När mitt inre är i ordning, blir de olika delarna av mitt liv mer hanterliga. Befriad från den skuld och skam som insvepte mina år av drickande är jag nu fri att inta min rätta plats i världen. Men detta tillstånd kräver underhållsarbete. Jag bör stanna upp och fråga mig.
Har jag fortfarande roligt?
Om det känns svårt eller smärtsamt att besvara den frågan, kanske jag tar mig själv på för stort allvar. Kanske jag har svårt att medge att jag har avvikit från min vana att arbeta på programmet för att hålla mitt inre i ordning. Jag tror att den smärta jag känner är min Högre makts sätt att väcka min uppmärksamhet, att locka mig att rannsaka mitt eget uppträdande. Den måttliga tid och ansträngning som det kräver att arbeta med programmet, t ex en självrannsakan just nu eller nödvändiga gottgörelser, lönar sig mer än väl.