Hur gör man, om man vill våga släppa in nya personer. Hitta de som inte kommer svika? Och hur vet man att personen faktiskt kommer hålla sitt löfte, att stanna kvar, hur kan man tro på det? Vad är skillnaden just denna gången?
Jag har känt mig otroligt sviken och lämnad genom åren, jag har känt mig ensammast i världen och jag har förlorat både hoppet och förtroendet för vuxna.
Jag valde inte att sluta lita på vuxna, jag valde inte att stänga inne alla mina känslor. Mitt psyke gjorde det, utan att jag kunde påverka. Jag slutade liksom vara medveten om det och visste inte hur tusan jag skulle ta mig ur den onda spiralen.
Jag tyckte att det var lättare att vara själv, för om jag aldrig släpper in någon, ja, då kan ju ingen svika mig. Enkel ekvation, eller hur?
Nja, riktigt så enkelt är det ju inte. Det ÄR svårt att våga släppa in igen, men jag lovar att det går. Ofta tar det lång tid, men vet du vad? Låt det ta tid.
Ditt förtroende för omvärlden, eller dig själv, bröts inte ner på en dag. Det kommer inte heller att byggas upp på en dag.
För att våga släppa in började jag med att vara uppriktig med att jag inte litade på folk, de “rätta” personerna brukar då förstå och inse att det krävs lite för att få komma nära mig. Är man intresserad av det får man liksom kämpa lite. Man måste våga stanna och våga bli avvisad.
Har Ni hört uttrycket “ett kränkt barn slutar inte älska sina föräldrar, det slutar älska sig självt?”, jag tror att det är samma med alla människor runt om oss, och inte specifikt bara våra föräldrar. Ett kränkt barn slutar älska sig självt, det är alltså inte Ditt fel att Du inte alltid har den största tilltron till människor runt om Dig.
Men även fast det inte är Ditt eget fel att Din tillit till andra inte är på topp, krävs ändå att du försöker jobba på att våga lite på andra själv. Att vilja någonstans, precis som det är med att bli fri från alla former av ohälsa.
Jag har hittat några guldkorn, några människor som jag verkligen litar på fullt ut, som jag vet ser på mig så fort det är något fel eller som inte kommer ge upp om mig, oavsett hur “jobbig” jag är.
Folk som står ut med hela mig, min glädje, mina ledsna sidor, att jag är den mest lättdistraherade och lättroade människan, att mina skämt är sämre än de flestas. Folk står ut med mig, folk står ut med Dig. Folk stannar hos mig, folk stannar hos Dig.
Skillnaden på Dig, mig eller vem som helst är inte så stor, Du är inte motbjudande, patetisk eller omöjlig att vilja stanna kvar hos.
Så hur gör man nu då? Förutom att ha tålamod och ha viljan?
Jo, vänta. Lägg inte allt på Dig själv men försök släppa in de som uttrycker en vilja om att Du ska släppa dem nära. Hitta sätt som funkar för Dig, smsa? Ringa? Träffas? Skriva ett brev Du ger personen?
Det är värt att släppa in folk, jag lovar.
Du kommer stöta på idioter, tyvärr, så är det. Men Du kommer hitta Dina guldkorn och Du är en så fin människa som, precis som alla andra, förtjänar någon som stannar och visar att de bryr sig. Bara våga se det.