Anna Bråkenhielm äter frukost med sina vänner på en restaurang i Tyskland när känslan sköljer över henne med full kraft.
Jag vill inte det här. Inte vara chef. Inte ha personalansvar. Jag vill inte driva tv-produktionsbolag i Sverige. Det kommer inte bli bra, säger rösten i Annas huvud.
48 timmar senare är hon ”fri”, utköpt av Bonnier.
Året var 2014 och Anna Bråkenhielm började tröttna på motvind. Drygt två år hade gått sedan hon utsågs till vd för Bonniers nystartade produktionsbolag, Scandinavian Studios. Hennes två medgrundare och stöttepelare, Jonas Bonnier och Jan Scherman, hade slutat. Scherman, som lämnat för Schibsted, hade dessutom varit styrelseordförande i det nya bolaget.
TV-produktionsbranschen är en peoples business, och mina två viktigaste uppbackare försvann. De samarbeten jag satt kvar med blev inte bra, säger Anna Bråkenhielm.
Hon hade varit ”extremt taggad” när hon klev in i vd-rollen.
Anna Bråkenhielm ville börja på nytt efter att några år tidigare ha sålt sitt produktionsbolag Silverback till brittiska ITV. När hon startade Scandinavian Studios gjorde hon det i tron om att att stora förändringar stod på tv-branschens tröskel.
Vi skulle inte rikta oss bara till de svenska mediehusen, tänkte jag. Varumärken skulle ha egna kanaler, varenda människa skulle ha sin egen kanal. Jag trodde att vi skulle hitta nya sätt att skapa innehåll. Allt det där kom ju sen, men det gick inte så snabbt som jag hade trott, berättar hon.
Med förutsättningarna att bara producera innehåll till några få svenska kanaler, och dessutom konkurrera med bolag inom den egna koncernen, blev det med tiden tydligt att det ursprungliga målet, att nå snabb lönsamhet, var omöjligt. I stället gick Scandinavian Studios fortfarande back andra året efter starten.
Anna Bråkenhielm hade redan ägnat 20 år av sitt liv åt den svenska tv-branschen.
Att hon skulle fortsätta trängas på en liten marknad som tycktes ha stagnerat, var inte aktuellt.
Jag kom till en punkt där det tog stopp. Det gick åt fel håll och blev helt enkelt långtråkigt.
Och så i maj 2014 fick hon en idé, jag ägde 33% av bolaget, och tänkte att, jag köper ut dem och tar hand om bolaget själv i totalt oberoende, säger hon.
Hon presenterar framgångsrikt förslaget för Bonnier Broadcasting, och med deras säljoffert på fickan sätter hon sig på flyget till Köln för att spendera helgen hos sina tyska tv-vänner. Mitt i frukosten andra dagen kommer insikten, hon vill ut.
På uteserveringen i Köln bestämmer hon sig för att vända på steken. Hon vill bli utköpt och ska ge Bonnier samma erbjudande som de givit henne.
Tillbaka i Stockholm går hon Kungsgatan upp, i strålande sol, mot sitt sista möte på Bonniers huvudkontor.
Anna Bråkenhielm skapade 1997 tv-historia när hon som utvecklingschef på produktionsbolaget Strix, startade en dokusåpe-boom med formatet ”Expedition Robinson”.
Programmet möttes redan innan sändning av ett våldsamt raseri, och kallades ”fascistiskt” och ”mobbning-TV” i pressen.
Anna Bråkenhielm var emellertid säker. De skulle börja älska programmet, bara SVT stod emot, och vågade sända det.
Efter tre program exploderade det, och svenska folket blev som besatta. Varannan person följde Expedition Robinson och formatet såldes till en uppsjö av länder.
Anna Bråkenhielm blev snart vd på Strix, som under sin bästa tid omsatte närmare en halv miljard kronor. Några program från hennes tid där och med andra bolaget Silverback lever fortfarande kvar. ”Farmen” och ”Halv åtta hos mig” är två exempel.
Det har gått drygt två år sedan Du lämnade tv-produktionsbranschen. Var tog Du vägen?
Jag köpte en hästgård i Skåne året innan jag lämnade Scandinavian Studios. Tanken var inte att sluta med TV, egentligen. Det var nog undermedvetet, säger Anna Bråkenhielm och forsätter, gården växte snabbt till en stor verksamhet med fokus på elitsatsning inom dressyrsport, så mycket tid gick till den.
Hästar har alltid funnis i hennes liv, och blivit viktigare med åren, berättar hon. I dag driver hon bolag med flera kända hästprofiler, hon just arrangerat en nationell tävling i Jönköping, med över 15 000 besökare.
Under småbarnsåren, som också var de mest hektiska åren på Strix, var livet hästfritt ett tag. Men när barnen blev större och hon fick mer frihet i jobbet blev hästarna fler och fler, allt går i vågor och nu har jag möjlighet att ha väldigt många hästar, säger hon och skrattar.
Anna Bråkenhielm fortsätter, när man ska ut på tävling med en massa hästar måste allt klaffa med detaljerna och tiden. Det är sändning ute på banan och man får resultatet direkt. Det är samma känsla som när man producerar tv, samma minitiösa planering och samma enorma arbete på hemmaplan.
Anna Bråkenhielm har levt i medieskugga i några år, men aldrig lämnat branschen helt. Under radarn har hon varit rådgivare åt svenska produktionsbolag och konsultat åt riskkapitalbolag.
Hon äger dessutom magasinet ”Passion for Business” som hon grundade 2008, men som alltid har varit ett ”sidoprojekt”.
I januari i år inledde hon ett samarbete med ett amerikanskt fastighetsbolag ”Fastilium” som tittar på marknaden för studentbostäder i Norden.
Så sent som i december presenterades hon som senior rådgivare i det holländska konsultbolaget ”3Rivers”, som inriktar sig på medieorganisationer.
Det är en ofantlig frihet att inte vara anställd av en stor mediekoncern. Det är så skönt att slippa agera representant och behöva passa mig för vad jag säger. Det är mycket mindre frustration i mitt liv nu, säger hon och fortsätter, jag kan vara flexibel och behöver inte åka in till ett kontor varje dag. Jag har inget resultat som jag måste redovisa för någon koncernledning, och jag behöver inte hålla någon personal nöjd, förutom fem personer anställda för dressyrverksamheten. Det är en jättestor frihet, säger hon.
Hur ser Du på tv-produktionsbranschen idag?
Jag känner bara att, thank god att jag slutade när jag gjorde. Det är jobbigt att se hur det har blivit idag. Nu när flera stora koncerner i världen har slagits ihop, och omsättningen är lika stor som den var för var och en av dem tidigare. Kvaliteten har ökat något enormt, men det har också konkurrensen. Det är andra aktörer inne nu och äter av kakan, och tittarsiffrorna är eländiga. Fruktansvärt, säger Anna Bråkenhielm och tillägger, konsumenten har det däremot bättre. Netflix är det coolaste som hänt de senaste åren. Själv tittar jag bara på HBO, Netflix och tv på playkanaler.
Får Du prestationsångest av att vara ”hon som tog in Robinson”?
Jag får faktiskt inte det. Det finns hur många som helst inom produktionvärlden som inte tycker att jag har gjort något bra alls. Jag tycker inte själv att jag har åstakommit något speciellt. Jag har ett öga för vad som kommer att bli populärt, innan andra förstått det, och jag är bra på är att bygga upp organisationer från scratch. Men det hade aldrig gått på Strix utan den uppbackning som jag hade. Jag har mycket drivkraft men ingen särskild talang, säger hon och fortsätter, jag har varit otroligt ängslig i mina dagar, men med åren blir jag mer och mer tillfreds.
Vad önskar Du Dig 2017?
Jag skriver på en bok om entrepenörskap, utifrån egna egna erfarenheter, som ska bli klar. Delvis har den fokus på manligt och kvinnligt och andra frågeställningar som jag brinner mycket för.
Och jag hoppas att få göra några riktigt roliga konsultjobb med 3rivers, gärna i Australien eller någon annat härligt ställe. Jag hoppas också på att börsnoteringen med Fastilium ska gå bra, och såklart, att jag ska sälja en massa hästar och att de som blir kvar ska vinna tävlingar och ha ett superår.