I dag ber jag ödmjukt min Högre makt om nåden att hitta ett andrum mellan impuls och handling, att låta mig svalkas av en sval bris när jag brukar reagera med hetta; att ersätta våldsamhet med stilla frid; att ta emot det ögonblick som låter dömande övergå i urskillning, att foga mig i tystnad när min tunga vill skena iväg till attack eller försvar.
Jag lovar att hålla utkik efter alla möjligheter att vända mig till min Högre makt för att få vägledning. Jag vet var den kraften finns: den bor inom mig, klar som en fjällbäck, dold mellan bergen. Den är min oanade inre tillgång.
Jag tackar min Högre makt för att den öppnar en värld av ljus och sanning för mig, när jag låter den styra min blick. Jag förlitar mig på den idag och hoppas att den litar på att jag anstränger mig att hitta de rätta tankarna och gärningarna idag.