En man med bibel i handen från den babtistiska kyrkan står och predikar utanför ingången till abortkliniken samtidigt som volontärer i orangea västar väntar på att få hjälpa kvinnor in till kliniken.
Den unga kvinnan som blir ledd är likblek i ansiktet. Snett framför henne, som en sköld mot personer framför och på sidan går den långa volontären i reflexväst och reflexseglarhatt. Längst bak på seglarhatten hänger en liten spegel. Så att de ser hur illa de beter sig, berättar Kat senare.
Kat hjälper kvinnorna att ta sig förbi de religiösa demonstranter som omringar varje kvinna de får syn på och uppmanar dem att inte mörda sina barn. Volontärerna är utspridda i hela det omgivande kvarteret.
Klockan är inte mer än sju på morgonen när Donna är på plats utanför abortkliniken. Med radband i händerna ber hon för guds ofödda barn.
Jag är här alla dagar utom söndag och måndagar, för då dödar de inga bebisar, säger hon.
Fler och fler ansluter sig. En kvinna har köpt gratulationskort med budskap som, ”Välkommen till världen”. Korten ger de till kliniken bredvid abortkliniken, som i sin tur ger dem till kvinnor som behåller sina barn.
Vägg i vägg med abortkliniken har nämligen en antiabortklinik flyttat in. De ger rådgivning kring alternativet att behålla barnet, och samtalshjälp om man ångrar en abort. På parkeringsplatsen bakom klinikerna sitter skyltar som uppmanar besökare att hämta parkeringsbrickor i byggnaden till vänster, ett sätt att försöka lura in kvinnor i antiabortlokalen.
Stämningen blir mer hätsk när klockan närmar sig åtta. En man med bibel predikar högt att den som gör en abort hamnar i helvetet. Han är inte katolik som Donna och hennes sällskap, utan baptist.
Kvinnor ska skydda sina barn, inte döda dem! Och män ska skydda sina kvinnor och barn! skriker han mot den manliga volontären George.
Den likbleka kvinnan tar sig till kliniken. Donna trycker på sin manuella räknare. Hon räknar varje dag hur många barn som dör, berättar hon. När kliniken tagit emot alla sina patienter på morgonen ringer hon till en katolsk radiostation som rapporterar siffran tre gånger om dagen.
Anne Ahola, chef på kliniken EMW Women's Surgical Center, kan beskåda allt från insidan. Åtta övervakningskameror skyddar kliniken och en skärm i hennes arbetsrum visar händelseförloppet i realtid. Alla rullgardiner i klinikens fönster är neddragna och det händer att polis tillkallas. Personalen går in bakvägen.
Det här är inte yttrandefrihet, det är vuxenmobbing, säger hon syrligt. Det är inte så min gud är.
Anne Ahola är född i Finland och spenderade sedan stora delar av sin uppväxt i Haparanda, där hennes pappa fick arbete.
I Sverige växte jag upp med inställningen att jag är lika mycket värd som en man. När jag var tonåring visste jag inte ens vad feminism var. Det var bara självklart.
Det är därför hon blir så förbannad, berättar hon. För att delstatens republikanska guvernör och de religiösa grupperna inte tror att kvinnor kan fatta egna beslut.
I USA är abort lagligt men många delstater försvårar för kvinnor att göra aborter. I Kentucky införde guvernör Matt Bevin nyligen en lag som tvingar läkare att visa och berätta om ultraljudet, även om fostret är ett resultat av våldtäkt eller incest. Man har också en lag om 24 timmars betänketid efter ett första möte.