Kuala Lumpur Muhammed Islams återförening med sin mamma förra året blev ordlös. Även när känslorna lagt sig. Havet hade tagit hennes röst. Nio år tidigare hade han gjort samma resa. Korsat gränsen från sydvästra Burma till Bangladesh. Klämt in sig på en båt för två veckors färd till södra Thailand, därefter vandrat till Malaysia.
Det var tufft då, för honom. För hans mamma, Halimar Kathum, blev det nästan övermäktigt.
Vågorna slog in högt över båten, berättar hon. Många dog. När vi kom till Thailand låstes vi in i lastutrymmet. Jag lämnade mitt liv i Allahs händer.
Flykten över Bengaliska viken och Andamansjön var förra året minst tre gånger dödligare än den i Medelhavet, men inte hälften så uppmärksammad. Flyktingar övergavs till sjöss och blev i vissa fall drivande i över en månad eftersom inget land ville ta emot dem. Bland de som nådde land bogserades många åter ut till öppet hav. Andra placerades i häkte, och vissa sitter där än. Samtidigt växer desperationen att slippa ut ur Burma.
Rohingya, den muslimska folkgrupp de flesta flyktingarna tillhör, utsätts just nu för en ny straffkampanj i hemprovinsen Rakhine. Trots att de bott här i generationer betraktas de som illegala immigranter. Militären begränsar och beskattar alla deras aktiviteter, och de diskrimineras systematiskt i samhället. Efter etniska strider 2012 har omkring 125 000 flyttats till läger med undermåliga förhållanden. Risken för folkmord har bedömts som överhängande.
Den nuvarande konflikten började med ett par attacker mot gränsposter i oktober. Nio poliser dog och rohingyaextremister fick skulden. Sedan dess har militären genomfört våldsamma räder i rohingyabyar. Hundratals människor har mördats, kvinnor våldtagits och deras hus bränts ned. Civila icke-muslimer har beväpnats. FN begär en utredning av brott mot mänskliga rättigheter.
Det är en väldigt farlig situation, det är fullt möjligt att det leder till ett fullständigt sammanbrott, säger Chris Lewa, grundare av Arakan Project, som jobbat med mänskliga rättigheter för rohingya sedan 1999.
Att hålla kontroll på utvecklingen är svårt. Biståndsarbetare har slängts ut. Lokala journalister har avskedats och hotats. Lewa, som vid tidpunkten för den här intervjun befann sig i Rangoon, var själv orolig för hur resten av hennes arbete i landet skulle gå.
För anhöriga i andra länder är oron naturligtvis än värre. Muhammed Islam pratade tidigare regelbundet med sina systrar i Burma. Nu har han inte hört från dem på ett halvår.
Alla Rohingya med mobiltelefoner arresteras, säger han. De som lämnar byn skjuts.
Islam tillhör de lyckliga. Han bor i en mörk liten stuga i norra Kuala Lumpur med sin mamma, gravida fru, deras tre barn, hans kusin och hennes familj.
Vid femtiden varje morgon cyklar han till den hangarliknande marknaden Pasar Borong för att kånka grönsakskartonger i elva timmar. Efter flera års väntan har de registrerats av FNs flyktingorgan. Det innebär att de får hjälp med sjukvård, rättsliga frågor och på längre sikt kanske även kan omplaceras i ett tredje land. För det är vad alla i slutänden hoppas på.
Hatet mot rohingya, en folkgrupp i sydvästra Burma, är kopplat till deras anor i brittiska Bengalen. Vissa av dem gick till och med emot Burmas självständighetsrörelse. Militärjuntan underblåste sedan avskyn och ledde våldsamma kampanjer mot dem. Senast 2012 rasade upplopp och det beskrevs vara fara för folkmord. Hundratusentals har flytt. Av totalt två miljoner bor nu en halv miljon i Bangladesh och 150 000 i Malaysia.
Till skillnad från i Medelhavet tar smugglarna betalt först när flyktingarna anlänt. De håller dem ombord eller i läger i Thailand tills deras anhöriga betalt. Malaysiska städer är målet, men somliga säljs till slavliknande jobb på bland annat plantager. Den senaste flyktvågen ägde rum 2015. 25 000 beräknas ha gjort resan över havet. Många hamnade på drift då smugglarna övergav deras båtar och grannländerna vägrade ta emot dem. Minst 400 dog.
Malaysia är bra jämfört med andra länder i regionen. I Thailand väntar häktning på obestämd tid. Australien deporterar båtflyktingar till isolering på avlägsna öar. Gränsen till Bangladesh har resolut stängts. I Malaysia har våldsvågen i Burma de senaste dagarna däremot mötts med böner i moskéer och förstasidor i tidningarna. Sympatin är stor. Men samtidigt är tillståndet för de rohingya som släpps in i landet ett långt undantag, med dålig tillgång till skola och sjukvård och stor risk för utnyttjande. På svarta arbetsplatser är både gänguppgörelser och polisräder vanliga.
Den senaste månaden har polisen kommit efter mig två-tre gånger, säger 17-åriga Hussein Minkhant som jobbar på samma grönsaksmarknad som Muhammed Islam. Om de tar en kostar det 300 ringgit (cirka 650 kronor).
Under krisen förra året satte regeringen ned foten. De avvisade fler flyktbåtar än något annat land och internerade de som kom in. Samtidigt stängde Thailands militärjunta smugglarnas baser och Bangladesh och Burma befäste sin gemensamma gräns. Sedan dess har båtflyktingarna uteblivit. Men där det finns efterfrågan öppnas vägar. Smugglare har börjat färdas över land. Och Indonesien, som till slut tog emot över tusen rohingya förra året, har indikerat att de kan vara villiga att acceptera fler. I det långa loppet kan Burmas militär få som de vill, säger Lewa på Arakan Project.
Militärens strategi är att göra flykt till enda alternativet. Det är uppenbart att Aung San Suu Kyis regering inte har något att säga emot. När en av hennes partimedlemmar uttryckte kritik arresterades han.
Donald Trumps valseger i USA kan vara ännu en spik i kistan. Resultatet hyllas av den extrembuddhistiska organisationen Ma Ba Tha, vars antimuslimska propaganda tidigare lett till våldsamma upplopp. Kanske sporrar valet inte våldet i sig. Men att Trump, med devisen ”Amerika Först” och sin support bland islamofober, skulle anstränga sig för att stoppa massmord på muslimer på andra sidan av jorden verkar osannolikt.
Efter fredagsbönen i förra veckan gick demonstranter ut i flera länder i Asien med överlag muslimsk befolkning. Demonstranterna fördömer det påstådda urskiljningslösa dödandet och våldtäkterna i Burma i samband med en militärinsats mot landets muslimska minoritet rohingya.
Omkring 5 000 människor demonstrerade i Bangladesh och hundratals personer i Malaysia, Indonesien och Thailand. Även Malaysias regering protesterar, något mycket ovanligt mellan medlemsstater i den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean.