I ett fåtal fall används genus av tradition för ord utan någon klar könstillhörighet, som för svar på frågan "Vad är klockan?", "Hon är ett". Andra exempel är Moder sol (men Gubben i månen) och Kyrkan såsom beteckning på ett religiöst samfund, som i teologiska sammanhang alltid är femininum.
Så sent som på mitten av 1800-talet hade många svenska ord, som idag uppfattas som utrum, kvar feminint eller maskulint genus som ärvts från fornsvenskan. Vissa av dessa ord kan i vissa dialekter fortfarande vara antingen feminina eller maskulina, och därmed böjas på motsvarande sätt. Några ord som anses vara femininum i en av dessa dialekter är, klocka, båt, såg och sax. De dialektala tilltals "han" eller "hon" stämmer inte nödvändigtvis överens med de kön orden hade på den tiden svenskan hade genitiv och dativändelser. Ett feminint ord det obestämd form singularis ofta avslutas med -a eller konsonant, och i plural får ändelsen -or. Maskulina ord får pluraländelsen -ar, medan neutrer får ändelsen -er. Exempelvis flickor, klockor, gator och så vidare.
I vissa utländska språk skiljer man inte på femininum och maskulinum. Det finns ord för kvinna och man, men något motsvarande hon och han finns inte. Till exempel på ett sådan språk är det afrikanska språket yoruba. Finska innehåller inte heller sådana feminina eller maskulina pronominer.