Ibland fungerar inte livet som man vill. I perioder kan man uppleva att man saknar självförtroende eller tillit till att saker och ting kommer att lösa sig på det sätt man önskar. Man kan känna sig osäker på vad man vill, vem man är eller uppleva att man inte hittat sin plats i livet.
Man kan också känna att saker och ting inte alls blivit på det sätt som man hade velat. Ibland blir man tvungen att möta stora eller plötsliga förluster, som till exempel om någon närstående försvinner ur ens liv eller om man får problem på jobbet eller med ekonomin.
En förlust kan vara smärtsam och ge upphov till svåra känslor som oro, ångest eller negativa, mörka tankar. Att känna smärta, sorg, ilska, avund, rädsla, ånger, även skam och skuld, är inte fel eller konstigt utan en naturlig del av livet och att vara människa. Och som de flesta mänskliga reaktioner brukar de inte hålla i sig för evigt, utan förändras över tid. Efter ett tag går de starkaste känslorna över och ebbar ut, och efter ytterligare en tid är man tillbaka i vardagen.
Men man kan också må dåligt på ett sätt som man känner att man inte klarar av att hantera själv, och som inte blir bättre med tiden. Då behöver man söka hjälp.
Om man möter flera motgångar samtidigt, eller om de kommer tätt efter varandra, utan att man hinner hitta balansen emellan, kan det vara svårare att återhämta sig. Då kan det också ta längre tid.
Hur väl man klarar av motgångar handlar både om hur svåra de är, vilket stöd man har omkring sig och också vem man är som person.
Man kan också må dåligt utan att det har hänt något speciellt. Om man till exempel har för mycket att göra, sover dåligt och inte rör på sig så mycket blir man mer mottaglig för negativa tankar och känslor. Hormoner kan också bidra. Många kvinnor mår till exempel dåligt i samband med menstruation. Under åren kring puberteten är det också vanligt att man mår dåligt i perioder.
Även om alla människor upplever motgångar och förluster och mår dåligt ibland är det inte alla som utvecklar psykisk ohälsa. Man är olika sårbar beroende på vilken personlighet man har, hur man har vuxit upp och under vilka omständigheter man lever.
Att ha känt sig sviken i viktiga relationer, särskilt av dem man varit beroende av när man växte upp, kan till exempel göra att man får svårare att lita på andra människor även senare i livet. Det kan även göra att man är lite mer sårbar för påfrestningar.
Vilken känslighet man har kan också delvis vara ärftligt. Det kan göra att man, trots att man kanske vuxit upp i en trygg miljö, ändå har en sårbarhet som gör att man har lättare att må psykiskt dåligt.
När man inte hittar balans mellan högt ställda krav och behovet att duga som man är, ökar risken att man mår psykiskt dåligt.
Att under lång tid leva under stark press, där man ständigt känner sig otillräcklig samtidigt som man inte ser någon möjlighet att påverka sin situation, ökar också risken att man börjar må dåligt. Om man levt under stress en längre tid och inte får möjlighet att återhämta sig kan det leda till att man blir psykiskt utmattad.
Det är också olika hur man tolkar det som händer. Vissa ser till exempel alltid sig själva som ansvariga för det som händer, vilket kan bli tungt att bära om de svåra händelserna är många eller besvärliga att hantera. Det kan göra att man till exempel stannar kvar i ett dåligt förhållande eller i en omöjlig arbetssituation, fast man egentligen skulle behöva lämna det bakom sig.
Om man har låg självkänsla kan det vara svårt att ställa de krav på omgivningen som man kanske skulle behöva göra. En god självkänsla kan däremot vara en motvikt när man möter olika svårigheter i livet.
När man råkar ut för stora svårigheter i livet, till exempel när någon närstående avlider, när man går igenom en smärtsam skilsmässa eller är med om en allvarlig olycka, blir man skakad i grunden. Då kan det kännas som att tillvaron plötsligt blir otrygg, man hamnar i en kris.
Man kan också hamna i en annan sorts kris som handlar om att man ställs inför nya situationer eller krav som man inte klarar av. Om känslan av otillräcklighet håller i sig är det vanligt att man börjar tvivla både på sig själv och på tillvaron. Det kan till exempel handla om att barnen flyttat hemifrån eller att man tycker att man har misslyckats för att man inte uppnått vissa mål vid en viss ålder. Man kan komma till en punkt i livet då man är besviken och tänker, var det inte mer än så här? Ofta brukar det kallas för ”ålderskris”, men mer rättvisande är kanske att kalla det ”förändringskris” eftersom det är själva förändringen som sätter igång processen.
I efterhand kan man ibland se att förändringskrisen kanske var nödvändig för ens personliga utveckling, att den gett nya insikter och gjort att man mognat som människa.
Det behöver inte alltid handla om negativa förändringar. Även positiva förändringar, som att till exempel bli förälder eller att ha fått ett prestigefullt uppdrag, ställer krav och kan upplevas som en påfrestning som kan leda till att man hamnar i en kris. Att må dåligt när man tycker att man ”borde” vara lyckligare än någonsin kan kännas tungt, särskilt om man samtidigt känner att man inte får någon förståelse från omgivningen.
Om man upplever att de tunga eller svåra tankarna och känslorna börjar uppfylla hela ens inre under en längre period så att andra tankar och känslor inte får plats, kan det vara ångest man känner eller att man har hamnat i en depression.
Ångest gör ofta att man känner sig rastlös, orolig och upplever ett slags inre tryck. Ångestreaktioner känns i kroppen och kan bland annat yttra sig som hjärtklappning, andningssvårigheter och yrsel. När man har en depression känner man sig nedstämd, håglös, trött och det känns trögt att ta itu med saker. Det är vanligt att ha ångest och depression på samma gång.
Människor skiljer sig åt när det gäller känslor, uttryckssätt och humör. Man är också olika i hur man uppfattar sig själv och i vilken situation man känner att man vill ha hjälp av andra. Ett första steg om man är osäker på vart man ska vända sig i en besvärlig situation kan vara att ringa till en telefonjour. Man kan då vara anonym.
Det hjälper ofta att inse att man inte är ensam om att känna det man känner. Ibland kan det vara bra att prata med någon som man inte känner sedan tidigare, någon som inte har några förutfattade meningar om vem man är eller hur man bör hantera sin situation. Man kan behöva ringa en eller flera gånger. Ofta kan man få en hänvisning om vart man kan vända sig för att få mer hjälp.
Om man känner att oron och nedstämdheten sällan eller aldrig ger med sig är det dags att söka hjälp i vården. De allra flesta som råkar ut för en depression eller problem med ångest kan få hjälp att må mycket bättre. Man kan börja med att söka hos läkare på vårdcentralen.
Tillsammans med läkaren kan man försöka komma fram till om man skulle ha nytta av psykologisk eller medicinsk behandling, eller en kombination av båda. Det är också bra att få göra en läkarundersökning så att man säkert vet att de besvär man har inte beror på ett kroppsligt fel.
Man kan behöva komma flera gånger för att prata eller reda ut sin situation. På många vårdcentraler finns också psykologer eller kuratorer som kan erbjuda stödsamtal eller kortare psykoterapi, till exempel KBT.
Om man behöver en mer långvarig samtalskontakt kan man ibland få en remiss till en psykoterapeut som är verksam inom landstinget eller regionen, men tillgången varierar beroende på var i landet man bor.
Ett alternativ är att söka hjälp på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Man kan antingen söka direkt eller få en remiss via läkaren på vårdcentralen.
Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.
Det finns också situationer då man behöver söka hjälp akut. En sådan situation är när man får allvarliga och återkommande tankar på att ta sitt liv. Då ska man söka hjälp direkt på en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.
Det samma gäller om man är närstående till någon som har allvarliga tankar på att ta sitt liv. När man märker att tillståndet är allvarligt och inte förändras är det viktigt att erbjuda stöd och att försöka motivera personen att söka professionell hjälp. Man behöver inte vara rädd för att förvärra situationen genom att fråga om självmordstankar eller tala om att man ser att personen mår dåligt.
Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.
När man mår dåligt är det vanligt att man inte ser till sina behov av mat, sömn och motion. Det är också vanligt att man inte bryr sig lika mycket om sin personliga hygien, eller att man i stället blir överdrivet renlig.
Många som mår psykiskt dåligt försöker fly eller dämpa de tunga eller svåra känslorna genom att till exempel dricka för mycket alkohol eller äta för mycket. Andra sätt att stänga känslorna ute kan vara att tillbringa en stor del av sin tid framför datorn eller tv:n. På så vis skapas en negativ spiral, där man är destruktiv mot sig själv för att man mår dåligt, vilket gör att man får svårt att hitta kraften att bryta sitt beteende.
I perioder när man lever under större press än vanligt kan det vara extra viktigt att komma ihåg att äta bra, vila och röra på sig. Att man tar hand om sig själv fysiskt är viktigt för hur man mår psykiskt.
Det finns ett talesätt som lyder ”att må dåligt är en bra början”. Ibland kan tunga eller smärtsamma känslor vara en signal om att det finns något man behöver uppmärksamma eller förändra i sitt liv. Det klokaste kanske inte alltid är att omedelbart hitta ett botemedel, utan i stället fundera över varför man mår som man gör.
Genom att gå igenom sina problem och fundera över orsaker och alternativa sätt att hantera sina svårigheter, kanske tillsammans med en god vän eller någon annan som man litar på, ökar ofta möjligheten att hitta en mer långsiktigt hållbar lösning på de problem man har.
Om man hellre vill prata med en utomstående, professionellt utbildad person kan man till exempel kontakta en psykolog eller kurator för några enstaka samtal. Man kan också prata med en präst, diakon eller församlingsföreståndare i församlingen där man bor. För att vända sig till kyrkan behöver man inte vara troende eller ens ha religiösa funderingar.
Det viktiga är inte alltid vem man pratar med, utan att man pratar och inte håller tankarna inom sig. Genom att tala med någon annan människa sätter man ord på sina känslor och funderingar, vilket ofta kan göra att man får nya insikter och perspektiv som kan leda till förändringar och att man mår lite bättre.
Alla tycker inte om att prata och vissa har svårt att uttrycka ett känslomässigt lidande i ord. Man kan också känna att orden inte räcker till, särskilt när man inte mår bra. Andra sätt att uttrycka sig kan till exempel vara att skriva, måla, sjunga eller dansa.
Om man kan hitta ett sätt att uttrycka sig kan det vara till stor hjälp, till exempel vid en livskris. Det kan hjälpa till att medvetandegöra de känslor man har inom sig och göra att man får nya insikter om sig själv. Det kan också leda till att självkänslan ökar.
Det finns även konstnärliga terapier som till exempel bildterapi, dansterapi och musikterapi, som bygger på teorin att den skapande processen kan ha en läkande verkan på kropp och själ.
Om man mår dåligt utan att veta varför kan man försöka ta reda på så mycket som möjligt om hur man mår och vad det kan bero på. Kunskap gör ofta att det blir lättare att orka leva med sina känslor.
Att veta vad som händer i kroppen när man är deprimerad eller har ångest kan göra att upplevelsen blir mindre obehaglig. Det finns också en hel del man kan göra själv för att lättare stå ut när man drabbas av den mest akuta ångesten. Att hitta en metod för avslappning kan till exempel vara till hjälp.
Ju mer man vet om hur man själv fungerar och vad man behöver göra för att kunna stå ut i sina känslor, desto snabbare kan de jobbiga känslorna passera. Det är inte farligt att känna smärta eller ångest, även om det ibland kan upplevas så.
Vad som får en människa att må bra varierar från person till person. Men även om människor är olika och har olika behov, finns det ändå sådant som ökar sannolikheten för att man ska kunna må bra och återhämta sig bättre efter motgångar eller kriser.
Att orka med att hålla sig i fysiskt god form och få tillräckligt av sömn, motion och mat är några grundläggande saker. Regelbundna tider och rutiner är bra. Det kan skapa ramar och ge trygghet och struktur i tillvaron. Om man har möjlighet är det bra om man kan ha en dygnsrytm då man är vaken på dagen och sover under dygnets mörka timmar.
Det är jobbigt när man känner att man inte orkar göra allt man vill och borde göra. Kanske prioriterar man det som andra kräver av en, eller det man tror att omgivningen förväntar sig, snarare än det man själv behöver för att må bra.
Att stärka sin självkänsla kan göra det lättare att sätta gränser och hitta en väg ut ur en livssituation som man inte mår bra av.
Självkänsla handlar om att respektera sina behov och känna att det egna värdet är lika stort som andra människors värde, oavsett vad man presterar. Man kan öva sig på att tänka på sina bra sidor och tänka goda tankar om sig själv. Det kan på sikt öka självkänslan. Att fritt uttrycka sina tankar och känslor, och att säga nej till sådant man vet att man inte mår bra av, är också ett sätt att stärka sin självkänsla.
När man mår dåligt kan man uppleva att ingenting känns riktigt roligt. Då kan det ofta hjälpa att ändå göra sådant som man vet brukar vara roligt och trevligt och som är förknippat med att må bra.
Därför kan man behöva fundera över om det finns något som man brukar må bra av att göra. Kanske kommer man på något särskilt som gör att man känner sig lugn och i balans, något man tycker om att göra bara för sin egen skull. Det kan till exempel vara att vara ute i naturen, meka med bilen, spela fotboll eller gå på teater eller konsert.
Man kan också fundera på om det finns utrymme att göra förändringar i livet, om man känner att man vill det. Kanske finns det något man slutat med, en hobby eller ett intresse, som man skulle kunna komma igång med igen?
Det finns forskning som pekar på vikten av att man har en känsla av sammanhang i sitt liv. Att ha några viktiga personer att bry sig om är bra, det ger ett sammanhang. Kontakt med djur kan också ge kraft och kärlek och verka lugnande.
För många kan gemenskap i föreningar, församlingar eller i nätforum ge möjlighet till stöd och samvaro med andra. Att vara med i ett sammanhang där man får och ger uppskattning, och delar med sig av sina erfarenheter, är för många en viktig källa till kraft och inspiration.