"över en helt ny gräns" i kölvattnet av #MeToo.
Pressetiken har de senaste veckorna hamnat i fokus med anledning av #MeToo. Publik och läsare har fått se medier göra vitt skilda bedömningar, främst när det gäller namnpubliceringar.
Expressen var först av de etablerade medierna med att namnge Aftonbladetprofilen Fredrik Virtanen, som anklagats för sexuella trakasserier, medan Aftonbladet å sin sida anonymiserade honom tills han valde att själv träda fram.
Aftonbladets Åsa Linderborg skriver i sin kolumn att Expressen
”länge satt en ära i att namn- och bildpublicera när ingen annan gör det”.
Och i fallet Fredrik Virtanen menar hon att Expressen gått ännu längre, i torsdags förra veckan gick man över en helt ny gräns när Fredrik Virtanen fick sex helsidor, ettan, en löpsedel och minst ett tv-inslag. Virtanen, som trots allt inte är dömd för någonting, är varken en riksdagsledamot, en näringslivstopp eller en ubåtsägare som styckmördat en journalist. Visst har han en maktposition, men det här saknar proportioner.
Åsa Linderborg ifrågasätter även Svenska Dagbladetjournalisten Jenny Nordbergs opartiskhet efter tidningens publicering om att tolv kvinnor anklagar Fredrik Virtanen för trakasserier. Åsa Linderborg skriver att Jenny Nordberg före publiceringen twittrat sitt stöd åt Cissi Wallin, och samtidigt anklagat Fredrik Virtanen för att "ha kallat henne hora".
Men mitt ärende är inte Virtanen, utan hur pressetiken hösten 2017 åkte ner i källaren. Det finns inget försvarar för Virtanens eventuella gärningar, men det finns heller inget försvar varför just han ska underkasta sig ett helt nytt regelverk.
Enligt mediebranschens egna spelregler, som är sammanfattade på Journalistförbundets hemsida, måste en anklagad anses oskyldig om fällande dom inte föreligger. Man ska återge alla parters uppgifter. Det ska finnas ett uppenbart allmänintresse om man ska kränka privatlivets helgd. I fallet Virtanen bryter man mot samtliga punkter, fortsätter
Åsa Linderborg.
Hon avslutar kolumnen med att rikta ytterligare en känga mot Expressen och chefredaktören Thomas Mattsson. så förspiller Thomas Mattsson det gyllene tillfälle som vi hade, att visa att etablerade, traditionella medier har något som andra inte har: integritet.