan att upphöra. Det kan vara att ringa eller träffa någon, resonera med Dig själv om varför Du inte borde känna som Du gör, lägga Din energi på att försöka förstå varför Du känner som Du gör, anklaga någon (Dig själv eller någon annan) för hur Du känner, äta eller dricka något för att döva känslan. Ett annat vanligt sätt att ”fly undan” är att gå in på Facebook eller Match.com etc för att koppla upp Dig med någon. Men då tränger Du bara undan ensamhetskänslan tillfälligt.
Vill Du lösa upp den och bli fri så möter Du den genom att välkomna känslan och koncentrera Dig på att uppleva hur det känns i kroppen. Försök att andas lugnt och vara stilla, att vara närvarande i Din kropp. Försök korta stunder i början, och begär inga resultat direkt. Uthållighet och många försök kan behövas innan Du märker att det börjar kännas lite lättare. När Du väl har gjort detta kan det vara helt okej att gå in på Facebook, försöka förstå varför Du känner som Du gör, eller åka och hälsa på någon.
Försök att förstå vad det är som hindrar Dig från att uppleva den gemenskap Du vill, och bryt ner det i små steg som känns möjliga för Dig att genomföra. Du vet att Du träffar rätt när det ger Dig entusiasm istället för att göra Dig modlös och nedslagen.
För någon kan det vara ett alltför stort steg att gå en buggkurs t ex, medan det för någon annan är precis rätt sak att göra. Om Du ser att hindret är hur Du ser på Dig själv, börja jobba med det. Kanske Du kan läsa någon självhjälpsbok, eller söka upp någon att prata med, vän eller professionell. Gör något som känns praktiskt möjligt utifrån den livssituation Du befinner Dig i, tillåt Dig inte att fastna i en känsla av hopplöshet.
Att åka på en retreat kan vara ett bra sätt att möta sig själv och sina rädslor, men också att uppleva den sortens ensamhet som kan vara oerhört kreativ och upplyftande. Du är ensam men ändå i en gemenskap, och det finns någon som Du kan vända Dig till om Du behöver det.
När det gäller andra människor i Din omgivning. Ta inte för givet att de upplever ensamhet på samma sätt som Du. Många barn idag får inte den tid för sig själva och på det sätt som de skulle behöva, de är ständigt aktiverade, medan andra barn är ganska utlämnade åt sig själva.
Försök ta reda på om det är en kreativ självvald ensamhet, eller en påtvingad isolerande ensamhet innan Du försöker göra något för att förändra situationen för någon annan.