Gud, i djupet av mitt väsen, är jag den jag är, odelad och sann, ett med Dig, ett med allt och alla.
0 Comments
Hans Carl Gustav Wahlgren, född 26 juni 1937 i Helsingborg, är en svensk skådespelare, textförfattare och sångare.
Tusen vänner Tusen kramar Ingen mig känner Alla skrattar Alla dansar Ingen mig fattar Ensam dag Ensam natt Så ensam är jag Behöver Du ny skrivare med kopiator och scanner i samma, passa på att beställ den här.
Infavour.se levererar smycken och accessoarer med mottot, smycken som gör att Du märks. Vi blandar klassiskt och trendigt till rimliga priser. Varvar kända varumärken med mindre kända samt satsar på
Fair Trade. En utökning av sortimentet sker successivt. Vi har både hög clickrate på annonser och hög konverteringsgrad på våra besökare. Målgruppen är kvinnor i åldern 35 och uppåt, hyfsat kapitalstarka. Sven Gustaf Lindahl, född 25 juni 1937 i Stockholm, är en svensk journalist, nyhetsankare, kompositör och textförfattare.
Lindahl var verksam på Expressen 1957 - 1958, Stockholmstidningen 1958 - 1960, Dagens eko 1960 - 1962, Sveriges Television 1962 - 1979. Han är känd för sina schlager Mälarö kyrka och Hambostinta i kort-kort. Han ledde melodifestivalen 1963 och 1966 samt var svensk kommentator i Luxenburg 1966 då Lill Lindfors och Svante Thuresson kom tvåa. Hade eget radioprogram Nattskiva 1967 - 1968 och är sedan 1969 medlem i SKAP, Svenska kompositörer av populärmusik. Sven Lindahl är flygutbildad vid Stockholms Flygskola 1964 - 1965 och leveransflög en tvåmotorig Cessna 310 över Atlanten. Han var verkställande direktör i Video Commercial Scandinavia AB 1979 - 1998 samt är sedan 2003 medarbetare i månadsmagasinet Nostalgia som utges av Förlags AB Albinsson & Sjöberg i Karlskrona. Drottnings Kristinas kröning år 1650 var en av de mest påkostade och uppmärksammade kröningar i svensk historia. Enorma beställningar gjordes i Paris flera år i förväg. Kristinas kröningskaross är ett av de viktigaste föremålen från svensk ceremonihistoria under 1600-talet.
Sedan 1600-talet, i över 300 år, förvarades de praktfulla vagnstextilierna i Livrustkammaren. Dessutom finns hela utrustningen till sex spannhästar kvar. På 1980-talet påbörjades arbetet med en rekonstruktion av kröningsekipaget. Det ledde till att hela ekipaget med ett sexspann vita hästar framför karossen kunde visas för första gången sedan 1600-talet, bland annat på Royal Academy of Arts i London 1989. Numera finns ekipaget utställt i 1700-talsstallet på Ulriksdals slott. Platsen är den bästa tänkbara eftersom Kristinas kröningsprocessionen utgick just från Ulriksdal slott, ett slott som drottningen nyttjade flitigt under sin korta regeringstid. Text och musik Lasse Berghagen
Ja det va´ en kväll i juni, då när sommarn e´ som bäst. Hon dansade för morfar som hon gillar allra mest. Hennes morfar satt å nynna på en sommarmelodi. Plötsligt spratt de´ till i gubben, han blev ung och han blev fri. Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna. Å så spotta´ han ut snuset, och sa min sköna får jag lov. Hon var vacker, han var stolt, rak i ryggen som en fura. Det var sommar det var glädje och de skrattade och sjöng Na na na na na na na na na na na nana na na na na na na na na na na na na na na na na na na La la na na na na na na na na na na na na na La la na la la la na na na na na na na na na Så mindes han å sa: Ja Du skulle sett Din mormor, hon va´ lika grann som Du, där hon dansade i gräset likadant som Du gör nu. Hennes hår var blekt av solen hennes mun var smultronröd. Hon va´ ljuvlig som en lilja hennes kärlek va´ som glöd. Så jag tog av mig min kavaj, sparka av mig båda skorna. Å så spotta´ jag ut snuset, och sa min sköna får jag lov. Hon var vacker, jag var stolt, rak i ryggen som en fura. Det var sommar det var glädje och de skrattade och sjöng. När mörkret faller så smyger demonerna fram. De viskar ord som i stunden verkar sanna. Smärtan finns alltid där och försvinner sällan. Alla mörka tankar skrämmer livet ur en ibland och man vill bara glömma. Bara gömma undan smärtan som alltid brinner, det räcker med några sekunder, minuter eller timmar. Men man vet alltid att lyckan är kort och all smärta kommer tillbaka. Paniken och rädslan slår hårt i bröstet när man märker att lyckan snart är slut. Att man snart ska höra demonernas viskande och lockande i mörkrets slöja. Ljuset varar så kort men mörkret finns alltid där i varje skugga. Har man en gång hamnat där så vet man inte hur man ska slingra sig ur demonernas vassa klor. Man letar hela tiden efter något som för stunden tar bort all smärta men, innerst inne vet man att mörkret faller och demonerna kryper sakta men säkert fram. Man hoppas alltid på att dagen kommer för att stanna då demonerna jagas bort av all värme och lycka. Den dagen då allt har en mening och lyckan ersätter allt det mörka. Demonernas viskande hårda ord blir solens smekande strålar som fyller en med det man alltid jagat.
Kasta Dina bördor på Herren. Han har omsorg om Dig. Se på liljorna på marken, och fåglarna i skyn Herren har omsorg om allt. Se på liljorna på marken och fåglarna i skyn Herren har allt i sin hand. Amen
Laila Ligita Freivalds, född 22 juni 1942 i Riga i dåvarande Reichskommissariat Ostland, är en svensk socialdemokratisk politiker och jurist. Hon var Sveriges justitieminister 1988–1991 och 1994–2000 samt utrikesminister 2003–2006.
Laila Freivalds är gift och har en politiskt aktiv dotter, Letti Freivalds. Laila Ligita Freivalds, dzimis 22 jūnijs 1942 Rīgā, toreizējā Reich Ostlandē, ir zviedru politiķis un jurists. Viņa bija Zviedrijas tieslietu ministre, 1988-1991 un 1994-2000, kā arī ārlietu ministrs 2003-2006. Laila Freivalds ir precējies un ir politiski aktīvs meita, Letti Freivalds. Herre, tack för vårt underbara land, för skogar och ängar, hav och sjöar, för mäktiga fjällvidder och böljande fält, för myllrande städer och levande landsbygd. Gör oss medvetna om värdet av nedärvda traditioner och öppna oss för rikedomen i mångfalden av nya erfarenheter och kulturer. Gud, välsigna Sveriges land. Amen
Om Du inte kan sova kan Du stiga upp och se ut genom Ditt fönster. Se på stjärnorna, molnen och kanske månen. Upplev snöflingorna som sakta seglar ner mot den frusna marken och den svala vinden som smeker Ditt hår. Andas och känn tacksamhet och ett lugn som sakta sprider sig inom Dig.
Sov gott <3 Den helige Johannes Döparens dag
GUD Du kallade Johannes Döparen att förbereda människor för Jesus Kristus. Med öknens torka som erfarenhet förstod han det växande livets värde. Hjälp oss att lyssna till vad Johannes kan säga oss idag, om öknens sanningar, om vattnets förvandlande kraft, och om betydelsen av omvändelse. Amen. Grattis Prins William, hertig av Cambridge/ Congratulations to Prince William, Duke of Cambridge23/6/2015 Prins William, hertig av Cambridge, William Arthur Philip Louis av huset Mountbatten-Windsor, född 21 juni 1982 i London, är son till prins Charles och framlidna prinsessan Diana samt sonson till drottning Elisabeth II av Storbritannien. Prins William är nummer två i den brittiska tronföljden för
16 oberoende stater. Han har utbildats vid fyra skolor i Storbritannien, och har en examen från St Andrews universitet. Under delar av ett mellanår befann han sig i Chile, Belize och några länder i Afrika. Han fick en befälsbefattning som löjtnant i Blues and Royalsregementet i Household Cavalry, och tjänstgjorde där tillsammans med sin bror prins Harry. Två år senare avslutade han sin pilotutbildning vid Royal Air Force Collage Cranwell. År 2009 förflyttades prins William till Royal Air Force och befordrades till flyglöjtnant och genomförde träning i helikopterflygning för att på heltid kunna verka som pilot inom RAF Search and Rescue Force som ägnar sig åt flygande räddningstjänst (motsvarande svenska Flygräddningstjänsten) i Storbritannien, på Cypern och på Falklandsöarna. Sedan hösten 2010, då han avslutat sin allmänna och sin specialiserade helikopterutbildning, är han förlagd till RAF Valley i No 22 Squadron som andrepilot på en Westland Sea Kinghelikopter. Han avslutade denna tjänst 2013, och meddelade att han från 2015 kommer att ha enskild tjänst som ambulanshelikopterflygare för East Anglian Air Ambulance, anställd av Bond Air Services. Lönen doneras till välgörenhet. Han är sedan den 29 april 2011 gift med Catherine (Kate) Middleton, som sedan dess tituleras Catherine, hertiginna av Cambridge. De fick en son vid namn George Alexander Louis den 22 juli 2013. Den 2 maj 2015 föddes parets andra barn, Charlotte Elizabeth Diana. Prince William, Duke of Cambridge, William Arthur Philip Louis of the house Mountbatten-Windsor, born 21 June 1982 in London, is the son of Prince Charles and the late Princess Diana, and the grandson of Queen Elizabeth II of Great Britain. Prince William is second in the British throne for 16 independent states. He trained at four schools in the UK, and is a graduate of St Andrews University. During parts of an in-between, he was in Chile, Belize and some countries in Africa. He got a command post as lieutenant in the Blues and Royal regiment of the Household Cavalry, and served there along with his brother Prince Harry. Two years later he completed his pilot training at RAF Cranwell Collage. In 2009, Prince William was transferred to the Royal Air Force and was promoted to flight lieutenant and undertook training in helicopter flight to fulltime able to act as a pilot in the RAF Search and Rescue Force engaged in flying rescue (Equivalent to Swedish Aeronautical SAR) in the United Kingdom, Cyprus and the Falkland Islands. Since autumn 2010, when he completed his general and its specialized helicopter training, he is based in RAF Valley of No 22 Squadron as co-pilot on a Westland Sea King helicopter. He concluded that service in 2013, and announced that he was from 2015 will have individual services ambulance helicopter aviators for East Anglian Air Ambulance, employed by Bond Air Services. The salary will be donated to charity. He's since April 29, 2011 married Catherine (Kate) Middleton, who has since addressed as Catherine, Duchess of Cambridge. They had a son named George Alexander Louis on July 22, 2013. On May 2, 2015 was born the couple's second child, Charlotte Elizabeth Diana. (bröderna Grimm)
Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till sig sin dotter och sa: ”Kära barn, jag måste lämna Dig nu. Men när jag har kommit till himlen så ska jag se ner till Dig. Plantera ett litet träd på min grav och när Du önskar Dig något, då ska Du skaka det, och Dina önskningar kommer att gå i uppfyllelse. Och om Du annars råkar i nöd, så ska jag hjälpa Dig, om Du bara förblir from och god”. Därpå dog hon. Men barnet grät och planterade ett litet träd på sin mors grav. När vintern var förbi och det lilla trädet grönskade för andra gången så gifte mannen om sig. Hans nya hustru hade två döttrar, de var visserligen vackra att se på, men hade ett stolt och elakt hjärta. När de nu kom i huset, så började en svår tid för flickan. De båda styvsystrarna tog ifrån henne de vackra kläderna och hon fick istället en gammal grå klänning. ”Den duger gott åt Dig”, skrattade de och förde ut henne i köket. Där fick det stackars barnet slita hela dagen med tungt arbete och dessutom ta emot hån från de båda systrarna. Annars hällde de ut ärter och linser i askan. Dem måste hon plocka upp. Och när hon var trött om kvällen, fick hon inte sova i en säng, utan fick lägga sig i askan vid spisen. Eftersom hon därför alltid såg smutsig ut, gav de henne namnet Askungen. En gång skulle kungen ställa till med bal, festen skulle vara i dagarna tre, och hans son, prinsen, skulle välja sig en brud. De båda stolta systrarna blev också bjudna. ”Askungen”, ropade de, ”kom upp, kamma vårt hår, borsta våra skor och sätt på spännena. Vi ska på prinsens bal” Askungen fick putsa skor så gott hon kunde. Och när hon var färdig, frågade de henne föraktfullt: ”Askungen, Du skulle allt bra gärna vilja gå på balen, eller hur?” ”Åh ja, men hur skulle jag kunna det, jag har ju inga kläder” ”Nej”, sa den äldsta, ”Du kan ju inte visa Dig som Du ser ut. Då skulle vi ju få skämmas för Dig. Du hör hemma i köket. Här har Du”. Hon hällde ut en skål med linser i askan. ”Plocka upp de här linserna tills vi är tillbaka”. Sedan gick de båda systrarna, och Askungen började gråtande att plocka upp linserna. ”Åh”, suckade hon, om min mor bara visste. Då kom duvorna flygande från trädgården, satte sig bredvid linserna och frågade: ”Askungen, ska vi hjälpa Dig?” ”Ja gärna”, svarade Askungen, ”de dåliga i krävan, de fina i krukan”. Och, pick, pick började duvorna. De åt upp de dåliga och lade de fina i krukan. Efter en kvart var alla linserna upplockade. Då sa duvorna: ”Askungen, om Du vill se när Dina systrar dansar med prinsen, så stig upp på duvslaget”. Det gjorde Askungen och hon såg sina systrar och prinsen och de många tusen ljusen som skimrade i balsalen. Med tungt hjärta steg hon till sist ner från duvslaget och gick och lade sig i askan och somnade. Nästa morgon blev de båda systrarna arga för att alla linserna var upplockade, för de skulle så gärna ha grälat på Askungen. För att göra henne avundsjuk berättade de om festen och beskrev allt med vackra ord. ”Ja”, sa Askungen, ”uppifrån duvslaget såg jag alla ljusen glittra. Det måste ha varit fantastiskt”. När den äldsta styvsystern hörde det, lät hon i rena ilskan riva ner duvslaget. ”Hädanefter stannar Du vid Sitt arbete i köket” skrek hon. På kvällen var Askungen tvungen att göra dem vackra igen. Som belöning hällde de ut en säck vicker som skulle vara upplockad till nästa morgon. Åter kom duvorna och frågade: ”Askungen, ska vi hjälpa Dig?” ”Ja gärna”, sa Askungen, ”de dåliga i krävan, de fina i krukan”. På ett ögonblick var vickern upplockad och duvorna sa: ”Askungen, om Du också vill gå på balen, så spring bort till Din mors grav. Skaka trädet och önska Dig vackra kläder. Men Du måste vara tillbaka före midnatt”. Då gick Askungen, ruskade trädet och sa: ”Lilla träd, jag ruskar Dig och skakar Dig, var snäll och kasta ner vackra kläder till mig” Knappt hade hon sagt det förrän det låg en vacker klänning och ett par underbara skor framför henne. Och när Askungen hade tvättat sig och klätt på sig var hon vacker som en daggfrisk ros. Framför husdörren stod sex svarta hästar spända för en vagn, som i galopp förde henne till kungens slott. Alla blev förvånade över flickans skönhet och styvsystrarna kände inte igen henne. Men prinsen dansade från och med nu bara med henne och tänkte för sig själv: Jag ska se ut en brud och då kan jag inte tänka mig någon bättre än denna. Men strax innan midnatt tog Askungen farväl av prinsen och for sin väg med vagnen som hade fört henne dit. Hon begav sig genast till sin mors grav och sa: ”Lilla träd, jag ruskar Dig och skakar Dig, ta tillbaka kläderna från mig” Och genast hade Askungen sin gamla klänning på sig igen. Hon sotade ner sig i ansiktet och lade sig i askan för att sova. Nästa morgon kom systrarna, de var på dåligt humör och teg. Askungen frågade: ”Ni hade väl trevligt i går kväll?” ”Nej, det kom en främmande prinsessa dit och prinsen dansade nästan bara med henne. Ingen visste varifrån hon kom”. Askungen visste det nog, men hon teg. På kvällen måste Askungen göra sina systrar vackra för tredje kvällen i rad och som belöning fick hon en korg ärter som hon skulle rensa. Men åter kom duvorna och frågade: ”Askungen, ska vi hjälpa Dig?” ”Ja gärna”, svarade hon, ”de dåliga i krävan, de fina i krukan”. Snart var duvorna färdiga och sa: ”Askungen, skaka trädet, så att det kastar ner vackra kläder till Dig och åk sedan till balen. Men var noga med att Du är tillbaka innan midnatt”. Askungen gick till sin mors grav och ropade: ”Lilla träd, jag ruskar Dig och skakar Dig, var snäll och kasta ner vackra kläder till mig” Då föll en ännu vackrare klänning ner och när Askungen hade fått kläderna på sig sken hon som middagssolen. En vagn förspänd med sex skimlar väntade på henne framför huset och förde henne till slottet. Prinsen tog emot henne på trappan och förde henne in i salen. Åter var alla lika förvånade över Askungens skönhet och systrarna blev bleka av avund. Hela kvällen dansade hon glatt med prinsen, tills hon plötsligt hörde klockan slå. Då tänkte hon på duvornas varning, skyndade ut och sprang ner för trappan. Men prinsen hade låtit stryka tjära på trappstegen, så att den främmande prinsessan inte skulle kunna försvinna så snabbt och en av Askungens skor fastnade. Prinsen hittade den, men Askungen var försvunnen. När tolvslaget klingade ut stod Askungen där i sina gamla kläder, och vagn och hästar var försvunna. Då sprang hon hem och lade sig i askan. Men prinsen lät nästa dag ge till känna i hela landet, att den som skon passade, skulle bli hans hustru. Men den var för liten för alla. Till sist kom han till huset där Askungen bodde. De båda systrarna gladde sig mycket, för de hade vackra, små fötter och trodde att skon säkert skulle passa dem. Först gick den äldre systern in i sitt rum och provade skon. Men när hälen inte gick i, tog hon en kniv och skar bort ett stycke. Eftersom prinsen trodde att han hade hittat sin brud, lyfte han upp henne på sin häst och red bort med henne. Men när de kom till porten satt duvorna där och ropade: ”Ruckedigu, ruckedigu, det är blod i skon. Skon är för liten, den rätta bruden väntar fortfarande där hemma”. Då såg prinsen, att det rann blod ur skon, och han red tillbaka med den falska bruden. Nu gick nästa syster in i sitt rum och provade skon. Men den var för liten för henne, så hon skar av ett stycke av tårna och tryckte ner foten. När hon trädde inför prinsen , trodde han att han äntligen hade hittat sin brud. Han lyfte upp henne på sin häst och red därifrån. Men duvorna satt åter på porten och ropade: ”Ruckedigu, ruckedigu, det är blod i skon. Skon är för liten, den rätta bruden väntar fortfarande där hemma”. Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. Till modern sa han: ”Det är inte heller rätt brud. Men har Ni inte en dotter till här i huset?” "Bara en stackars Askunge, med henne kan inte skon passa”, svarade modern. Men prinsen begärde att också Askungen skulle få prova skon. Då ropade man på Askungen, och när hon hörde att prinsen var där tvättade hon sig snabbt om händerna och i ansiktet. Hon neg för prinsen och när han räckte henne skon, tog hon av sig de tunga träskorna och stack foten i skon. Den satt som gjuten. När hon såg upp tittade prinsen uppmärksamt på henne och kände igen den vackra flickan som han hade dansat med. ”Det är den rätta bruden” ropade han. Då blev styvmodern förskräckt och hennes båda döttrar blev bleka av avund och ilska. Men prinsen lyfte upp Askungen på sin häst och red därifrån med henne. När de kom fram till porten ropade duvorna: ”Ruckedigu, ruckedigu, det är inget blod i skon. Skon är inte för liten, för hem den rätta bruden” Per Henrik Morberg, ursprungligen Andersson, född 23 juni 1960 i Brännkyrka församling, Stockholm, är en svensk skådespelare, kock och programledare.
|
Arkiv
June 2019
FörfattareMarianne Zetterström Kategorier |