Om Du inte gjort det än är idag en alldeles utmärkt dag för Dig att sluta stoppa i Dig tobak. Det kommer bara att bli svårare och svårare att sluta ju längre Du håller på. Var inte alltför generös med Dina vänner och hantera ekonomin försiktigt utan att kasta Dig in i nya investeringar. Korten visar inte mycket kärlek, så räkna inte med någon vidare romans idag.
0 Comments
Baron d'Holbach, fransk 1700-talsförfattare, som var en av de första att beskriva sig själv som ateist, och som har betytt mycket för ateismens utveckling.
Ateism innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter. Begreppet ateism spänner från avsaknad av tro på någon eller några gudar (eller högre makter), till aktivt avvisande av sådana. Ett par välkända engelskspråkiga uppslagsverk anger båda definitionerna samt preciseringar som ligger mellan dessa. Den svenska Nationalencyklopedins korta webbversion beskriver ateism som "åsikten att det inte finns någon gud", medan även definitioner som "ateismens mera exakta innebörd kan vara t ex att satsen "det finns en gud" är falsk, eller att satser om Gud är meningslösa" redovisas i den långa versionen i bokbandet och på Internet. Ateism är särskilt utbredd i starkt sekulariserade länder, exempelvis i västeuropeiska länder med hög utbildningsnivå samt i kommunistiska länder. Exempelvis i Sverige är 11,8% av befolkningen ateister enligt ARDA och World Christian Database, medan 18% av befolkningen betecknar sig som ”starkt övertygade ateister” i en undersökning. Andelen ateister är lägre bland äldre människor än bland yngre, men detta är delvis en fråga om skillnader mellan generationer. När individer tillfrågas om hur deras uppfattning ändrats över tid är det i Sverige 5,5% fler som gått från att vara troende till ateister än tvärtom. Dessa är främst yngre och medelålders människor, medan undersökningen ger visst stöd för en tendens att börja tro på gud som äldre. Etymologi Det grekiska ordet ἄθεοι (atheoi), förekommer i Efesierbrevet 2:12 här som det ser ut i Papyri 46 från 200-talet. Detta är den enda förekomsten av ordet i Bibeln. Ordet översätts "[på den tiden var ni...] utan Gud". Ordet ateism är lånat, troligen via tyska Atheismus, från franska athéisme, ism-formen av athée, "ateist, gudlös person". Det är ytterst ett lån från klassisk grekiska ἄθεος (atheos),"’utan gud, gudlös", av α- (a-), ’utan, icke-’, och θεο (theo"), "gud". I den tidiga antika grekiskan infördes adjektivet atheos ursprungligen som en befolkningsstatistisk term som ungefärligt stod för "otrogen" eller "ogudaktig". Under 400-talet före Kristus började ordet att indikera en mer intentionell, aktiv gudlöshet i betydelsen att "klippa banden till gudarna" eller "förneka gudarna", i stället för den tidigare meningen "gudlös". På engelska finns begreppet belagt sedan åtminstone 1577, dit ordet hade införts via franska athéisme. Under 1500- och 1600-talen användes ordet endast som förolämpning; ingen kallade sig själv för ateist. På svenska finns ordet ateism belagt sedan 1600-talet och det användes först i latiniserad form med latinsk böjning. 1654 nämns begreppet i kung Karl X Gustavs konungaförsäkran, "Den sigh til vppenbar ogudachtigheet och förargeligh Atheismum slår". I upplysningens Europa under det sena 1700-talet började ordet återigen användas för att beskriva den egna trosuppfattningen. Välkända ateister såsom Baron d'Holbach (1770), Richard Carlile (1826), Charles Southwell (1842), Charles Bradlaugh (1876) och Annie Besant (1877) använde ordet ateism i betydelsen avsaknad av tro på Gud. Sedan dess har ateistiska tänkare och religionsfilosofer använt ordet i den betydelsen. Oxford English Dictionary (OED), Second Edition definierar ateism på följande sätt: (Känna) misstro mot eller förnekande av existensen av en gud ("Disbelief in, or denial of, the existence of a god"). Oxford English Dictionary försöker sedan definiera begreppen "misstro" (disbelief) och "förnekande" (denial): Misstro (disbelief), att inte tro eller erkänna; att vägra ha tilltro till: en utsago eller ett (påstått) faktum; att avvisa sanning eller sakförhållande. Förnekande (denial): 1. Bestrida eller motsäga (något förklarat eller påstått), att förklara det som osant eller ohållbart, eller inte vara vad det uppges vara 2. Logiskt. Motsatsen till att bekräfta, att peka på det motsägelsefulla (i ett förslag) 3. Att vägra att erkänna sanningen (beträffande en doktrin eller princip), att tillbakavisa något som osant eller ogrundat, motsatsen till hävda eller bedyra 4. Att vägra erkänna eller kännas vid (en person eller sak) om den/det skulle ha en viss egenskap eller legitima anspråk, att förneka, att förkasta, att bestrida, att avstå I samtliga fallen ovan krävs en viljeyttring eller ett ställningstagande från ateisten, som känner till att religionen finns och att anhängarna där strävar efter ett närmande till en gud. Ateisten måste förhålla sig till den existerande religionen på något sätt. Den som helt avstår från att tycka någonting alls, som i punkt fyra ovan, ligger närmast den definition av ateism som varken medför tror eller inte tro. Ontario Consultans on Religious Tolerance har utvecklat detta när de hävdar att den äkta ateisten är en person som helt enkelt är omedveten om guden. Han kan vara ett litet barn eller en mentalt efterbliven person som fullständigt saknar kunskap i denna fråga. Många ateister brukar därför säga att det inte finns någon gudom att tro på snarare än att de säger sig sakna tro på att gudomen existerar. Begreppet ateism är delvis skilt från agnosticism, som är uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma. Vissa inriktningar av så kallad svag ateism kan dock sägas vara närbesläktade med agnosticism. En del ateister menar att många av dem som kallar sig agnostiker i själva verket per definition är ateister, då de inte tror på gud, medan dessa agnostiker inte vill kalla sig ateister för att de inte kan motbevisa guds existens. I Thomas Henry Huxleys ursprungliga, moderna definition av agnosticism betydde begreppet att förneka kunskap om tillvarons yttersta grunder. Historiskt har ordet ateist ofta använts även om dem som inte tillhört den dominerande religionen; exempelvis har judar i det kristna Europa definierats som ateister, och de muslimer korstågsfararna drog ut för att "befria" det heliga landet ifrån skälldes ömsom för att vara hedningar, ömsom för att vara ateister. Romarna kallade följaktligen även de kristna för ateister under de första århundradena e.Kr. eftersom de inte trodde på gudarna i det polyteistiska Rom. Numera är det en vanlig uppfattning bland filosofer och religionsforskare att ateism är detsamma som svag ateism. I många sammanhang används begreppet ateism för att beteckna avsaknad av tro på gudar, till exempel den kristna Gud, guden Baal eller guden Shiva. Andel icke-troende individer i världen. Mörkare = större andel icke-troende Grått = data saknas. Uppskattningarna är inte pålitliga, till exempel för Kina varierar de mellan 8% och 93% i källorna som använts för kartan. Betydelsen av religion i världen. Mörkast röd = de mest religiösa, ljusast röd = de minst religiösa. Grått = data saknas. I sammanhang då distinktioner mellan olika tolkningar av ordet ateism behöver göras brukar man dela upp ateismen i svag respektive stark ateism. Svag ateism kallas ibland för agnostisk ateism, negativ ateism eller implicit ateism. Stark ateism kallas ibland positiv ateism eller explicit ateism. Svag ateism innebär avsaknad av tro på existensen av gudar. Stark ateism innebär att man har uppfattningen att gudar inte existerar och hävdar eventuellt att det även är ytterst osannolikt att det finns gudar, eller att det till och med finns bevis för att gudar inte existerar. Det innebär att en stark ateist samtidigt alltid är en svag ateist. Många ateister menar att det inte går att bevisa icke-existensen av gudar och att bevisbördan därför ligger hos dem som tror att gudar existerar. Sammanfattningsvis används två begrepp: stark ateism och svag ateism. Svag ateism är en avsaknad av tro på en eller flera gudar. Stark ateism är en övertygelse om att det inte finns några gudar. Svag ateism: saknar tro på att gudar finns Stark ateism: tror att gud inte finns Ateism kan också delas in i ateism i allmän mening och ateism i specifik mening. Ateism i allmän mening innebär att man tar ställning till alla gudar medan ateism i specifik mening tar ställning till en personlig gud som är allvetande, allsmäktig, god och skapare av himmel och jord. Ateism i allmän respektive specifik mening finns både i en negativ och en positiv form. Exempelvis är en negativ ateist i specifik mening en person som inte tror på en personlig gud av det slag som just beskrivits. En panteist är ett exempel på en sådan ateist, trots att det inte är säkert att någon panteist skulle acceptera etiketten ateist om sig själv. Cartesius, Spinoza och Einstein trodde samtliga på tesen att gud och universum är samma sak, och beskrev var och en för sig i vilken mening de ansåg sig vara religiösa. Ingen av dem beskrev sig själv som ateist. cke-kognitivism är åsikten att ordet "Gud" är språkligt meningslöst. Charles Bradlaugh beskrev ateistisk icke-kognitivism, "The [non-cognitivist] Atheist does not say 'There is no God, but he says, 'I know not what you mean by God; I am without the idea of God, the word "God" is to me a sound conveying no clear or distinct affirmation". För en icke-kognitivistisk ateist är påståenden som "Gud existerar" eller "Gud existerar inte" meningslösa. Därför kan en sådan ateist inte räknas som en stark ateist men däremot som en svag ateist. Ytterligare en aspekt är att en person kan ha olika typer av ateistiska uppfattningar i förhållande till olika gudsbegrepp. Liksom för ordet ateism finns flera olika tolkningar av begreppet agnosticism. En vanlig uppfattning är att en agnostiker är en person som varken tror eller inte tror att Gud existerar. Sådan agnosticism är kompatibel med svag ateism, det vill säga att det ligger ingen motsägelse i att vara både agnostiker i denna betydelse och svag ateist samtidigt. Ordet agnosticism introducerades av T H Huxley som enkelt uttryckt menade att man inte vet om man kan veta något om Guds existens. Denna innebörd kan kallas för agnosticism i egentlig mening. En agnostiker i den meningen kan även vara ateist eller teist. Agnosticism i den meningen handlar alltså inte om att tro eller inte tro på Gud utan är enbart ett ställningstagande till möjligheten att veta någonting om Guds existens. Vissa agnostiker anser dock att ordet agnosticism innebär mer än detta, nämligen att en agnostiker dessutom varken tror eller inte tror att Gud eller gudar existerar eftersom man menar att gudars existens inte kan bevisas eller motbevisas på rationella grunder. Den betydelsen av ordet är kompatibel med svag ateism. Världens 25 mest ateistiska och agnostisika länder 1. Sverige 46-85% 2. Vietnam 81% 3. Danmark 43-80% 4. Norge 31-72% 5. Japan 64-65% 6. Tjeckien 54-61% 7. Finland 28-60% 8. Frankrike 43-54% 9. Sydkorea 30%-52% 10. Estland 49% 11. Tyskland 41-49% 12. Ryssland 24-48% 13. Ungern 32-46% 14. Nederländerna 39-44% 15. Storbritannien 31-44% 16. Belgien 42-43% 17. Bulgarien 34-40% 18. Slovenien 35-38% 19. Israel 15-37% 20. Kanada 19-30% 21. Lettland 20-29% 22. Slovakien 10-28% 23. Schweiz 17-27% 24. Österrike 18-26% 25. Australien 24-25% Andelarna religiösa och icke-troende skiljer sig starkt mellan olika delar av världen. Generellt sett är andelen icke-troende högre ju rikare ett land är och ju högre den genomsnittliga utbildningsnivån är. Sverige är enligt en rad studier ett av världens minst religiösa och mest ateistiska länder. En religionssociologisk studie visar att 17% av Sveriges befolkning kallar sig ateister, och mellan 46 och 85% av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke troende på en personlig gud. Enligt en Gallup-undersökning från 2009, så var Sverige världens näst minst religiösa land, efter Estland. I Sverige höll endast 17% med om att "religionen är en viktig del i mitt dagliga liv". De lägsta värdena i övrigt fanns i Norden, Östasien och Europa. De högsta värdena, där uppemot 100% av befolkningen svarade att religion var viktigt i det dagliga livet, återfanns i Mellanöstern, Centralafrika och Sydasien. Få människor identifierar dock sig själva som ateister; för Sverige gäller det enligt två olika undersökningar 6,7% eller 17% av befolkningen. De allra flesta individer befinner sig någonstans mellan bokstavstrogen religiositet och ateism. Det kan innebära att de antingen är agnostiker eller liberala kristna, vilka ofta tenderar att se Bibelns ord som bildliga snarare än bokstavliga. I Sverige uppger dock 28% respektive 31% att de saknar gudstro i två SIFO-undersökningar som utförts på uppdrag av den kristna tidningen Dagen. Hur många som är ateister, icke-troende eller religiösa mäts oftast genom att fråga enskilda om de är troende, om de beskriver sig själva som ateister eller liknande. Att mäta andelen troende och icke-troende i olika samhällen genom att ställa frågor kan dock vara svårt, dels för att begrepp som Gud, religiös eller ateist inte har samma innebörd i alla kulturer, dels för att svaren påverkas av både sociala, kulturella och politiska konventioner. En annan metod för att avgöra vad individer verkligen tror på är att studera hur de handlar snarare än vad de säger. Detta sätt att bedöma människors tro och värderingar på kallas för avslöjad preferens. En undersökning gjord år 2016 av SOM-institutet fann att 23% av Sveriges befolkning är positiva till ateism, med skillnader mellan åldersgrupper, 39% av gruppen 15-29 åringar är positiva till ateism och 14% för 65-85 åringar. Med tiden har religion blivit en privatsak, kyrka och stat skilts och de religiösa inslagen i det officiella samhället minskat i många länder, en process som kallas för sekularisering. Sekularisering ska inte sammanblandas med minskad religiositet, dock karakteriseras sekulariserade länder av avtagande religiositet, en process som har pågått sedan flera hundra år framför allt i länder med hög utbildningsnivå, progressiva värderingar och hög ekonomisk trygghet, men även i totalitära socialistiska länder där religionsutövande hindrats straffrättsligt (i bland annat Sovjetunionen och Socialistiska folkrepubliken Albanien infördes statsateism). Sekulariseringsprocessen kan mätas såväl i hur många som anger sig vara ateister eller religiösa, i människors attityder på andra områden, i politiska reformer, liksom i förändringar av individernas beteende. Sekulariseringen fortgår sett i en längre tidsskala men processen har periodvis gått i motsatt riktning eller gått långsammare än vad flera tidigare bedömningar gjorde gällande. Ateism är belagt med dödsstraff enligt sharialagar i tretton länder. De är: Afghanistan Iran Jemen Malaysia Maldiverna Mauretanien Nigeria Pakistan Qatar Saudiarabien Somalia Sudan Förenade Arabemiraten Dödsstraffet tillämpas inte i alla dessa länder, men det förekommer att religiösa extremister mördar ateister och humanister. Sverige organiserade sig länge ateister och agnostiker i Human-etiska förbundet. Idag har Human-etiska förbundet bytt namn till Humanisterna. Humanisterna har ökat i medlemstal och synlighet de senaste åren. Även i många andra länder verkar humanistiska eller andra rörelser som förespråkar sekularisering. Norge är ett land med mycket höga medlemskap i humanistiska organisationer. Internationellt finns en paraplyorganisation som heter International Humanist and Ethical Union (IHEU) och som bildades av Unescos dåvarande generalsekreterare Julian Huxley. IHEU har bevakningsstatus i Unesco och flera andra av FNs församlingar. I många länder där religionen fortfarande har stort inflytande över politiken är ateistiska eller sekulärt förespråkande sammanslutningar betydligt mer politiska och radikala. I vissa muslimska länder är medlemskap i ateistiska sammanslutningar i praktiken förbjudet och kan resultera i förföljelser. Även i vissa starkt religiösa områden i USA utsätts ateister för trakasserier och har svårt att få jämlik tillgång till politisk representation. Den ateistiske filosofen Epikuros argumenterade mot guds existens med hjälp av ondskans problem. David Hume sammanfattade senare Epikuros argument som en serie frågor, är Gud villig att förhindra ondskan men saknar förmågan? Då är han inte allsmäktig. Har han förmågan men är ovillig? Då är han själv ondskefull. Har han både förmågan och är villig? Varför består i så fall ondskan? Den mest basala uppdelningen av de bakomliggande skälen för ateism går mellan praktisk och teoretisk ateism. Inom praktisk eller pragmatisk ateism, även känd som apateism, lever individer såsom inga gudar existerar och förklarar fenomen i världen utan att hänvisa till övernaturliga krafter. Den möjliga existensen av gudar avvisas inte men kan betraktas som onödig eller oanvändbar; gudar tillför ingen mening till livet, inte heller påverkar de det vardagliga livet, enligt denna uppfattning. En form av praktisk ateism med implikationer för forskning och vetenskap är metodologisk naturalism, "den inom den vetenskapliga metoden icke uttalade utgångspunkten av metafysisk naturalism vare sig denna utgångspunkt erkänns fullt ut eller ej". Praktisk ateism kan anta flera former: Frånvaro av religiös motivation, gudstro krävs inte för att motivera moraliskt handlande Aktiv exklusion av problem med gudar och religion vad gäller intellektuell förkovran och praktiskt handlande Likgiltighet, frånvaro av intresse för gudar och religion, eller filosofiska problem med dessa Okunskap om gudar som koncept eller fenomen Teoretisk ateism är ateism som grundar sig på uttalade argument mot existensen av gudar. De teoretiska skälen för att förkasta gudar är många och antar olika former. Några av de vanligaste typerna av argument är logiska, ontologiska, epistemologiska, psykologiska och sociologiska argument. Epistemologisk ateism argumenterar för att människor inte kan veta något om gudar eller att gudarnas existens inte går att veta något om. Grunden för epistemologisk ateism är agnosticism, vilken antar flera former. Inom den filosofiriktning som diskuterar immanens, betraktas gudomlighet som oskiljbart från världen i sig, inklusive en persons psyke. Varje persons medvetande är instängt i Subjektet. Enligt denna form av agnosticism förhindrar personens begränsade perspektiv alla objektiva slutledningar, från och med tro på gudar till påståendena om deras existens. Inom den rationalistiska agnosticism som företräddes av Immanuel Kant accepteras endast sådan kunskap som erhållits med det mänskliga förnuftet. Denna form av ateism framhåller att gudar rent principiellt inte kan urskiljas och att det därför inte går att veta om de existerar. Den skepticism som bygger på David Hume framhåller vidare att absolut kunskap inte är möjlig, och att det därför inte går att veta något om Guds eventuella existens. Att på detta sätt betrakta agnosticismen som en delmängd av ateism är kontroversiellt, agnosticism kan även betraktas som en självständig, grundläggande trosuppfattning. Andra argument för ateism som kan klassas som epistemologiska eller ontologiska, inklusive logisk positivism och ignosticism, framhåller det meningslösa eller obegripliga hos grundläggande termer som "gud". Påståenden som "gud är allsmäktig" betraktas som betydelselösa. Inriktningen teologisk icke-kognitivism menar att satsen "Gud existerar" inte uttrycker ett giltigt påstående om något. Sådana satser är istället kognitivt meningslösa. Det har argumenterats både för och emot att denna och liknande filosofiska inriktningar ska klassificeras som ateistiska sådana. En skribent beskriver metafysisk ateism så här, "Metafysisk ateism, inkluderar alla uppfattningar som grundar sig i metafysisk monism (verklighetens homogenitet). Metafysisk ateism kan vara antingen: a) absolut, ett explicit förnekande av gudars existens som associeras med materialistisk monism (detta omfattar alla materialistiska trendriktningar, både antika och moderna) b) relativ, det implicita förnekandet av gudar inom alla filosofier som, medan dessa erkänner existensen hos något absolut, tänker de sig det absoluta såsom utan de attribut som tillhör en gud: transcendens, en personlig karaktär eller koherens. Relativ ateism hänger samman med idealistisk monism (panteism, panenteism, deism) Logisk ateism framhåller bland annat de sinsemellan olika föreställningarna om gudar samt att gudarna besitter logiskt inkonsekventa kvaliteter. Sådana ateister grundar sig sålunda på deduktiva argument mot existensen av gudar. De framhåller hur gudarnas många tillskrivna egenskaper är omöjliga att kombinera, exempelvis egenskaper såsom perfektion, skapare-status, immutabilitet, fullständig kunskap, allsmäktighet, absolut godhet, transcendens, personskap och barmhärtighet. Man kan dela in argument mot ateism i ett antal kategorier, argument som pekar på negativa konsekvenser för individen och samhället av avsaknaden av tro, inklusive argument som pekar på skillnader mellan ateisters och teisters moral och handlingar och konsekvenser av materialistiska ideologier, argument för att ateism enbart är en trosuppfattning utanför vetenskapens domän, argument för Guds existens samt motargument mot ateisters religionskritik. Kritiker mot ateism beskriver ibland den moderna sekulära människan som mer olycklig än människor i andra delar av världen eller i andra tider, trots god fysisk hälsa och materiell standard. Litteraturprofessorn Torsten Pettersson menar till exempel att barn, sjuka och äldre kommer i kläm i det sekulariserade samhället, eftersom den vuxna individens behov sätts i centrum, samhället sexualiseras, skilsmässor är vanligare och omsorg överlåts på institutioner istället för familjen samt kriminalitet och drogmissbruk ökar. Dock har till exempel Richard Dawkins påpekat att oavsett hur tilltalande eller motbjudande tanken på en guds existens är så är det inget hållbart argument för eller mot en guds existens eftersom det i sig inte påverkar sannolikheten för en guds existens. Richard Dawkins hävdar även i sin bok Illusionen om Gud (The God Delusion) att moral och etik inte har kopplingar till religioner och ideologier, och att moral och etik inte baseras på äkta altruism (psykologisk altruism) utan enbart på reciprok altruism som gynnar individens gener. Moral är enligt Dawkins istället någonting vi alla har inom oss oberoende av trosuppfattning. Som exempel tar han upp i Illusionen om Gud att de mest religiösa staterna i USA är de som toppar statistiken när det gäller mord, våldtäkter etc. Det faktum att det har funnits totalitära och auktoritära stater som har varit officiellt ateistiska, som till exempel Albanien under Enver Hoxha, används av en del debattörer som ett argument mot ateismen. Motkritiken är dock att dessa stater visserligen har varit ateistiska, men att ateismen inte har något med det faktum att de var totalitära, och Richard Dawkins menar att Hitlers och Stalins regimers brott grundar sig i en politisk dogmatism (som enligt Harris liknar religion, det vill säga en sorts teokratier), inte i att de var motståndare till religion. En utbredd uppfattning bland teister och agnostiker men som även förekommer bland ateister, är att frågan om Guds (eller gudars) existens aldrig konklusivt kan betraktas som avgjord genom filosofiska eller vetenskapliga argument. Ämnet befinner sig enligt dessa utanför vetenskapens domän. Ateismen beskrivs därför av vissa som en hållning grundad på antaganden i samma grad som religioner bygger på tro[källa behövs]. Andra menar att denna kritik missförstår att ateism i grund och botten är avsaknad av tro eller att man inte behöver bevisa att Gud inte finns, eftersom bevisbördan ligger hos den troende. Det finns också ateister såsom Richard Dawkins och Victor J. Stenger som menar att vetenskapen kan ge belägg för eller mot Guds existens, under förutsättning att Gud har effekter i den fysiska verkligheten. Ateism är heller inte samma sak som materialism eller sekularism, även om dessa begrepp kan förenas. Det teleologiska argumentet för guds existens innebär att livet eller universum är så komplext och ändamålsenligt att det måste vara skapat. Exempelvis menar den före detta ateistiske tänkaren Antony Flew att det avgörande argumentet för hans omvändelse till deism var att DNA-molekylens och livets uppkomst fortfarande inte har fått en tillfredsställande naturvetenskaplig förklaring. Han hävdade tidigare att man bör förutsätta ateism så länge bevis på en Gud saknas. Han står fortfarande bakom denna evidensbaserade hållning, även om han på senare år har blivit övertygad om att sådana bevis existerar. Detta är en variant av urmakaranalogin. Richard Dawkins menar att hur osannolikt, komplext och ändamålsenligt universum och livet än verkar så måste en skapare av allt detta vara mer osannolik och komplex än sin skapelse och därför mycket mindre sannolik. Detta argument kallas den ultimata Boeing 747an och leder via frågan "Vem eller vad skapade skaparen?" till ett cirkelargument om oändlig regress. Stockholm har en av de högsta tillväxttakterna i Europa om man tittar på antal gästnätter. I år har Stockholm klättrat två placeringar, från plats 13 till plats 11, på internationella ECM Benchmarking Reports lista som mäter hur turismen i Europas städer utvecklas.
Av 121 städer i Europa går Stockholm i år om stora städer som Hamburg och Amsterdam i antal gästnätter. Stockholm står för öppenhet, mångfald och hållbarhet i en internationell atmosfär. Vår stad är ett nav för innovation inom musik, teknik och kreativa näringar. Stockholm är en av Europas snabbast växande städer och rankas ofta som en av de bästa städerna i världen att leva och arbeta i. Vi arbetar långsiktigt med Stockholms varumärke för att det ska utmärka sig internationellt, finansborgarråd i Stockholm. Därför är det glädjande att se bra resultat, det visar att Stockholms attraktionskraft som besöksstad ökar allt mer. Även för listan över internationell gästnattsstatistik klättrar Stockholm från plats 22 till plats 21, och av 25 städer i topp så har Stockholm den högsta tillväxttakten med 13,8% under år 2015. Här finner Du aktuella nyckeltal och statistik över Sveriges ekonomi just nu.
Nyckeltal Antal/utveckling Mätperiod Folkmängd 9 894 888 stycken Maj 2016 Arbetslöshet 7,6% Juni 2016 BNP 4 159 miljarder kronor 2015 BNP utveckling 3,1%, kvartal 2 16 jämfört med kvartal 2 2015 BNP prognos 3,4% Helåret 2016 BNP per capita 424 400 kronor 2015 Inflation, KPI 1,1%, juli 2016 jämfört med juli 2001 Reporäntan -0,50% Just nu Statslåneräntan 30 november 0,65 % 30 november 2015 Statens resultaträkning -17 miljarder kronor (1973) 2015 (2014) Statsskulden 1 311 miljarder kronor 29 juli 2016 Statsskulden/BNP 31,5% Just nu Statsskulden per invånare 132 493 kronor Just nu Handelsbalansen 2,9% 2015 Skattetryck 43,2% 2015 Välståndsligan 10e plats 2015 Folkmängd = Antalet invånare inom Sveriges geografiska område Arbetslöshet = Hur stor andel av arbetskraften mellan 16-64 år som var öppet arbetslösa den senaste månaden Bruttonationalprodukten (BNP) = Värdet av alla varor och tjänster som producerats i Sverige under ett år. Uttrycks här som absoluta tal och som utveckling jämfört med motsvarande period förra året Bruttonationalprodukten (utveckling) = Värdet av alla varor och tjänster som producerats i Sverige. Uttrycks här procentuellt som kvartalsutveckling jämfört med motsvarande kvartal förra året Bruttonationalprodukten (BNP) prognos = Konjunkturinstitutets prognos för BNP-utvecklingen BNP per capita = Bruttonationalprodukten utslaget per invånare i riket Konsumentprisindex (inflation) = Ökningen av den allmänna prisnivån i Sverige Reporäntan = Den ränta som banker kan låna eller placera till i Riksbanken på sju dagar Statslåneräntan = Bestäms av Riksgälden och speglar den långa riskfria räntan på marknaden. Ligger till beräkningsgrund för många ekonomiska företeelser Statens resultaträkning = Statens resultat efter ett kalenderår Statsskulden = De samlade under- och överskotten i statens budget över tiden Statsskuldens andel av BNP = Hur stor statsskuldens del är av BNP. Den aktuella statsskulden ställs i relation till föregående års BNP Statsskulden utslaget per invånare = Hur stor statsskulden är utslaget per invånare i Sverige Handelsbalansen = Skillnaden mellan Sveriges export och import. Här sett som andel av BNP Skattetryck = Sveriges samlade skatteuttag som andel av BNP Välståndsligan = En ”liga” där OECD-ländernas BNP per capita justerat för köpkraft mäts och jämförs Vem vill inte ha mer lugn och mindre oro i livet? Här får Du flera övningar som hjälper mot onödiga grubblerier och rädslor.
Oro och ångest är något naturligt, rentav livsnödvändigt. Vi har utrustats med de här stressreaktionerna för att klara plötsliga hot. Energin styrs till musklerna, matsmältningen stängs av, andningen ökar och blodtrycket höjs, allt för att vi ska kunna reagera snabbt och klara oss så bra som möjligt när vi utsätts för något farligt. Problemet är att de här reaktionerna ofta sätter i gång utan att det faktiskt finns något hot. I dag lever vi i en värld där vi matas med information om sådant som kan vara farligt: krig, fågelinfluensa, klimatförändringar. Vi lever också våra egna liv som är fyllda av personliga hot, som arbetslöshet, räntehöjningar och risken att misslyckas inför andra. I praktiken innebär det att kroppen sätter i gång en större eller mindre stressreaktion i stort sett oavbrutet. Orsaken till att det blir fel är att systemet fungerar så otroligt bra och hela tiden anpassar sig till nya hotbilder. Orsaken till att det känns fel är att vi inte har så mycket kontroll över reaktionen. När det handlar om att hantera hot vågar inte Moder Natur lita på vårt förnuft, så för säkerhets skull slås i stället automatiken på. ”autopiloten” tar över. Resultatet blir att vi går omkring med en knut i magen och en känsla av att vi vill slåss eller springa och gömma oss. Kanske kan man säga att vi inom oss springer i full fart bort från det obehagliga, samtidigt som vi står stilla och grubblar över varför vi får så hög puls. Det är ungefär här det vi kallar ångest tar sin början. Det kanske låter trist att oro är något man lär sig. Men det betyder också att vi kan göra tvärtom: lära oss att bli lugna. Låt oss ta ett exempel, hundrädsla, för att visa hur det fungerar, men det skulle kunna gälla i stort sett vilken vardagsrädsla som helst. Om Du blir biten av en hund lär sig hjärnan att koppla ihop hundbett med skräck. Men hjärnan kan också koppla ihop annat med skräcken, som hundar i allmänhet, eller den plats där Du blev biten. Eller så räcker det att någon säger ordet ”hund” för att Du ska få ett ångestpåslag. När detta händer finns två vägar att gå: att i fortsättningen undvika sådant som kan väcka obehagskänslan, eller att utsätta sig för situationen fast det känns jobbigt i början. Om Du väljer att undvika det obehagliga skapar det ett lugn inom Dig, för stunden. Din hundrädsla minskar inte. Tvärtom, nu har Du ju än en gång bekräftat för Din hjärna att hundar är farliga. Du har också skickat signaler om att även själva oron måste vara farlig, eftersom Du ju väljer att undvika den. Om Du i stället väljer att närma Dig det som känns obehagligt kan Du lära Dig att: Hundar är inte alltid farliga Det är inte farligt att ha ångest, och den går strax över Att närma sig det otäcka kan på sikt minska oron Att medvetet utsätta sig för det man är rädd för, samtidigt som man metodiskt utvärderar hur det känns och fungerar, är en mycket bra metod för att lära hjärnan att ställa in känsligheten för när oro och ångest ska slå på. Metoden innebär att man jobbar med det man kan förändra, det vill säga den inlärda ångesten. Samtidigt tränar man också på att acceptera att man blir orolig och får ångest i alla möjliga olika situationer i livet. Finns det saker eller situationer i Din vardag som gör Dig orolig eller som Du undviker på grund av rädsla? Healing kan hjälpa kroppen att släppa på spänningar och blockeringar, motverkar trötthet orsakad av negativ stress. Healing kan också medverka till att öka motståndskraften och på det viset stärka kroppens, psykets och själens naturliga läkeprocesser.
Du ligger påklädd och bekvämt, slappnar av och öppnar Ditt sinne för att ta emot vad Du behöver just nu. Jag fungerar som en kanal, eller ett redskap för att förmedla den universella healing energin. Effekten är alltid individuell, men kan många gånger kännas direkt, även under ett par dagar efter healingen. Tänk på att dricka ordentligt efteråt. Fisken är en drömmare som tyvärr sällan får sina drömmar uppfyllda, trots lysande planer och idéer. Det finns ett djupt och passionerat inre som kommer fram bland få, utvalda människor. Fisken är även en trogen individ som nöjer sig med sin situation utan att ha behov att göra sig till. Ett exempel på detta är i arbetslivet, där fisken ofta väljer att stannar kvar på en trygg arbetsplats i flera årtionden utan att ha behov av att byta jobb, som många andra har. Denna lojalitet är även märkbar i fiskarnas relationer med människor. Det kan ta ett tag att lära känna dem, men när de väl är redo att öppna upp sig delar de gärna passioner och idéer med andra människor. Det är stjärntecknet som bryr sig mest om folk i sin omgivning och kan därför mycket för att dem inte ska vara olyckliga. Däremot kan fisken även vara väldigt envis och säker på sin sak, vilket gör att den ibland inte kan se att ståndpunkter påverkar relationer negativt på sikt. Positiva egenskaper: På grund av sitt djupa kännande och omtänksamma natur försöker fisken ofta hjälpa andra människor, utan att vara medveten om det själv. Även om det inte syns på utsidan har fisken ett emotionellt djup med starka känslor. Fiskarna är oftast kreativa människor men krävs det att det lockas ut av andra människor. Negativa egenskaper: Eftersom fisken bryr sig så mycket om människor i sin omgivning kan det hända att den fokuserar för mycket på den oro som andra upplever så denna oro sedan överförs till sig själv. Fisken kan också ha svårt att ta beslut om det är någonting som ligger nära hjärtat, då den aldrig vill såra en annan människa trots att det kan vara för dess eget bästa. Obeslutsamheten kan även märkas av i arbets- eller privatlivet, och därför måste fisken få någon typ av knuff i rätt riktning för att de ska kunna slutföra vissa uppgifter. Dagen eller de kommande dagarna kommer att bli framgångsrika om Du bara håller huvudet kallt och väntar. Se till att vara öppen om problem och bekymmer för att kunna få hjälp av Din familj. De kan nämligen se sådant om Dig som Du inte själv kan se vilket kommer att vara till stor hjälp. Slutför Dina uppgifter på jobbet, annars kan Du räkna med problem med överordnade. Ger Du Din partner det utrymme han eller hon behöver kommer Du alltid att känna att Du har stöd. Det är en perfekt dag för Dig att umgås med nära och kära eller ge Dig iväg på en resa. Ekonomin ser jättebra ut, men däremot kommer Du även att få lite högre utgifter än Du planerat. EUs investeringsbank vill satsa miljardbelopp för att försöka hindra flyktingar att komma till Europa. Det gäller dem som kommer av ekonomiska skäl. Redan nästa vecka skulle EUs toppmöte kunna anta förslaget.
Det är den Europeiska investeringsbanken, EIB, som föreslår att man ska satsa ungefär dubbelt så mycket som tidigare på dessa investeringar utanför Europa, uppger Süddeutsche Zeitung och sex andra stora europeiska dagstidningar. Hittills har EU beviljat 7,5 miljarder euro (70 miljarder kronor) för de kommande fem åren. De extra miljarderna euro kan göra att EIB satsar upp till 15 miljarder euro (140 miljarder kronor) i investeringar. Det är framförallt Jordanien, Libanon, Egypten och övriga nordafrikanska stater som ska få del av investeringarna. Men det gäller även Balkanstater som Albanien och Serbien. Det är de länder som har tagit emot många flyktingar hittills som ska hjälpas. Målet för EU är, enligt förslaget, att hålla ”ekonomiska flyktingar” borta från EU genom att bekämpa orsakerna till flykten på hemmaplan. Det handlar om att bygga skolor, förbättra sjukvårdssystemet och vattenförsörjningen. EUs kalkyl är att ju bättre läget är på hemmaplan, desto färre människor kommer att försöka fly till Europa. Det var stats- och regeringscheferna i EU som i mars gav EIB uppdraget att utarbeta ett förslag. EIB väntas, enligt tidningarna, föreslå EUs toppmöte nästa vecka att snabbt ställa pengar till förfogande. Om våra förslag antas, kan vi starta om några veckor. För år 2015 använde EU 7,8 miljarder euro (72,6 miljarder kronor) till utomeuropeiska projekt. Med tanke på flyktingkrisen och utmaningar i samband med klimatförändringarna måste vi öka våra ansträngningar. Men det får inte ske på bekostnad av vad vi behöver göra i Europa. Chansen att förslaget ska gå igenom när EU håller sitt nästa toppmöte betecknas av EU-diplomater som stor. Människa är ett däggdjur av släktet Homo. Människan tillhör familjen hominider och som i sin tur tillhör ordningen primater. Alla nu levande människor tillhör underarten Homo sapiens sapiens. Ytterligare en förmodad underart av människan är känd, den utdöda Homo sapiens idaltu. Till släktet homo ingår även de utdöda arterna neandertalmänniskan, Homo floresiensis och Homo erectus.
Utmärkande för människan är artens kombination av bipedalism (tvåbenthet), anpassningsbarhet (kläder, verktyg etcetera), finmotorik (händer och fingrar), förmåga till abstrakt tänkande, att visa emotioner (känslor) och empati (medkänsla), urskilja kausalitet (orsakssamband), tolka språk, symboler etcetera, och, hävdar somliga, självmedvetande. Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan var för sig, utan återfinns hos olika djurarter, från insekter till andra primater och valar. Tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst. Den här artikeln berör människan som art i förhållande till andra arter, hur denna relation utvecklats med tiden och historien om hur människor utvecklat sin kunskap därom. Människans kropp beskrivs i till exempel människokroppen, anatomi och fysiologi. Människan som social varelse i kultur, samhälle, historia etcetera. Individers beteende i till exempel psykologi, sociologi. Se även politik, religion, medicin, genetik, fortplantning. Studiet av människan brukar delas upp i olika ämnesområden. Studiet av människan kallas antropologi och läran om den mänskliga evolutionen kallas paleoantropologi. Studiet av det mänskliga beteendet utifrån neutrala etologiska perspektiv kallas humanetologi. Studiet av människans hälsa med mera kallas humanmedicin. Det vetenskapliga namnet Homo sapiens översätts som "förnuftig människa", men betyder egentligen "vis man", där latinets homo betyder "man" och sapiens "vis". Biologiskt definieras människan som hominider av arten Homo sapiens, av vilken den enda nu levande underarten är Homo sapiens sapiens. I allmänhet betraktas denna underart även som den enda levande av släktet Homo, men somliga forskare anser att släktet schimpanser med de två arterna vanlig schimpans och dvärgschimpans borde omklassificeras som Homo troglotydes respektive Homo paniscus eftersom de är så nära besläktade med människan. Efter att fullständigt ha kartlagt genomsekvenserna hos människan och schimpansen kunde man konstatera att skillnaden mellan dem efter sex miljoner års separat utveckling är ungefär tio gånger större än mellan två människor som inte är släkt med varandra och ungefär tio gånger mindre än mellan råttor och möss. Man har uppskattat att människans utvecklingslinje skildes åt från schimpansen för omkring fem miljoner år sedan och från gorillans för omkring åtta miljoner år sedan. 2001 hittade man dock ett omkring sju miljoner år gammalt hominint kranium, klassificerad som Sahelanthropus tchadensis i Tchad vilket gav en antydan om att utveckling gått skilda vägar ännu tidigare. Det finns två huvudsakliga vetenskapliga teorier om människans ursprung: Antingen uppstod människan i Afrika och spred sig därifrån ut över världen och konkurrerade ut andra hominider eller så utvecklades människan ur flera åtminstone delvis isolerade populationer av hominider. Den sista teorin har fått uppsving på senare år efter att nya studier visat att olika människogrupper bär på olika släktskap med arkaiska människoarter. T ex har man funnit bevis för att vissa populationer delvis härstammar ifrån neandertalare, andra delvis ifrån denisovanmänniskan och andra ingendera. Paranthropus, en art som utvecklades ur antingen australopithecus eller kenyanthropus och hade en hjärna motsvarande omkring 40% av den moderna människans. Paranthropus var tvåbent och omkring 1,4 meter hög. Arten tros ha levt i skogsområden snarare än på Australopithecus savanner och dess fysiologi, till exempel dess grova käke vars tuggmuskler var fästa i den benkam som löpte över kraniet, tyder på att den var specialanpassad för att äta grov, fiberrik kost som rötter och växter. Man tror att det var denna brist på anpassningsbarhet som gjorde att arten inte klarade av de miljöfluktuationer som blev vanliga för omkring 1,2 miljoner år sedan. Paranthropus behärskade eld och någon form av språk. Några underarter, varav några uppvisar så stora likheter med Australopithecus att somliga forskare anser att de bör omklassificeras, är Australopithecus boisei/Paranthropus boisei, Paranthropus robustus och Paranthropus aethiopicus. Homo ergaster. När ergaster upptäcktes 1975 övergav man för gott teorin om en enda utvecklingslinje. Man accepeterade att flera olika arter samexisterat parallellt i Afrika. Ergaster har många gemensamma drag med erectus och man tror sig idag veta att erectus uppkom i Afrika och spred sig utöver Asien och Europa. I Afrika uppstod sedan ergaster och, eftersom den moderna människan skiljer sig från erectus på ungefär samma sätt som ergaster, tror man att det är ergaster som är människans anfader. Leonardo da Vincis berömda teckning Vitruvianske mannen utforskar den moderna människans proportioner. Homo erectus. Fram till mitten på 1900-talet betraktades en lång rad fynd från runt om i hela världen som olika arter (till exempel Pithecanthropus erectus och Sinanthropus pekinensis), men idag betraktas de alla som erectus, utom ergaster. Erectus hade betydligt större hjärna än sina föregångare och ungefär likartade tänder som den moderna människan, även om käken var kraftigare. Tidigare trodde man att erectus konkurrerades ut av andra arter för omkring 400 000 år sedan, men nyligen har man fynd på Java visat att erectus fortfarande existerade för 50 000 år sedan, parallellt med den moderna människan. Homo neanderthalensis. Många fynd, från Spanien till Uzbekistan, tyder på att neandertalmänniskan emigrerade från Afrika först efter den moderna människan och att de två arterna existerat sida vid sida under en lång period. Mycket tyder också på att neanderthalmänniskan begravde sina anhöriga långt innan den moderna människan, vilket antyder att självmedvetande och ”livet efter detta” först uppstod hos neanderthalmänniskan. Homo sapiens idaltu är en utdöd trolig underart av människa. Bevisen för dess existens är ett litet antal fossila kranium som hittats i Etiopien och som anatomiskt och kronologiskt tycks befinna sig på ett stadium mellan moderna människor Homo sapiens sapiens och äldre typer, till exempel Homo rhodesiensis. Genom datering av de vulkaniska lager i vilka fossilen hittades har deras ålder bestämts till cirka 160 000 år. Homo sapiens sapiens', den moderna människan, utmärker sig med sin panna och avsaknaden av de markerade ”ögonbrynen” i kraniet. Hjärnan är också i ungefär samma storlek som dagens människa och ”kammen” över kraniet har helt försvunnit. Det är inte helt klarlagt exakt hur den moderna människan spred sig över världen. För närvarande finns det två oförenliga förklaringsmodeller som beskriver sapiens utveckling. Den ena brukar kallas för den multiregionala hypotesen och beskriver hur sapiens utvecklades parallellt från regionala populationer av erectus i Afrika, Asien och Europa. Modellen tar fasta på vissa anatomiska likheter mellan lokala populationer av erectus och sapiens. Den andra modellen, som för övrigt stöds av de flesta forskarna, är känd som ut ur Afrika-hypotesen och beskriver hur en liten isolerad population i Afrika utvecklades till sapiens och därifrån spred sig över världen och konkurrerade ut erectus. Genom studier av mutationstakten hos DNA i nukleoler och mitokondrier har man kunnat fastställa att sapiens särskiljde sig från erectus för omkring 200 000 år sedan, vilket av de flesta forskare anses för ungt för den tidigare modellen. Dessutom har man daterat de äldsta fossil man funnit i Afrika till omkring 195 000 år sedan medan motsvarande fynd i resten av världen är drygt 50 000 år yngre. Den förmodligen mest accepterade synen bland antropologer är att människan utvecklades i Afrika för mellan 100 000 och 200 000 år sedan. Homo sapiens konkurrerade ut andra människoarter som neandertalmänniskan och Homo floresiensis genom sitt fortplantningssystem och sin förmåga att finna föda. Från Afrika spred sig människan över Europa och Asien och hade koloniserat hela detta område för omkring 40 000 år sedan. Amerika var koloniserat för 50 000 år sedan av en folkgrupp med samma ursprung som de australiska aboriginerna. Därefter trängde nya grupper in från Asien och omkring 10 000 år sedan var bägge kontinenterna befolkade av dessa nya grupper och ursprungsbefolkningen utrotad. Det som möjliggjorde denna enastående expansion var människans anpassningsförmåga till vitt skilda klimat och utveckling av de verktyg som behövdes för att finna föda i de nya miljöer man träffade på. Det finns idag ungefär sju miljarder människor, de flesta bor idag i Asien (61%) och därefter i ungefär lika stora andelar i Amerika (14%), Afrika (13%) och Europa (12%), medan bara 0,3% bor i Australien. Ursprungligen levde människan i jägar- och samlarkulturer, ett levnadsmönster som kanske är bäst anpassat för savannen. Som en utveckling av dessa kulturer uppstod först nomadism, då människan lärde sig tämja andra djur och hålla sig med husdjur. Senare lärde sig människan odla jorden och i och med jordbruket blev hon bofast. Idag kan människan förändra miljön omkring sig på gott och på ont. (Se vidare till exempel konstbevattning, stadsplanering, konstruktion och transport.) Genom ökad handel har människan idag gjort sig relativt sett oberoende av den omedelbara tillgång på bördig jord, dricksvatten och andra naturresurser. Människan är en flercellig, eukaryot organism vars diploida celler har två uppsättningar med 23 kromosomer som var och en ärvts av individens respektive förälder. Kromosomerna är uppdelade i 22 par autosomer och ett par könskromosomer. Varje kromosom består av en DNA-molekyl och protein. En DNA-molekyl är uppbyggd av tusentals nukleotider. Ordningsföljden hos en grupp nukleotider bildar bestämmer ett stycke genetiska information, ett arvsanlag eller en gen, och tillsammans bildar dessa gener människans arvsmassa. Människan har omkring 30 000 gener och 98% av dessa gener har människan gemensamma med sin närmaste släkting schimpansen. Av detta kan man förstå att mycket små förändringar i arvsmassan kan ge upphov till stora skillnader hos individen. Genetiskt är det alltså mycket lite som skiljer allt levande åt. Individens kön avgörs av sammansättningen hos könskromosomerna. Hos alla däggdjur har honan en dubbel uppsättning X-kromosomer medan hanen en uppsättning X-kromosomer och en med Y-kromosomer. Hos till exempel fåglar är det tvärtom. En Y-kromosom är, i princip, en halv X-kromosom vilket betyder att honor har dubbla uppsättningar gener vilket gör hanar mer utsatta för vissa ärftliga sjukdomar som blödarsjuka. Av cellerna i människokroppen är det bara könscellerna som är haploida, det vill säga bara har en enkel kromosomuppsättning. Kvinnans könsceller, äggen, består alltid av X-kromosomer medan mannens, spermierna, kan bestå av antingen X- eller Y-kromosomer. När könscellerna förenas kombineras därför könskromosomerna till antingen en kvinna (XX) eller en man (XY). En vuxen människas skelett består av 206 till 220 ben, beroende på hur man räknar. De längsta och tyngsta benen är lårbenen; det minsta är stigbygeln i örat. Skelettet utgör runt 18 procent av kroppsvikten.Ett nyfött barn har cirka 300 ben i kroppen vilket växer samman under uppväxten. Människan lever idag i ett av världens största kollektiv i avseende till yta, som sträcker sig över hela jorden och även en bit ut i rymden. Och tack vare den nya tekniken så går det att hålla ihop ett så stort kollektiv som sträcker sig över hela jorden. Man kan även dela in det globala kollektivet i mindre bitar såsom länder, städer eller orter, En sida för kvinnor som har blivit misshandlade av en man i en nära relation.
Den här sidan fokuserar på verbalt, psykiskt och även fysiskt våld i nära relationer. Sidan riktar sig till kvinnor som har blivit misshandlade av en man. Därför benämns misshandlaren som ”man” och den som blivit misshandlad som ”kvinna”. Vi har valt att rikta sig till kvinnor som blir misshandlade av en man, eftersom det är just där vi har vår kunskap. Många som söker sig till sidan befinner sig i en utsatt situation, och det är viktigt att allt som skrivs här är grundad på den kunskap vi har. Men det är viktigt att nämna att det även kan förekomma att män blir misshandlade av sin kvinnliga kärlekspartner, eller att misshandel präglar en samkönad parrelation. Om Du är en man som blivit misshandlad av en kvinna, eller om Du har blivit misshandlad i en samkönad parrelation kan Du byta ut orden "man" och "kvinna" till det motsatta, så att det stämmer in på Din specifika relation. Om Du upplever att det inte känns rätt, kan Du googla på ämnet "psykisk misshandel" eller "emotional abuse" och på så vis hitta en sida som passar Dig bättre. Här kan Du läsa om tidiga varningstecken på att en relation kan bli våldsam, samt vad som faktiskt är verbal och psykisk misshandel i en nära relation och hur det tar sig uttryck på olika sätt. Psykisk misshandel i en nära relation är samtidigt ett stort varningstecken på att fysisk misshandel kan ta sin början och bli en verklighet i relationen. Här kan Du även läsa om passiv aggressivitet, manipulation, normaliseringsprocessen och om vad det innebär att ha The Nice Girl Syndrome. Du kan läsa mer om konkreta exempel och om hur den misshandlande partnern kan bete sig vid en separation, kunskap som kan hjälpa Dig om Du funderar på att lämna en misshandlande partner. För Dig som har lämnat Din misshandlande partner finns det en text om att gå från offer till att bli en överlevare (och hur Du kan hantera kontakten med ett misshandlande före detta) samt lite frågor att eventuellt fundera över angående Din personliga utveckling efter separationen. Du kan också läsa lite uppmuntran på vägen. Var rädd om Dig. Radera historiken efter att Du besökt sidan, om det är nödvändigt. De flesta misshandlare är väldigt charmiga och uppvaktande i början av relationen. Men varningstecknen finns där, om man bara vet vad man ska fokusera på. Om Du läser den här listan och känner igen flera av dessa varningstecken hos en man Du börjat träffa, gör vad som krävs för att lämna honom. Du besparar Dig själv mycket lidande på så sätt, och Du kommer att träffa någon annan, som inte skadar Dig. Det är inte värt att stanna oavsett hur charmig, gullig och snäll han kan vara ibland. Detta är bara början. Lita på Din intuition. Informera även Dina tjejkompisar om varningstecknen. Alla behöver den här kunskapen. Den kan i värsta fall vara livsviktig. Han talar illa om tidigare partners och kan inte se att han gjort något fel i relationen. Allt är den före detta flickvännens fel. Han talar om tidigare partners på ett nedlåtande sätt, och kanske även hävdar att han blivit utsatt för misshandel av den före detta flickvännen. Detta är ett varningstecken, likaså om han berättar att den före detta partnern har ljugit genom att anklaga honom för misshandel. Försök i så fall att ta reda på den före detta partnerns version av historien. Han kan förklara ett eventuellt respektlöst beteende gentemot dig med att han själv blivit utsatt för misshandel. En man som verkligen skulle blivit misshandlad av en tidigare partner skulle dock inte utsätta sin nya partner för det han själv blivit utsatt för. Han säger att Du är den enda kvinnan som har förstått honom och att Du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter Dig på en piedestal. Det kommer inte dröja länge förrän han säger att "Du är precis som alla andra". Han kan även göra motsatsen, han kanske talar om sina tidigare partners på ett sätt som gör att Du känner Dig underlägsen och att Du aldrig kan "nå måttet", vilket ger honom makt över Dig. Han beter sig respektlöst mot Dig genom att skämta på Din bekostnad, kanske även inför andra människor. Han är sarkastisk gentemot Dig och fnyser åt Dina åsikter och upplevelser. Om detta inträffar regelbundet, eller om han försvarar sitt beteende när Du säger att Du tar illa vid Dig, är det troligt att verbal misshandel kommer att prägla Er relation. Han är hjälpsam mot Dig på ett sätt som får Dig att känna Dig obekväm. Han får Dig ständigt att stå i någon sorts tacksamhetsskuld och blir sur om han inte får hjälpa Dig, om Du exempelvis tackar nej. Han har åsikter om hur Du bör leva Ditt liv på olika sätt och blir sur om Du inte tar emot hans "tips". Han är kontrollerande och visar svartsjuka. Han har åsikter om hur Du bör klä Dig eller hur Du bör ha Ditt hår och vad Du bör säga i olika situationer. Han har svårt att acceptera att Du har Din egen smak och stil och att Ni inte alltid tycker lika. Han gillar inte Dina vänner och har åsikter om vilka Du bör umgås med. Han har kanske även svårt att acceptera att Du pratar med andra män. Ingenting är någonsin hans fel. Han får Dig att känna skuldkänslor över saker som går fel. Han är självcentrerad. Han har en dubbel standard, han kan behandla Dig på ett sätt som han aldrig själv skulle tolerera. Han tycker sig ha rätt till att bli omhändertagen, servad och ompysslad men kan inte göra detsamma för Dig. Dessa män har ofta orealistiska förväntningar på sin partner, som för honom ska vara den "perfekta kvinnan". I början kan hon idealiseras, bara för att snart bli bestraffad när hon inte kan leva upp till hans orealistiska förväntningar. Han kan förvänta sig att Du ska förstå hans behov utan att han har förmedlat dem. Han vill flytta ihop eller gifta sig väldigt tidigt i relationen. Detta är ett sätt för honom att kontrollera Dig, att "äga" Dig. Han har svårt att acceptera om Du vill vänta med dessa saker. Han skrämmer Dig när han blir arg. Han kan putta Dig, säga vagt hotfulla saker, knuffa Dig eller närma sig Dig på ett hotfullt sätt. Han kan sparka i väggen eller slå sönder saker när han blir arg, ofta är det föremål som Du tycker om eller själv äger. Detta ger budskapet "Se vad jag kan göra. Nästa gång är det Din tur". Om Ni grälar i bilen kan han köra farligt fort för att skrämma dig. Han kastar saker omkring sig i vredesmod. Han skyller sina handlingar på Dig och menar att det var Du som provocerade honom att göra det, hade han inte blivit så arg på Dig hade han aldrig behövt ta till detta beteende. Det är viktigt att veta att alla dessa handlingar ingår i det som är fysiskt våld. Har han gjort dessa saker har han redan utsatt Dig för fysiskt våld. Han attraheras av sårbarhet och väljer flickvänner som nyligen gått igenom en kris eller förlust av något slag. Han väljer kanske partners som är mycket yngre än honom. Han blir "räddaren". Han kan till och med "rädda" en kvinna som tidigare varit i ett våldsamt förhållande, bara för att göra samma sak som hennes tidigare partner gjorde. Han behandlar Dig annorlunda när Ni är tillsammans med andra människor. Han behandlar Dig respektlöst när Ni är ensamma, men höjer Dig till skyarna när Ni umgås med andra. Alternativt tvärtom. Han missbrukar droger eller alkohol. Han pressar Dig till sex eller får Dig att utföra vissa sexuella handlingar mot Din vilja när Ni har sex. Lita på Din intuition. Om något känns fel är risken stor att något faktiskt är fel. Ibland kan vänner och familj uttrycka tveksamheter angående mannen ifråga, men inte alltid. De kanske tycker att Du har träffat en toppenkille, eftersom han beter sig väldigt väl mot Dig inför dem, på ett sätt han inte gör när Ni är ensamma. Lita på Din magkänsla. Du börjar ta på Dig skulden om han beter sig illa eller okänsligt mot Dig. Du tänker att Du förmodligen överdriver, att det kanske var Ditt fel, att han inte kan hjälpa det. Du tänker att Din kärlek till honom kan få honom att ändra sig så att han inte beter sig respektlöst, okänsligt, sårande eller manipulativt mot Dig. Här är det viktigt att veta att Din kärlek till honom inte kommer att få honom att förändra sig. Du är ej heller undantaget till den här regeln. Ingen kärlek kan förändra någon med en misshandlande och kontrollerande personlighet. Sanningen är att de flesta män, som drivs av ett behov av makt och kontroll och som beter sig respektlöst på mer eller mindre subtila sätt, inte är kapabla att förändra sig eftersom de får många vinster med sitt beteende och eftersom deras egen problematik är djup. Du tänker att om Du bara beter Dig mot honom så som Du själv skulle vilja bli behandlad av honom, så kommer han till slut att förändra sig och behandla Dig lika väl som Du behandlar honom. Det här är ett mycket vanligt tankesätt för kvinnor som själva är måna om att behandla andra väl och som är empatiska och vill vara förstående. Sanningen är att han inte kommer att behandla Dig bättre även om Du på Din sida behandlar honom empatiskt och förstående. En misshandlare tar det snarare som en invit att fortsätta behandla Dig illa. Han kommer att utnyttja Din empati och vilja att förstå honom istället för att returnera, återgälda eller själv anamma den. Du har börjat märka att Ditt självförtroende och Din självkänsla har blivit sämre utan att Du egentligen vet varför. Men det tycks ha blivit så i takt med att Du inlett ett förhållande med den här mannen. Du vet inte varför, och Du lägger skulden på Dig själv för förändringen. Han talar om för Dig vem Du är eller hur Du är på ett negativt sätt. Han definierar Din person, som om han befinner sig inuti Ditt huvud och vet bättre än Du vem Du är. Det gör han inte. Låt ingen tala om för Dig hur Du är, vad Du tänker, vad Du gillar eller inte gillar, vad Du har för behov eller vad Du har för motiv till det Du gör. Att ta sig rätten att definiera någon på detta sätt kan vara ett tecken på en kontrollerande personlighet. Om Du är med någon som behandlar Dig illa, och Du gång på gång ger den personen "en andra chans", kommer det att leda till att den personen respekterar Dig mindre och ser detta som en "inbjudan" till att fortsätta behandla Dig illa. Det är så en misshandlare ser på situationen. En person som upprepar sitt kontrollerande, sårande, respektlösa eller själviska beteende och inte gör vad som krävs för att förändra det i början av relationen kommer med all sannolikhet att fortsätta sitt beteende och dessutom förvärra det. När beror exempelvis en sårande, kritisk kommentar på att personen ifråga "har en dålig dag" och när är den ett uttryck för verbal misshandel? Om det inträffar flera gånger, om det är ett återkommande mönster och om personen ifråga inte ber om ursäkt, alternativt ber om ursäkt men inte verkar mena det, alternativt ber om ursäkt bara för att sedan upprepa beteendet igen, då är det ett stort varningstecken. Ingen är perfekt, men om hans beteende är återkommande och är ett mönster bör man se upp. Man bör också vara vaksam om beteendet ifråga flyttas över till något annat, det vill säga om han har slutat skämta på Din bekostnad eftersom Du bad honom om det, men istället har börjat ha synpunkter på hur Du klär Dig eller bestraffar Dig med tystnad om Du gör eller säger något han inte gillar. När är en ursäkt genuin? Beverly Engel är en terapeut i USA och skriver om hur många kvinnor ger folk, och i synnerhet män, alldeles för många chanser. I boken "The nice girl syndrome" uppger Engel vad som bör finnas med i en ursäkt för att den ska vara genuin och kunna bli tagen på allvar. När ursäkten uttrycker ånger och också visar empati gentemot Dig, det vill säga att han förstår att han gjort så att Du blivit obekväm, sårad eller skadad på något sätt. När han samtidigt tar ansvar för det han gjort. Det betyder att han inte skyller på någon annan än sig själv och dessutom tar ansvar för sitt beteende och dess konsekvenser. Att han även tar aktivt ansvar för att det inte ska hända igen och att han ställer till rätta det han orsakat och kanske även jobbar med sig själv (t ex börjat i terapi). Han måste alltså göra vad som krävs för att det inte ska hända igen. Om någon av dessa punkter uteblir i en ursäkt är det inte säkert nog att ge den här personen en andra chans. Beteendet kommer förmodligen att upprepas. Att våga inse att den man, som man blivit förälskad i och attraherad av, uppvisar varningstecken kräver inte bara kunskap utan också stort mod. Om Du läser här och vet med Dig att flera saker beskriver Ditt förhållande och den person Du träffat, är det ett första steg till att ta hand om Dig själv och skydda Dig själv från mycket smärta och lidande i nuet och i framtiden. Ingen förälskelse är värd att bli behandlad illa för. Du är värd så oerhört mycket mer. Du kan inte förändra personen ifråga. Och det här är bara början. All fysisk misshandel i nära relationer har en gång börjat med en längre eller kortare period av verbal och psykisk misshandel. Därför är det viktigt att känna till de subtila varningstecknen för hur verbal misshandel tar sin början samt hur den därefter tar sig uttryck. Det finns även förhållanden utan fysiskt våld, men där verbal misshandel pågår år efter år, något som är förödande för offret och skapar lika mycket lidande som fysisk misshandel gör. Den här sidan fokuserar på kärleksrelationer där en man misshandlar en kvinna. Verbal och fysisk misshandel förekommer även i samkönade parrelationer, och i parrelationer där en kvinna misshandlar en man. Den här sidan fokuserar mycket på den verbala, alltså den psykiska, misshandeln. Men ordet misshandel kan på den här hemsidan syfta på både verbal och fysisk misshandel. Verbal misshandel leder ofta till fysisk sådan, och dessa kan existera parallellt med varandra i en nära relation. När ordet misshandel skrivs här, åsyftas alltså både verbal och/eller fysisk. Misshandel är misshandel, och den orsakar stora skador på en människa, oavsett om den utförs med ord och beteenden, eller med knytnävar. Congratulations to the United States 35 000 visitors on my website, http://lebima.weebly.com, hope You found something nice. Would be nice with a comment or like markings. Have a great summer and holidays
I tider av åtstramningar och nedskärningar ställs det ännu högre krav på ett gott ledarskap. Då gäller det att lyfta sina medarbetare och få dem att se möjligheterna i stället för problemen.
Att vara chef kan många gånger vara en tuff uppgift. Att vara chef i tider av ekonomiska neddragningar är förstås ännu tuffare. Den offentliga sektorn har stått under omstruktureringar och nedskärningar hur länge som helst. Men som chef kan man inte sitta med huvudet i händerna och deppa ihop, det gäller att lyfta fram de positiva bitarna i stället och tänka på vilka signaler man ger sina medarbetare. Det behöver med andra ord inte bara vara negativt med ekonomiska motgångar. Många gånger kan tider då man måste dra åt svångremmen vara en möjlighet att utveckla verksamheten och hitta bättre sätt att jobba. Man måste nyansera begreppet nedskärningar och inte bara se det svarta. Ofta händer det att man fokuserar på det som måste bort för att helheten ska bestå och utvecklas i stället för att fokusera på allt som trots allt blir kvar. Lyfter man blicken och ser lite längre ser man också att det finns positiva bitar med att spara och skära. Som ledare handlar det därför mycket om att entusiasmera och lyfta sina medarbetare att se dessa möjligheter. En förutsättning för att lyckas ta sig igenom motgångar är att chefen lyckas få med sig sina medarbetare och göra dem delaktiga i arbetet som ligger framför. Det handlar om att sälja in budskapet. Som chef inom den offentliga sektorn har man däremot inte bara sina medarbetares kritik mot sig. Man är dessutom utsatt för kritik från människor utanför verksamheten. Ska det göras stora nedskärningar inom vården eller barnomsorgen får man många gånger även allmänheten mot sig. Även om den offentliga sektorn länge har levt under nedskärningar så är den utsatthet som personer i ledande befattning får utstå idag något nytt. Vi har en helt annan delaktighet och insyn i den offentliga verksamheten idag, vilket gör att det ställs hårdare krav på ledarna. Personer i ledande ställning får stå till svars i den offentliga debatten och blir mer ifrågasatta än tidigare. Detta är en stor omställning för många ledare inom den offentliga sektorn. En svårighet som en ledare inom offentlig sektor har att brottas med är att man, trots oändlig efterfrågan, inte kan producera sig ur en ekonomisk kris. En ökad produktion innebär i regel ökade kostnader, men inte ökade intäkter på koncernnivå. Detta kan många gånger vara svårt för såväl medarbetare som för allmänheten att förstå. Nyckeln till att klara motgångar är tydlighet. Då handlar det inte bara om att vara tydlig med sina medarbetare och hålla dem informerade om vad som händer. Det handlar lika mycket om att ha tydliga mål för sin verksamhet och ett tydligt mandat för att genomföra förändringar. Då har man som chef någonting att hålla sig i när det börjar blåsa. Att vara tydlig i sitt ledarskap är dock inte detsamma som att vara despotisk. Den gamla typen av ledare som bygger på en hierarkisk ordning är inget som vi tror på. Men genom att vara tydlig är man också ärlig och har bättre förutsättningar för att skapa förståelse för förändringar. Genom att skapa förståelse hos sina medarbetare kan man lättare få dem att själva vara med och driva fram de förändringar som behövs för att klara motgången. En bra chef är en god människokännare som kan entusiasmera sina medarbetare och få dem att göra det lilla extra. Det kan man bara lyckas med om man gör medarbetarna delaktiga och tydliggör verksamhetens syften och mål så att alla drar åt samma håll. Drömchefen är coachande och lyhörd Svenskarna föredrar en coachande, lyhörd, drivande och visionär chef. Mönstret är detsamma i alla åldersgrupper, och gäller både män och kvinnor. De som svarat har angett de tre egenskaper de tycker är viktigast för en chef och i topp hamnar alltså att chefen är coachande, lyhörd och visionär. Bara 18% anger att deras chef har alla de tre egenskaper de önskar, men ytterligare 56% har chefer med en eller två av de önskade egenskaperna. Att ha en bra chef spelar en avgörande roll för hur nöjd man är med sin arbetsplats. Företag som satsar på att stötta och utveckla sina chefer får nöjdare medarbetare och bättre chanser att både rekrytera och behålla anställda. Endast 5% av dem som inte uppfattar att den närmaste chefen är coachande och lyhörd känner fullt förtroende för chefen, jämfört med 66% av dem som har en chef som är både coachande och lyhörd. Fastighetsbranschen är den bransch där flest anser att de har en drömchef, 28%, men där finns också en hög andel som inte tycker att cheferna är bra alls. Transport- och konsultbranscherna är de branscher där de som svarat är mest genomgående nöjda med sina chefer. I hotell- och restaurangbranschen är det bara 2% som uppger att de har en drömchef. Värt att notera är att bland de tio män och tio kvinnor som flest angett att de vill ha som chef så är bara fyra av männen svenskar, medan samtliga kvinnor är svenska. Kultur i Sverige omfattar allt kulturliv i Sverige, medan svensk kultur vanligen räknas som en västerländsk, närmare bestämt nordisk kultur, och delar egenskaper och uttryck främst med dessa.
Begreppet kultur har olika betydelser. I en mer populär betydelse står kultur för synliga yttringar och handlingar, t ex musik, maträtter, klädsel och enkelt observerbara ageranden. I en samhällsvetenskaplig betydelse av kultur betonar man istället skillnader i värderingar, normer och institutioner. De flesta empiriska forskare i komparativa värderingar och normer, exempelvis Hofstede, framhåller kultur som beständig över tid. Många av våra vanligaste föreställningar uppvisar en anmärkningsvärd kontinuitet. Andra, postmodernt orienterade forskare, betonar istället kulturens föränderliga natur och svenskhet som identitet; vad som betraktats som svenskt har varierat över tid. Den svenska kulturen är kopplad till den svenska folkgruppen, till statsbildningen Sverige och dess geografiska område. Hur gammal eller hur djupt förankrad en viss företeelse måste vara för att betraktas som en del av svensk kultur är en diskussionsfråga. Svenska är ett indoeuropeiskt språk som tillhör den nordgermanska grenen av de germanska språken. Det är ett fastlandsskandinaviskt språk med ömsesidig begriplighet mot danska och norska. Svenska är nationalspråk i Sverige, modersmål för i princip samtliga 8 miljoner infödda invånare och andraspråk för cirka 1,2 miljoner invandrare. I Finland talas svenska av cirka 5,5% av befolkningen. Tidigare har det funnits vidsträckta svenskspråkiga områden i Estland. Omkring Kristi födelse hade det germanska språk som talades i Skandinavien (urnordiska) genomgått några större förändringar och utvecklats till fornnordiska. Detta språk skrevs med runalfabetet, så kallad futhark. Fornnordiskan genomgick förändringar som inte var likartade i hela norden och resulterade i under 800-talet att tre olika dialekter, en västlig, en östlig och en gutnisk, utvecklades, fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska, där den mellersta varianten talades i merparten av nuvarande Sverige. På 1100-talet började dialekterna som talades i nuvarande Sverige och Danmark att skilja sig från varandra och delas på 1200-talet i fornsvenska och forndanska dialekter. Termen fornsvenska används om den medeltida svenskan och har sin början cirka 1225. Mot 1500-talet hade grammatiken i vardagsspråket och i icke-religiös litteratur till stor del förenklats så att den började likna dagens svenska. Gustav Vasas bibel var ett stort steg mot en mer konsekvent svensk stavning men strider om olika stavningsförslag pågick fram till tidigt 1800-tal. Nusvenska, som har sin början från ungefär 1900, är det språkstadium som den moderna svenskan tillhör. Stavningen var slutligen standardiserad med stavningsreformen 1906. Den största förändringen som skett är en allmän stilförskjutning av den formella svenskan mot det mer lättlästa och talspråkliga. En viktig språksocial förändring skedde på 1960-talet med den så kallade dureformen. Under åren lånades många ord in från främst andra europeiska språk, under medeltiden främst latin och grekiska (främst på det andliga området) och lågtyska (handel, stads- och hovkultur). Under 1700-talet kom franskan att dominera, under 1800-talet återkom tyskan, och under 1900-talet har engelskan dominerat. En rad svenska ord har blivit lånord inom andra språk, framför allt i finskan. Till engelskan har svenskan exporterat bland annat orden "gravlax", "ombudsman", "orienteering" och "smorgasbord". Den svenska kulturen omfattar en rik historia av kulturella uttryck inom olika konstarter liksom inom mer populär underhållning. Under vikingatiden fram till äldre medeltid kom de flesta influenserna på svenska kulturuttryck från övriga Norden medan den katolska kyrkan och den tyska kultursfären utgjorde viktiga influenser under medeltiden. Fransk kultur hade ett starkt inflytande under 1700-talet. Under 1800-talet så var det återigen den tyska kulturen som influerade mest. Efter andra världskriget har den engelskspråkiga världen dominerat. Sverige är idag amerikaniserat, med en starkt anpassad europeisk kultur. Inflytandet från Europa är dock fortsatt starkt, fyra femtedelar av alla böcker och musikskivor importeras från Europa, liksom nio av tio tidskrifter. Deltagandet i kulturaktiviteter är högt. Svenskar har det högsta deltagandet i konstnärliga och kulturella aktiviteter inom EU. Den svenska litteraturens historia förebådas av runstenarna och är författad på urnordiska och senare språkvarianter. Den långa inskriften på Rökstenen anses vara ett verkligt litterärt verk, skapat i syfte att bevara ett stycke fornnordisk mytologi. De äldsta texterna på svenska utgörs av de medeltida landskapslagarna som nedtecknades under 1200-talet och början av 1300-talet. Under medeltiden var nästan all litteratur som skrevs av religiös art och författades på latin. Sveriges äldsta historiska källskrift är Erikskrönikan. Typisk renässanslitteratur på svenska uppträdde på 1600-talet. 1665-1668 publicerades den första romanen på svenska, Stratonice av Urban Hiärne. Georg Stiernhielms diktsamling var den första diktsamlingen av större betydelse skriven på svenska. Samtida med dessa var Lars Wivallius och Lasse Lucidor var något senare. Sakprosans främste representant under den tiden är Olof Rudbeck den äldre, som med sin säregna Atlantica kom att popularisera den storsvenska göticismen. Gustav III främjade kultur på många sätt, bland annat genom att inrätta Svenska Akademien. Den svenska romantiken (tidigare något missvisande benämnd som nyromantik) utgick i hög grad från Auroraförbundet. Till de drivande hörde P D A. Atterbom, starkt influerad av Friedrich von Schellings filosofi. Mindre berömda under sin samtid, men postumt uppvärderade är Stagnelius och Clas Livijn. En mer nationalromantisk inriktning stod Götiska förbundet för, med Esaias Tegnér och Erik Gustaf Geijer som de idag mest kända medlemmarna. Ett centralt författarskap i den svenska romantiken är Carl Jonas Love Almqvist. Bland annat var Almqvist genom romanen Det går an och andra prosatexter banbrytande för den litterära realismen. I Finland verkade Johan Ludvig Runeberg. August Strindberg dominerade den svenska litteraturscenen under 1880-talet och fram till sin död, och var en av de första att introducera den litterära naturalismen i Sverige. Han räknas som en av Sveriges främsta författare med verk som Röda rummet och Fröken Julie. Strindberg skrev både prosa och lyrik men är internationellt mest känd för sin dramatik. Emilie Flygare-Carlén, och Ola Hansson. Den stora folkbildaren blev Selma Lagerlöf som med sin Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige undervisade barn i Sveriges geografi. Verner von Heidenstam bröt med naturalismen och realismen och skrev istället om romantik, individualism och sensualism. En ny litterär epok inleddes i Sverige i och med Gustaf Frödings debutbok Guitarr och dragharmonika 1891. Andra nyromantiker och symbolister som märks under perioden är Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Axel Wallengren (Falstaff, fakir), Sven Lidman och Sigurd Agrell. Den svenska lyriken påverkades starkt av modernismen, dess form övergav alla versmått och blev experimentellt oregelbunden. Till modernismen räknas Pär Lagerkvist, Edith Södergran, Karin Boye, Stig Dagerman och Artur Lundkvist. Svensk 1900-talslitteratur utmärker sig genom den stora mängden litteratur som skildrar de lägre samhällsklasserna, framför allt inom jordbruket. Statarskolan blev politiskt sprängstoff. Många av svenska arbetarförfattarna var autodidakter, till exempel Ivar Lo-Johansson. Vilhelm Moberg är kanske den mest kände i denna grupp av författare som räknar Eyvind Johnson, Harry Martinson, Moa Martinson, Per Anders Fogelström, Jan Fridegård och Jarl Sjöblom bland sina främsta. På 1960-talet ökade den politiska aktivismen i samhället, och dokumentärromanen fick en framträdande roll. Jan Myrdal införde konceptet rapportbok, och P C Jersild skildrade forskning, sjukvård och byråkrati. På senare år har Astrid Lindgren nått exempellösa internationella framgångar med sina romantiska och barnkära berättelser om figurer som Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter. Lindgren är en av världens mest lästa författare, och är med sin läsekrets den överlägset största populärsymbolen för svensk litteratur. Även samtida svenska deckarförfattare har mött stora framgångar utomlands, med början hos Sjöwall/Wahlöö, och senare Jan Guillou och Henning Mankell. Carl Michael Bellman, porträtterad av Per Krafft (1779). Efter ett besök i Sverige önskade Vladimir Lenin översätta Bellmans sånger till ryska. Svensk folkmusik var populärmusiken bland landsbygdens befolkning i huvudsak mellan 1600-talet och slutet av 1800-talet. Ett ord många förknippar med svensk folkmusik är spelmansmusik, en dansmusik som oftast är fiolbaserad. Till spelmansmusiken hör gånglåtar och brudmarscher samt dansrytmerna polskor, vals, schottis, hambo och polka. Svensk klassisk musik, från 1600-talet och framåt, är en del av den västerländska klassiska musiken. Sveriges mest kände barocktonsättare är Johan Helmich Roman, som kallats den svenska musikens fader. Franz Berwalds begåvning rönte liten uppskattning under hans livstid. Bland svenska romantiker finns Hugo Alfvén, Wilhelm Peterson-Berger och Wilhelm Stenhammar. Modernismen representeras i Sverige av bland andra Hilding Rosenberg och nyklassicismen av Lars-Erik Larsson. Vismästaren Carl Michael Bellman betraktas som svensk nationalskald och har fått stor betydelse för senare skalder. Inte minst har Bellman inspirerat senare vissångare som Evert Taube och Cornelis Vreeswijk. Sverige har även burit fram flera betydande operasångare. Den "svenska näktergalen" Jenny Lind turnerade världen över på 1850-talet. Hundra år senare blev Jussi Björling ett välkänt namn. Birgit Nilsson kan kallas för världssopran. Eric Ericson räknas internationellt som en av världens främsta körledare och är en starkt bidragande orsak till det svenska "körundret". Svensk samtida populärmusik har haft ett starkare internationellt genomslag än svensk musik har haft under någon tidigare period. Den svenska jazzens guldålder bars fram av bland andra Arne Domnérus och Lars Gullin. År 1974 klättrade Björn Skifs upp på förstaplatsen på USA-singellistan. Därefter följde framgångarna med ABBA fram till början av 1980-talet. Med fortsättning hos till exempel Roxette från slutet av 1980-talet har svensk pop blivit populär runt om i världen. Låtskrivare som Denniz Pop och Max Martin har nått stor publik. Mängden svensk musik som säljs utanför Sverige är stor. En utredning från 1999 visade att bara musik från Storbritannien och USA står sig bättre i den internationella konkurrensen. Sedan dess har exportvolymen varierat kraftigt. Tre speciellt svenska musikaliska fenomen är instrumentet nyckelharpa, sångsättet kulning och genren dansbandsmusik. Nyckelharpan har föreslagits som svenskt nationalinstrument eftersom den knappt förekommer utanför Sverige. Kulning är en inhemsk skandinavisk sångform som användes i vallmusiken. En särskiljande aspekt av musikaliskt liv i Sverige är folkligheten. Kommunala musikskolor har spritt musikaliskt kunnande till många och körsång är mycket populärt. Generellt har svensk konst historiskt sett främst influerats från kontinentala Västeuropa. De tidigaste bildkonstverken, hällristningarna, syns i form av symboler, figurer och avbildningar på berghällar och gjordes kanske redan 7 000 år före Kristus. En av de första kända bildskaparna i Sverige var runristaren Balle den röde, som verkade i slutet av 1 000-talet. I och med kristendomens intåg följde en ny ikonografi; bildberättande tog fart i kyrkorna i Mellansverige mot slutet av 1400-talet med mästare som Albertus Pictor. Många konstnärer kom att rekryteras från nordvästeuropa. Urban målare med sin Vädersoltavla från 1535 är en känd inhemsk konstnär under Vasatiden. Två stora namn under stormaktstiden var David Klöcker Ehrenstrahl, porträtt- och allegorimålare, samt Erik Dahlbergh. Stilmässigt omfattar epoken renässansen och barocken. Frihetstiden innebar ett stort kulturellt uppsving. Stilen var rokoko, senare efterträdd av vad som i Sverige kallas den gustavianska stilen. Framstående namn var Johan Pasch, Per Krafft den äldre, Alexander Roslin, Peter Adolf Hall och, kanske framförallt, skulptören Johan Tobias Sergel. Efter Gustav IIIs död inträdde en stagnationsperiod. Däremot blomstrade allmogemåleriet under denna tid. Romantik präglade sedan konsten under flera decennier, med namn som August Malmström. Från mitten av 1800-talet var naturmåleri en vanlig genre med Marcus Larson i spetsen. Även historiemåleri förekom i stor omfattning under perioden, med konstnärer som Carl Gustav Hellquist och Gustaf Cederström. Talangfullt särpräglade bildgestaltningar utvecklades i olika riktningar hos Carl Fredrik Hill och Ernst Josephson. Den svenska konsten började uppmärksammas internationellt mot slutet av 1800-talet. En stor begåvning var Anders Zorn som tilldelades första medalj på världsutställningen i Paris 1889. Carl Larssons känsliga idyller har nått enorm uppskattning. Andra stora namn är Bruno Liljefors, Richard Bergh och August Strindberg. Utvecklingen är snabb runt sekelskiftet. Nu börjar även kvinnliga konstnärer uppmärksammas, exempelvis Hanna Pauli. Mäktiga skulptörer som Carl Eldh och Carl Milles börjar verka. Ur samma generation kom också den självlärde träskulptören och realistiske folklivsskildraren Axel Petersson Döderhultarn. Modernismen börjar komma in i svensk konst i och med 1909 års män, en Matisseinfluerad grupp med namn som Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén. Mer abstrakta former representerades av Nils von Dardel och Gösta Adrian Nilsson. Från mitten av 1920-talet och ett par decennier framåt karaktäriserades svensk konst dels av surrealismen, dels av expressionismen. Den senare omfattar Göteborgskoloristerna, liksom Sven Xet Erixson och skulptören Bror Hjorth. En mer formalistisk, abstrakt minimalism, utvecklades senare hos Olle Bærtling Efter andra världskriget upplevde den svenska konsten något av en högkonjunktur. Bland 1930-talets arbetareskildrare, som målaren Albin Amelin och grafikern, tecknaren och monumentalmålaren Torsten Billman, fortsatte arbetet med att spegla det arbetande folket. De grafiska bokillustrationerna och de stora freskerna blev Torsten Billmans väg att också nå en ny publik. 1940 hade föreningen Konsten och folket, bildats som ville utveckla kontakten mellan konsten och de breda folklagren. Föreningen hade kontakt med representanter för olika folkrörelser såsom Folkets Husföreningarnas Riksorganisation FHR, Landsorganisationen i Sverige, Arbetarnas bildningsförbund och Folket i Bild (1933). 1945 började föreningen Konsten och folket ge ut månadstidskriften Konst och Kultur (1945-1949). Ur detta kulturklimat springer också Folkrörelsernas Konstfrämjande som bildades 1947 av riksorganisationer, fackförbund, lokala organisationer och enskilda medlemmar. 1947 påbörjade Konstfrämjandet sin utgivning av färglitografier som såldes för en förhållandevis billig penning. Med 1947 års män introducerades konkretismen i Sverige genom med bland andra Lennart Rodhe och Olle Bonniér. 1950-talet rymde också expressionister som Torsten Renqvist och mer informella målare som Rune Jansson. Under 1960-talet etablerade sig en mängd konstnärer, vissa influerade av 1930-talets dadarörelse, som vände sig ifrån modernismen. Man började söka sig till uttryck som film, performance, happenings, readings, ljudkonst och liknande. Viktiga svenska konstnärer under denna period var Öyvind Fahlström och Carl Fredrik Reuterswärd. Denna konst som vände sig från modernismens mer formella karaktär var grunden för den rörelse som mot slutet av 1970-talet och början av 1980-talet kom att kallas för postmodernismen. Under dessa årtionden stärktes även måleriet igen. Viktiga namn blev Cecilia Edefalk, Ola Billgren och Max Book. Sedan början av 1990-talet har det renodlade måleriet fått träda tillbaka för andra former såsom installationer, video, fotografi och performance. Under decenniet var konstnärer som Dan Wolgers, Annika von Hausswollf och Ernst Billgren tidstypiska namn. Konstnären Lars Vilks har fått stor uppmärksamhet med samhällskommenterande verk. Andra konstnärer som etablerat sig internationellt sedan 1990-talet är exempelvis Ann-Sofi Sidén, Annika Larsson, Carl Michael von Hausswolff och Miriam Bäckström. Svensk film tillhör till de internationellt mest uppmärksammade nationella repertoarerna och är kanske den mest framstående i Skandinavien. Detta hör ihop med framförallt tre stora regissörer som blivit internationellt kända, Victor Sjöström, Ingmar Bergman, och på senare tid Lasse Hallström. Svensk film nådde först ut till den internationella publiken med regissörer som Victor Sjöström och Mauritz Stiller. Stiller var ansvarig för den tidiga populariteten hos Greta Garbo. Från mitten av 20-talet flyttade alla dessa till Hollywood. Där gjorde Sjöström en av sina mest kända filmer, The Wind (1928). Under 1930-talet var Edvard Persson och Dagmar Ebbesen populära ansikten. I deras pilsnerfilmer både åts och dracks det åtskilligt. Enligt filmkritikern Leif Furhammar kännetecknas den svenska 30-talsfilmen av en "överslätande kompromissanda", som också präglar de filmer som ska belysa samhällets problem och konflikter. Under andra världskriget gjorde svensk film konstnärliga landvinningar, framför allt tack vare regissörerna Gustaf Molander och Alf Sjöberg. Den mest kända och inflytelserika svenska regissören, Ingmar Bergman, fick sitt genombrott under 1950-talet. Bergmans Sommarnattens leende, gav internationell uppmärksamhet. Två år senare gjorde han två av sina mest kända filmer, Det sjunde inseglet och Smultronstället. På 1960-talet belönades Bergman med en Oscar för bästa utländska film två år i rad, med Jungfrukällan och Såsom i en spegel. Han fick ännu en Oscar 1983, för det stora dramat Fanny och Alexander. Sven Nykvist har också blivit nominerad för bästa foto i Bergmans Viskningar och rop 1973. En regissör som startade sin karriär genom Bergman var Vilgot Sjöman som gjorde sig kontroversiell med filmer som Jag är nyfiken, gul. En efterkrigsregissör värd att nämna är Bo Widerberg. Widerberg har hela tre Oscarsnomineringar för bästa utländska film i förståne för Kvarteret Korpen och Ådalen 31 som båda räknas till stora klassiker. Han fick en tredje nominering med Lust och fägring stor men tog aldrig hem priset. År 1968 kom Stefan Jarls och Jan Lindqvists dokumentär Dom kallar oss mods. Filmen är den första i en trilogi, en oroväckande skildring av två vänners väg mot växande utanförskap. Regissören Lasse Hallström var mannen bakom filmen Mitt liv som hund, som nominerades för två Oscar 1987. Efter sitt internationella genombrott har Hallström arbetat med amerikansk film, Gilbert Grape, Ciderhusreglerna och Chocolat, bland andra. Roy Andersson fick sitt genombrott med sin första långfilm, En kärlekshistoria 1969, och tog hem fyra priser från den Internationella filmfestivalen i Berlin samma år. I mars 1996 började Andersson filma Sånger från andra våningen, som slog igenom år 2000 vid Filmfestivalen i Cannes, där den vann Juryns specialpris. Lukas Moodyssons första långfilm Fucking Åmål är en film om några tonåringars miserabla tillvaro i en liten svensk småstad. Den blev en enorm succé i Sverige och vann fyra Guldbaggar 1998. Moodysons filmande tog snart en radikal vändning; 2002 års Lilja 4-ever är en mörk, tragisk historia om människohandel och filmen Ett hål i mitt hjärta handlar om en amatörporrfilmsinspelning och blev mycket kontroversiell på grund av sina chockerande bilder. Det äldsta svenska dramat skrevs sannolikt av Olaus Petri. Under 1600-talet började en inhemsk scenkonst utvecklas under Urban Hiärne. Sveriges första teaterhus med permanent verksamhet var Stora Bollhuset i Stockholm. Idag verkar de främsta scenkonstnärerna vid Dramaten. August Strindberg är den överlägset mest namnkunnige svenske dramatikern. Andra historiska dramatiker är Olof von Dalin, Johan Henric Kellgren, Carl Jonas Love Almqvist och August Blanche. 1900-talets moderna regikonst blev bland annat introducerad av Per Lindberg och utvecklades av Alf Sjöberg. Samtida svenska teaterregissörer som Ingmar Bergman och Lars Norén har med scenens hjälp blottlagt människans psykologi. Koreografen Birgit Cullberg fick internationella framgångar och uppmärksamhet med Cullbergbaletten på 1960-talet. Därefter har baletten tagits över av sonen Mats Ek. HasseåTage och Povel Ramel har fått stort genomslag med underfundiga revyer. Musikerna Benny Andersson och Björn Ulvaeus har skapat flera musikaler som även nått framgång internationellt, delvis baserade på sin musik från ABBA. Svensk formgivning har länge präglats av stilistisk stramhet och enkelhet, liksom en förkärlek till naturmaterial. Knut Bergkvist är en tidig representant för svensk glaskonst. Carl Malmsten, Yngve Ekström och Bruno Mathsson är stilikoner inom möbelformgivning. Traditionell svensk kläddesign tog sig bland annat uttryck i folkdräkter. Dagens modeskapande är internationellt på ett helt annat sätt. Vid sidan om mer etablerade modeskapare som Gudrun Sjödén, Gunilla Pontén och Filippa K börjar en ny samling mindre svenska märken, till exempel Diana Orving, Whyred, Hope, Nakkna, Velour, Carin Wester, Ida Sjöstedt, Cheap Monday, J Lindeberg och The Local Firm träda fram och få ökat erkännande. På 1000-talet började man bygga kyrkor i romansk stil. Man byggde i sten. I och med gotiken ökade tegelanvändningen, och nu påbörjades till exempel Uppsala, den största i Norden. I och med Gustav Vasas maktövertagande började man uppföra magnifika vasaslott. Gripsholms slott, Kalmar slott och Vadstena slott är imponerande med sina massiva slottsväggar och sin blandning av medeltida element med renässansarkitektur. Stormaktstiden under 1600-talet och 1700-talets första decennier var en arkitekturens tid och aristokratin påbörjade många byggprojekt. Nicodemus Tessin den yngres förde den arkitektoniska rörelsen framåt till högbarocken. Bland byggnader från denna period kan nämnas Stockholms slott och Kalmar domkyrka. Örlogsstaden Karlskrona är ett unikt exempel på en välbevarad stad från denna tid. Under 1700-talets andra hälft, tog stilen en ny vändning genom klassicismen. Verk som vittnar om de nya idealen är bland annat palatsteatern i Gripsholm och Botanicum i Uppsala. 1800-talets Karlsborgs fästning och Göta kanal var de största svenska byggprojekten genom tiderna. En ledande arkitekt under 1800-talets första hälft var Fredrik Blom. Han ritade bland annat den klassiskt utformade Skeppsholmskyrkan i Stockholm samt Rosendals slott. Johan Fredrik Åbom var en annan mycket tidig historieromantiker som bland mycket annat ritat Berns Salonger i Stockholm och Södra Teatern. Två betydande nystilsarkitekter i Sverige var Fredrik Wilhelm Scholander och Helgo Zettervall. Zettervalls idag mest kända arbeten är de stora domkyrkorestaureringarna i Lund och Uppsala. Andra betydande byggnader av Zettervall inkluderar Lunds universitet och grundskisserna till Riksdagshuset. Vid slutet av 1800-talet uppkom en ny generation svenska arkitekter. De introducerade den stil som i Sverige kallas jugend, med inspiration från naturens organiska mjukhet. Vid letandet efter en nationell arkitektur uppkom nationalromantiken. Flera byggnader under denna tid ritades av Carl Westman. Sveriges främsta exempel på nationalromantikens arkitektur är Stockholms stadshus av Ragnar Östberg som uppfördes mellan 1903 och 1923. Ett särskilt uppdrag hade Gustaf Wickman som skapade en hel ny stad, Kiruna vars främsta projekt var kyrkan. Den moderna arkitekturen inleddes i Sverige med en mycket stark variant av nyklassicism. Gunnar Asplund var en av de mest berömda från denna grupp. Bland hans viktigaste verk märks bland Stockholms stadsbibliotek samt Skogskyrkogården. Stockholmsutställningen 1930 för industri, konst och hantverk hjälpte funktionalismen att få sitt genombrott i Sverige. Enkelhet och nyttotänkande kom att prägla arkitekturen. Enorma byggprojekt planerades men vissa byggen kom ändå att bli uppmärksammade, inte minst Kulturhuset och Riksbanken (1976) i Stockholm ritade av Peter Celsing, Stadshallen (1969) och Lunds konsthall (1958) i Lund. Från kritiken mot modernismen, växte begreppet postmodernism fram. Man började åter sätta större vikt vid utformningen. En av de mest framträdande figurna var Ralph Erskine. En av de mest betydelsefulla arkitekterna i Sverige är Gert Wingårdh, som började sin karriär som postmodernist men som är känd för att anamma nya stilar. Ett antal svenska byggnadsverk har utsetts till Svenska världsarv; Birka och hovgården, Drottningholms slott, Engelsbergs bruk, Falun och Kopparbergslagen, Gammelstads kyrkstad, Hansestaden Visby, Kina slott, Radiostationen i Grimeton, Skogskyrkogården, Vakttältet Drottningsholm och Örlogsstaden Karlskrona. Det svenska köket omfattar en rad rätter, riter och traditioner kring mat och dryck. Maten är traditionellt enkel. Många rätter började med en stark lokal förankring, det svenska köket har präglats av de råvaror som har funnits tillgängliga lokalt. Sveriges långa vintrar är en förklaring till varför det är ont om färska grönsaker i många traditionella rätter. Grödor som kunde livnära befolkningen under långa vintrar blev tidiga grundstenar i kosten, olika rotfrukter som den inhemska kålroten, började gradvis ersättas av potatis under 1700-talet. Potatis var länge den viktigaste komplementerande ingrediensen, men har idag tagits över av pasta. Fisk var mycket viktigt historiskt. Kryddningen har traditionellt varit sparsmakad på grund av bristande tillgång, även om ett antal inhemska örter och växter har använts sedan forntiden. Smaken var därför fram till influenserna från det franska köket under 1600- och 1700-talen, och både före och efter influenser från tysk mattradition, ganska enkel. Köttbullar utgör den internationellt mest kända svenska rätten. Bullarna förekommer i många länder, men maträtten svenska köttbullar är svensk. En annan typiskt svensk maträtt är falukorven, liksom filmjölk och knäckebröd, även om till exempel falukorven har sitt ursprung i Tyskland. Torsdagen har traditionellt varit en soppdag, eftersom pigorna då hade ledigt halva dagen, och soppa är lättlagat. Den vanligaste soppan på torsdagar, och en av de mest framstående traditionella sopporna, är ärtsoppan. Som efterrätt brukar man servera pannkakor. Andra typiskt svenska rätter och matföreteelser är knäckebröd, långfil, messmör, lutfisk, surströmming, gravlax, isterband, semla, punsch liksom varmrökning av livsmedel. Smörgåsbord är en traditionell svensk buffé som utvecklats ur borgerskapets brännvinsbord. Smörgåsbord består av varma och kalla rätter som dukas upp och matgästerna går själva runt och förser sig med de rätter de önskar. Bröd och smör finns alltid med liksom olika sillinläggningar. Ofta förekommer omeletter, gratänger, korvar, köttbullar, aladåber och puddingar bland varmrätterna. Kallskuret kött, rökt lax, ål och makrill samt patéer är vanligt. På ett typiskt svenskt julbord dominerar rätter baserade på griskött, såsom julskinka, julkorv, sylta, köttbullar, stekt prinskorv och dopp i grytan. Därtill är olika fiskrätter vanliga, inte minst inlagd sill men också strömming, lax samt lutfisk, till vilken vit sås inte är ovanlig. Diverse efterrätter serveras även på ett julbord, där ris à la Malta hör till de vanligare. På Midsommar är det vanligt att äta inlagd sill med färskpotatis och gräddfil och gräslök, samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas också i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill. På en kräftskiva utgörs huvudrätten vanligen av hela kräftor kokade i en lag bestående av vatten, öl, rikligt med dillkronor och andra kryddor. Vuxna personer i Sverige dricker i genomsnitt 1 200 koppar kaffe per år, det är cirka fyra koppar per dag. Det ger Sverige en av de största kaffeförbrukningarna i världen i jämförelse med invånarantalet. Olika typer av öl dricks ofta som måltidsdryck i Sverige och vanligast är, som i många andra länder, öl av typen ljus lageröl. Mjöd utgjorde historiskt en dyrare festdryck under vikinga- och medeltid, medan ölen dracks oftare av allmogen. Svensk snaps dricks till maten vid flera av de typiska festmatborden. Ibland sjungs enklare visor, kallade snapsvisor i samband med snapsen. Måltidsmässigt är det vanligast att äta cirka tre till fyra gånger om dagen. En vanlig variant är att äta frukost tidigt på morgonen, följt av lunch mitt på dagen och en tung middag på den sena eftermiddagen. Det är också vanligt att äta något mellan lunchen och middagen, vilket brukar kallas mellanmål. Många svenskar dricker också kaffe efter lunch, och ibland även på eftermiddagen som en del av en fika. En eller flera fikapauser tillhör de flesta svenskars dagsvanor. Till den svenska kulturen hör ett antal gemensamma nationalsymboler. Bland de självklara hör officiella symboler som den svenska flaggan och riksvapnet. Moder Svea är en svensk nationspersonifikation. En symbol i form av historisk klädsel är svenska folkdräkter där Sverige även har en officiell nationaldräkt. Ännu en klassisk symbol är nationalsången. Den svenska nationalsången har blivit nationalsång enbart genom tradition. En rad sverigetypiska företeelser har också nått status som allomfattande symboler för svenskar och den svenska kulturen. Till dessa inofficiella symboler hör röda stugor liksom dalahästen. Den svenska kulturens prägel av rationalism har bidragit till ett starkt intresse för vetenskap. Sverige spenderar den högsta andelen av BNP på forskning och utveckling av alla stater. Från och med slutet av 1900-talet har Sverige även utfärdat bland världens högsta antal patent per capita. Botanikern Carl von Linné är kanske den mest kände svenske vetenskapsmannen och är fader till den moderna systematiken för växter och djur. Bland övriga framstående svenska vetenskapsmän genom historien kan nämnas Olof Rudbeck den äldre, Carl Wilhelm Scheele, Emmanuel Swedenborg, Jöns Jakob Berzelius, Anders Jonas Ångström, Anders Celsius, Svante Arrhenius och Hannes Alfvén. Några samhällsvetare som har gjort särskilda insatser är ekonomhistorikern Eli Heckscher och ekonomen Bertil Ohlin som utvecklat modern handelsteori, liksom ekonomen Gunnar Myrdal. Flera svenskar har verkat som framstående ingenjörer eller uppfinnare, bland dessa märks Alfred Nobel, dynamitens uppfinnare och grundare av Nobelpriset, liksom Christopher Polhem, John Ericsson, Gustaf Erik Pasch, Carl Edvard Johansson, Sven Wingquist, Gustav de Laval och Carl Munters. Filosofiskt har påverkan under modern tid varit större från analytisk filosofi än från kontinental filosofi. Sammanlagt har 29 svenskar tilldelats nobelpris, varav 17 för vetenskapliga insatser. En del av den svenska kulturen är de normer och värderingar som präglar Sverige och svenskar. I utlandet är Sverige känt för den svenska synden. Ett bevingat ord som tillskrivs Gustav Vasa är "svenskarna kacka i eget bo", det vill säga tala illa om sitt eget. Ett annat som har sitt ursprung i Johannes Magnus Historia metropolitanae ecclesiae Upsaliensis från 1560 och Erikskrönikan och har angetts som ett svenskt karaktärsdrag är "den kungliga svenska avundsjukan". Bland typiska svenska högtider och traditioner idag märks årliga högtider som midsommar, kräftskivor och julfirande. Nästan alla svenskar firar jul, nyår och midsommar. Mycket vanliga högtider är även påsk, lucia, valborg, första maj och nationaldagen. De allra flesta svenskar firar studentexamen på ett typiskt sätt. Högskoleexamen firas beroende på utbildning, men oftast inte. Födelser och begravningar firas så gott som alltid. Att fira giftermål är vanligt, men det typiskt svenska är ändå den höga andelen samlevande par som inte firat giftermål. Samboende är så vanligt att det på många sätt uppfattas likställt med giftermål. Sex före äktenskapet är inom många kretsar av samhället förväntat och man har över lag en mycket tillåtande attityd till sex. Svenska ritualer är relativt sett sparsmakade. Svenskar tar i hand när man träffas första gången i alla mer formella sammanhang. Familjemedlemmar kramas när man träffas och skiljs, liksom yngre personer. En norm säger att kvinnor kan krama varandra och män, men att vuxna män inte kramar varandra; undantaget bröder och far-son. Hälsningshandlingar i form av kyssar är mycket ovanliga. Man hälsar nästan alltid informellt, med förnamn. Förnamn används vid tilltal, även i formella sammanhang som på arbetsplatser. Särskilt i Skandinavien gäller att bara en person bör tala i taget. Man tycker inte om att flera personer talar samtidigt, avbrott betraktas som ett relativt gravt brott mot en persons rätt att få göra sin mening hörd. Män i Sverige står normalt i det närmaste dubbelt så långt ifrån varandra i ett samtal som män ifrån Arabvärlden, medan män ifrån medelhavsländerna normalt håller ett avstånd ungefär mitt emellan dessa. Svenskar ger även relativt mycket auditiv återkoppling under ett samtal. I svenska hem tar man vanligen av sig skorna, som lämnas vid ytterdörren. Gemensamma måltider är en vanlig ritual och umgängesform bland svenskar, oftast som huvudmål senare på dagen i form av middag. Gåvor och presenter ges vanligen vid ett mindre antal tillfällen, på julafton, vid födelsedagar, vid vissa mer formella bjudningar eller hos somliga även vid namnsdagar. Religiösa ritualer är vanliga, och förekommer för de flesta svenskars del ett antal gånger i livet, även om många svenskar sällan går i kyrkan till vardags. Kyrkligt dop, konfirmation, vigsel och begravning är vanligt även bland icketroende. Den av samhällsvetare mest uppmärksammade, typiskt svenska normen är den om hög social tillit. Ett stort antal studier visar att svenskar har världens kanske högsta interpersonella tillit, liksom den högsta tilliten till samhällsinstitutioner. Som en del av hög-tillitskulturen tillhör de svenska korruptionsnivåerna några av världens lägsta. Svenskar förväntar sig i högre grad än de flesta folkgrupper att ingångna avtal skall hållas, både i affärsrelationer och på social nivå. Särskilt viktigt, i jämförelse med andra kulturer, är att komma i tid. Den starka tilliten tar sig även uttryck i att svenskar beskrivs som naiva och blåögda. Kulturer med högt socialt kapital omfattar starka normer för social bestraffning av fripassagerare. I en jämförande studie testades normer om social eller antisocial bestraffning med hjälp av så kallade public-goods spel i 16 samhällen. Studien undersökte i vilken grad kulturer använder bestraffning i syfte att gynna skapande av gemensamma nyttigheter eller om bestraffning sker i syfte att hämnas. Det skandinaviska landet i studien, Danmark, var den kultur efter USA som genererade det högsta skapandet av gemensamma nyttigheter och använde näst minst antisocial bestraffning. Muslimska länder och det ortodoxa Grekland skapade minst gemensam nytta och straffade i högst grad efter hämndmotiv. Det vill säga, den skandinaviska kulturen var mer inriktad på långsiktigt, rationellt regelföljande och omfattade starkare normer om samarbete. Våld som konfliktlösningsmetod är ett starkare regelbrott i Sverige än i många andra kulturer. Det gäller särskilt våld mot barn. Generellt gäller att svenska sociala bestraffningar är mycket subtila: i fall där individer från andra kulturer protesterar högljutt kan personer som är socialiserade med svenska normer begränsa sig till ett protesterande ögonkast. Ett annat framträdande drag är blyghet och känslomässig återhållsamhet. Etnologen Åke Daun framhåller svenskar som blyga, rationella, praktiska, reserverade och emotionellt kalla. De är introverta och har få vänner. I en svensk normkontext är det viktigt att inte störa andra. Svenskar beskrivs allmänt som tysta, och klagar på andra grupper såsom högljudda. Många utländska besökare beskriver den svenska känslokylan som ett typiskt drag. Den höga interpersonella tilliten tyder på en långsiktig inställning till relationer med andra. Det kan förklara varför svenskar uppfattas som "kalla" av individer från andra kulturer. I andra kulturer är personliga relationer antingen mer transaktionsinriktade eller gruppbaserade. Den upplevda "kylan" i det svenska umgänget kan utgöra en avvägning mellan en högre kortsiktig kostnad för att skapa en relation, mot en likaledes högre vinst i form av en längre och djupare relation. En aspekt av den reserverade mentaliteten är ett starkt konfliktundvikande. Svenskar är inställda på lågmälda samtal och förhandling, och rädda för bråk. Daun menar att svenskar är så rädda att ta konflikter att många arbetsgivare hellre behåller en omedgörlig anställd än avskedar denne. En mycket stark norm i dagligt handlande är att inte göra skillnad på olika individer med hänsyn till deras bakgrund, etnicitet, kön eller klass. I Sverige gör man till exempel, i förhållande till många andra länder, liten skillnad mellan kvinnor och män. Respekten för auktoriteter är låg. Starka svenska normer om jämlik behandling kommer till uttryck i handlande som avviker starkt även från många relativt kulturellt närliggande länder. Ett exempel är lunchrestauranger på arbetsplatser. I Sverige äter vanligtvis företagsledningen tillsammans med andra anställda, och professorer och lärare tillsammans med studenter. Beslutsfattande i svenska organisationer beskrivs som demokratiskt och konsensusinriktat, men även som alltför långrandigt och pratsamt. Svenska arbetsplatser betraktas av sina anställda som de friaste i världen. Det kan ha bidragit till att jämförelser över nöjdheten med arbetet visar att svenskar tillhör de grupper som är nöjdast med jobbet: fjärde nöjdast efter Schweiz, Polen och Danmark av 42 undersökta länder. Enligt samma studie är även svenskarnas sammanlagda nöjdhet med livet är den fjärde högsta efter Schweiz, Danmark och Island. En mindre men bättre validerad jämförelse placerade svenskarna som den lyckligaste folkgruppen bland 20 undersökta länder. Det är dock osäkert i vilken grad liknande studier fångar faktisk lycka eller mäter en kultur av "positiva svar". De svenska beteendenormerna skall inte ses som givna över tid. En del drag kan förvisso spåras långt tillbaka som exempelvis tystlåtenheten och inbundenheten, medan andra, som konflikträdslan, har uppkommit senare. Exempelvis nämner Voltaire på 1700-talet att svenskarna är "födda krigare, fulla av stolthet, mera tappra än idoga". Denna gamla krigiska svenska mentalitet som i hög grad påverkade politiken i Sverige fram till början av 1800-talet står i bjärt kontrast till dagens svenska normer och värderingar. Bland yngre generationer svenskar kan man idag se många andra förändringar av synsätt och attityder. Allmänna trender går mot minskad social konformitet, mot större uttrycksfullhet samt mot minskad respekt för auktoriteter och mindre betydelse av ordning. Både internationella studier och historiska data visar att det finns klart åtskilda och beständiga värderingar som är typiska för Sverige. Sådana värderingar är de starka svenska preferenserna för jämlikhet och solidaritet. Dessa värden har djupa historiska rötter i Sverige, via en ovanligt fri bondeklass och en historisk frånvaro av regelrätt feodalism. Kulturforskaren Geert Hofstede har analyserat världens värderingar i fem kulturella-värderingsmässiga dimensioner. Han har visat att den svenska kulturen är präglad av mycket låg maktdistans, stark individualism, världens lägsta värden för maskulinitet, ett lågt osäkerhetsundvikande och relativt svag långtidsorientering. Den låga maktdistansen betyder att svenskar förväntar sig att makt skall fördelas jämlikt. Den mest särpräglade dimensionen för svensk kultur, den låga maskuliniteten, gör Sverige till världens mest feminina land. Svensk kultur värderar konkurrens, ambition och materiellt ansamlande mycket lågt, medan relationer och livskvalitet värderas mycket högt. Samtidigt är svensk kultur starkt individualistisk, eller icke-kollektivistisk; individer förväntas inte agera som medlemmar av livslånga grupper. Sociologen Ronald Inglehart har kategoriserat världens värderingar i två dimensioner, baserat på data från World Values Survey. Den ena dimensionen representerar en skala från sekulär-rationella mot traditionella värderingar. Den andra en skala från självuttryckande värderingar mot överlevnadsvärderingar. På den karta som utgör resultatet, Inglehart-Weltzers kulturkarta, framträder svenska värderingar som unika, eller till och med extrema. Svenskar uttrycker världens näst starkaste sekulärt-rationella värderingar, och världens starkaste självuttryckande värden. Det placerar svenskar i en extrempunkt bland världens etniciteter, men med värderingar som ligger mycket nära andra protestantiska länder i Västeuropa. Vad gäller sekulär-rationella värderingar hamnar svenskar längst från Latinamerika, Afrika och Mellanöstern. Närmast Sverige befinner sig protestantiska och konfucianska länder. De självuttryckande värderingarna placerar svensk kultur längst från länder i Afrika, före detta Sovjetunionen och Mellanöstern och närmast länder i västvärlden. I fråga om religiositet eller sekularism, är den svenska kulturen en av världens minst religiösa. En jämförelse mellan andelen ateister, andelen personer som inte tror på en gud, placerar Sverige först med upp till 85% icke troende. Samtidigt delar Sverige ett protestantiskt, och mer specifikt ett lutherskt, religiöst arv. Historisk protestantism har i flera studier visat sig ha starka effekter på samtida värderingar, liksom på ekonomins funktion. Det finns därför stöd för att den svenska kulturen präglas av den protestantiska arbetsetiken. Ett samlingsbegrepp för den värdegrund som svensk kultur uttrycker kanske allra starkast av alla är post-materialism. Enligt en studie baserad på World Values Survey uppvisar den svenska kulturen de fjärde starkaste post-materistiska värderingarna av samtliga undersökta länder. En effekt av postmaterialism är ett svagare stöd för konkurrensinriktade värderingar. I samklang med de rationalistiska och jämlika värderingarna är svensk kultur starkt universalistisk. Kulturforskaren Shalom Schwartz definierar universalism som den grad till vilken en individ anser att jämlik behandling bör gälla även utanför den egna gruppen. Mer universalistiska samhällen har ett bredare "moraliskt universum" och är mer inkluderande. Sverige tillhör den mest inkluderande kategorin, tillsammans med övriga västvärlden, något som för Sveriges del har sin grund i ett särskilt starkt jämlikhetstänkande. Ett uttryck för universalismen är miljömedvetenhet. En sådan hög värdering av miljön präglar dagens svenska kultur djupt. Likaså visar jämförelser av nationalism i olika länder att svenskar är världens minst nationalistiska folk. Det är konsekvent med en stor mängd data som visar att svenskar tillhör de etniciteter som är allra mest positiva till andra folkgrupper och kulturer. Utvecklingen sedan slutet av 1800-talet har inneburit en selektiv nationalisering av företeelser som tidigare vanligen uppfattades som lokala eller regionala snarare än svenska. Starka lokala kulturtraditioner i Sverige finns bland annat i Skåne, på Gotland, i Norrland och i Dalarna. Samtidigt har de ökade kontakterna med och mellan olika länder lett till en markant ökning av antalet kulturella företeelser i Sverige. I det starkt post-materialistiska samhälle som utgör samtida Sverige märks även en trend mot ökad kulturell splittring eller differentiering. Svenska subkulturer är utgörs av mindre grupper individer med bestämda uppfattningar och beteenden som skiljer ut dem som en del av den svenska kulturen. Däremot behöver de inte vara tydligt geografiskt avgränsade. Bland subkulturer som har ett särskilt starkt svenskt ursprung, omfattning eller särprägel kan nämnas raggare, demoscenen, graffitiscenen, skinnskallekulturen och inte minst studentkulturen. Subkulturen raggare framstår som bland det svenskaste som går att tänka sig idag. En ny form av kulturell uppdelning är införandet av skilda kulturmönster i Sverige via mångkulturalism; ett resultat av ökad etnisk splittring i Sverige. En tredje viktig trend är ökad påverkan från omvärlden. Den svenska kulturen är mycket öppen för influenser utifrån. Amerikanisering eller anglofiering refererar till den trend där den svenska kulturen assimilerar in kulturuttryck från den engelskspråkiga världen, framför allt från USA. Globalisering kan i kulturell bemärkelse avse en utjämning av kulturella uttryck och värderingar världen över, som en följd av förbättrade kommunikationer. Sedan 1980-talet har företagens intresse ökat för hur svenskar upplevs utomlands och hur kulturkrockar undviks. På samma sätt som det finns anglofiler och frankofiler finns det utanför Sverige personer som hyser stort intresse för Sverige och svensk kultur. Attityden till svensk kultur är en politisk fråga i Finland. Under den finska språkstriden på 1920- och 1930-talen myntades benämningen svekoman för svenskhetsivrare i Finland. Det finns även jämförande forskning om attityden till svensk kultur, både attityden hos svenskar och utomlands. Enligt undersökningar om utlandets attityd till Sverige anses den svenska kulturen vara öppen och tolerant. Samhället uppfattas som rättvist och ansvarstagande. Utanför västvärlden är samtidigt kunskapen om den svenska kulturen låg eller obefintlig. Sverige uppfattas inte som ett land med ett rikt kulturarv. Enligt Nation Brands Index anses Sverige ha den tredje bästa samhällsstyrningen, men det åttonde sämsta kulturarvet av 20 undersökta länder. Totalt rankas Sverige som det sjunde bästa landet. Enligt Svenska Institutets studie av 12 storstadsbefolkningar världen över, anses Sverige omfatta den mest jämlika kulturen av 12 jämförda västländer. Sverige anses erbjuda hög livskvalitet och vara öppet, tolerant och jämställt. Svenska kulturuttryck rankas relativt sett sämst, liksom hur välkända svenska universitet och utbildningar är i världen. En forskarstudie undersökte bedömningarna av 30 andra nationaliteter sett från det egna perspektivet i 15 europeiska länder. De olika ländernas bedömning av de andras kulturella egenskaper sammanföll relativt starkt. Den svenska kulturen bedömdes som den mest moderna efter den tyska och amerikanska.. Svenskar bedömdes varken vara mer eller mindre självkontrollerade än andra. Bedömningarna av den svenska kulturen varierade mer än nationsbedömningarna i genomsnitt. Bedömningar av skandinaver är gynnsamma i allmänhet och blir mer gynnsamma med ökat geografiskt avstånd. Skandinaver uttrycker sig mer kritiskt mot varandra; finnar och norrmän ser svenskar som självständiga men arroganta. I slutändan är dock skandinavernas syn på sina faktiska egenskaper i stort sett identisk. Den svenska myndighet som arbetar för att främja bilden av svensk kultur utomlands heter Svenska institutet. Statens och näringslivets verksamhet för att stärka sverigebilden i utlandet samordnas av Nämnden för Sverigefrämjande i Utlandet. Den svenska synen på sig själv har varierat över tiden. I dagsläget präglas inställningen på vissa håll av en viss kulturell självkritik och anti-nationalism. Studier av nationell stolthet visar att Sverige är det mest antinationalistiska och självkritiska landet av samtliga 33 undersökta länder, efter Lettland. Den negativt laddade bedömningen av den egna kulturen delas av länder som Tyskland, men står i motsats till attityderna i USA och Australien. Ett språkligt exempel är ordet "osvensk", i Sverige är motsatsen till det egna positivt värdeladdad. I andra länder utgör negationen av det egna ett grovt skällsord, till exempel i USA med ordet "unamerican". Samtidigt är även ordet "svenskt" positivt värdeladdat i vissa sammanhang, där det anses stå för kvalitet, "svenskt kött", "svensk teknik". Kulturforskaren Karl-Olov Arnstberg menar att svenskheten har ett kulturförnekande drag. Ekonomhistorikern Mauricio Rojas framhåller hur svenskar tror att de saknar nationalkaraktär, Sverige är en kompakt nation utan nationell känsla. Svenskheten har alltid varit så naturlig att svenskarna till och med tror att de saknar nationalkaraktär. |
Arkiv
June 2019
FörfattareMarianne Zetterström Kategorier |